Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

Jag är 35 och adopterad från Korea. Har två syskon som också är adopterade men från Indien. Jag har en bra relation till både mamma och pappa (ja mina adoptivföräldrar alltså)och det har vad jag vet också mina syskon. Har inte grubblat alls på att jag är adopterad eller att det finns en biologisk mamma där ute (om hon nu finns i livet fortfarande) Vet faktiskt inte om jag skulle vilja träffa henne (eller min biologiska pappa heller för den delen) om jag hade chansen, för mig är mina adoptivföräldrar mina föräldrar.

Det måste vara jobbit att inte ha bra kontakt med sin mamma, men å andra sidan finns det säkert biologiska barn som inte heller har det.
Vad är det som inte går bra? (förlåt en kanske "korkad" fråga)Är det dom som inte kunnat knyta an, eller är det ni som inte känner samhörighet?

Usch vad tråkigt både för dig och för din mamma. Det måste vara jättejobbigt för henne som inte får ha kontakt med dig eller träffa sina barnbarn (som jag uppfattar det så vill hon ha kontakt men inte du)
Kan bara tänka mig själv hur det skulle vara om något av mina barn i vuxen ålder inte ville veta av mig. Nu är ju mina barn biologiska men det skall väl egentligen inte göra någon skillnad.

Min farmor va nog lite som din mormor, hon frågade mina föräldrar om dom inte kunde skicka tillbaka mig....som tur är gjorde dom inte det :)
Men man kan väl lungt säga att det blev lite frostigt mellan min mamma och farmor det har gjort att vi inte träffade henne mycket alls under min uppväxt så hon kunde inte "påverka" negativt som tur är. Min mormor och morfar däremot har varit världens goaste och inte alls tyckt att det varit konstigt att ha små svarthåriga sneögda/brunhyade barnbarn.

Jag tycker det är jättetråkigt att höra att så många verkar ha dålig kontakt med sin "mamma".
Känner mig väldigt lyckligt lottad som har haft en sån bra uppväxt med mina goa föräldrar (Som är skillda, pappa har två biobarn men han jämförde att vara med på BB som att sitta på Arlanda och vänta på oss :)

Oroa dig inte, det finns ju biologiska barn som inte heller går ihop med sina föräldrar.
Gör bara som det känns rätt för dig. Vi finns ju också som tycker att våra adoptivföräldrar är världensbästa (har inte så många andra att jämföra med men ändå :)Såklart tycker man inte alltid lika om saker och ting, man bråkar precis som alla andra. Men det är väl så det skall vara.