Bara att acceptera, eller?

Hej TS!
Jag har själv en 14-åring och jag känner igen en del, obs! inte allt, av det du beskriver.

Jag tycker att du överdriver - men bara lite grann.

Jag tror att du skulle tyckt att det var mer acceptabelt om det var dina biologiska barn, vilket kanske kan förklara lite av din mans ovilja att ta itu med saken.

Kanske att ni kan börja med en förändring i taget?
Tala med din man om saken och kräv att han säger ifrån på skarpen - men bara med en eller ett par saker i taget.

Annars finns väl inget annat att göra än att antingen låta din man städa varje gång (ni har inte möjligtvis en extratoa där du kan hålla till), eller att du tar tjuren vid hornen och förklarar lugnt och sakligt för barnen varför du vill att de skärper sig.

Lycka till med de unga lortgrisarna!

TS: när du nu berättar lite mer så kan jag bättre förstå varför pappan inte tar tag i detta lite mera. Han kanske anser att det finns större saker att bekymra sig om och att lite skit i badrummet inte är så farligt, trots allt.

Jag kan nog tycka att detta är en strid du får ta själv i så fall. Så får pappan och mamman ta de större striderna.