Bara att acceptera, eller?

tror det där handlar mer om olika toleransnivå än om uppfostran. jag vet vuxna som klagar och tjatar på sina partners om samma saker som du ogillar hos bonusbarnen. den som inte gör sådana där saker låter oftast bli för att de inte "ser" dem och det gör de inte för att det inte är viktigt för dem.

det bästa tror jag är att låta var och en vara på sitt sätt och låta dem ha det som de vill i sina rum/badrum, senare egna hem. måste man dela så får man ta ett samtal om ömsesidig respekt, "jag förstår att du inte tycker det här är så viktigt men det är viktigt för mig, i gengäld så respekterar jag att xxxx är viktigt för dig och anpassar mig efter det för det blir trots allt lättare och trevligare att leva tillsammans om alla är nöjda och må bra".

Calles matte skrev 2008-09-04 10:33:18 följande:

Tyvärr har vi inte möjlighet att låta alla i familjen ha var sitt badrum utan nu måste vi alla samsas och då handlar det som sagt om ömsesidig respekt. Jag anser inte att jag sätter några skyhöga krav på renlighet men man kan inte lämna vad för spår efter sig som helst och sedan förvänta sig att någon annan skall städa efter en. Saken är att båda bonusbarnen kan klaga på att det är grisigt hemma till och från, både i badrummet och övriga huset, så det är inte det att de inte SER att det är smutsigt. Det är bara att de anser att det inte är DE som grisar ner och det är ABSOLUT inte deras sak att göra rent efter sig.

det var en annan femma, svårt med andras barn men jag resonerar så med mina att om de inte hjälper mig vill inte jag hjälpa dem...så då kan de ju gå till sina träningar, jobba ihop sina egna fickpengar, tvätta sina egna kläder, köpa en egen dator, ringa sina egna telefonsamtal...det tycker de i regel inte är någon bra lösning utan är öppna för kompromisser...

Bara att acceptera, eller?

INNEHÅLL