Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

TYVÄRR måste jag säga att jag är moster till en liten flicka som är adopterad från Kina, och hennes farmor har sitt arbetsrum tapetserat med foton på hennes 2 andra barnbarn (som är biologiska), och inte ett enda foto på den här lilla tjejen.

Det gör mig ledsen (och naturligtvis hennes föräldrar också) att nån kan göra så. Själv vill jag att min egen lilla dotter (som än så länge bara är 4 månader) inte ska ens reagera över att hennes kusin ser annorlunda ut. det ska vara helt självklart att det är hennes kusin.

Jag vet faktiskt inte om han tagit upp det med sin mamma. Jag skulle vara förvånad om han inte gjort det. Saken är den att farmor och farfar bor i en annan del av världen, så de är bara där och hälsar på någon gång per år, plus att barnen aldrig är inne i farmors arbetsrum. Men om några år kanske det inte är så längre, och då kommer hon ju naturligtvis att förstå.

Farfar är väldigt förtjust i sitt minsta barnbarn, så när farmor bara koncentrerar sig på hennes storasyster (som är biologisk), så kompenserar han det med att ägna väldigt mycket tid åt lilltjejen.

MEN det är väldigt tråkigt.

Appropå det där som du skriver MariaOMarkus om hur din mormor drar upp hur jobbig din bror var som liten. Jag måste bara få berätta om min egen mormor. Hon har bara biologiska barnbarn och barnbarnsbarn, och har ändå sina små favoriter. Jag var en favorit, ända tills jag träffade min man, då hon bestämde sig för att han såg opålitlig ut (jag tror att det var så att han hade inte på sig någon parfym som föll henne i smaken), och talade om detta högt och ljudligt så fort vi träffades. Eftersom det var så totalt taget ur luften (min man är den snällaste som finns) resulterade det ju i en något frostig relation från min sida. Nu har jag och min man snart varit ett par i 10 år, och jag hälsar väl på mormor och så, men jag kan inte säga att vi har en nära relation idag.

Mormor har dessutom ett av sina barnbarn som särkild hackkyckling. Hon älskar att tala om hur besvärlig/högljudd/stökig min kusin är, och hur jobbig hon var som barn. Totalt orättvist. När den här kusinen och min bror tog studenten (de är lika gamla) så försökte hon ge studentpresent endast till min bror. Min mamma avstyrde det och sa att om hon inte tänkte ge till båda så skulle inte min bror ha något heller.

Nu är vi kanske lite OT, och jag är ledsen att jag tar över er tråd, men jag ville väl bara få fram att även biologiska far-/morföräldrar kan ha får springandes utanför hagen.