Håller på att gå in i väggen?!

Ja, tyvärr så har jag inte svaret själv utan antar att det krävs endel arbete av mig själv för att komma till insikt med vad allt beror på.

Du har rätt, helt klart skulle man söka hjälp vid benbrott. Dessvärre så är jag rädd att inte bli tagen på allvar. Jag har åkt in till akuten med symptom som likar en hjärtinfarkt, haft magkatarr i 4-5 års tid, ständig huvudvärk, inflammation i käken som berodde på stress, mm. Dessvärre så tycker jag själv kanske att vården borde inse med alla besvär jag har/ har haft, som alla har varit stressrelaterade, att jag inte mår bra. Dom säger bara åt mig att vila lite och så blir allt nog bra. Jag kan inte vila, jag har inte tid att vila, jag orkar inte vila... Så fort jag lägger mig ner för att vila eller sova så kommer alla jobbiga tankar. Vad jag har gjort för fel under dagen, vad som måste inhandlas, lagas, fixas, tvättas, diskas, osv. Listan kan göras lååååång!

Hela dagen igår var så otroligt konstig. Som i en dimma...
Helt plötsligt när jag står och lagar mat så får jag kramp i ryggen. Hur ite kunnat gå med rak rygg sen igår kl 17.
Fattar inte vad det är som händer med mig. Jag har inte gjort något speciellt, belastat ryggen eller så.
Hela dagen igår och i natt så har tårarna bränt bakom ögonen på mig. Är på väg att brist i gråt hela tiden men håller emot. Orkar inte gråta!

Vaknade inatt och hade svin ont i armhålan. Tänkte att jag kanske hade fått hårsäcksinflammation men icke. Imorse när jag vaknade så gjorde det ännu ondare.
Känns som om det är någon knöl i strl med en mandarinskiva som har svulnat upp i min armhåla. Vad kan det vara?

Vad hade han för symtom?

Jag hittar tack och lov fortfarande hem men jag minns väldigt få saker av det som har hänt eller saker jag har bestämt med folk.

Min dotter fyller om 1 vecka och jag har inte ens skickat ut inbjudningskorten än för jag har GLÖMT. Suck!

Igår satt jag och min sambo och pratade om lite allt möjligt och jag sa massa konstiga skaer som jag inte ens förstod själv. Känns så himal skonstigt. Blir helt matt av allt.

Nej tyvärr har jag inte ringt idag. Har haft fullt upp hela dagen.

Sonen är hemma från dagis pga. planeringsdag och tiden har inte räckt till för att ring. På måndag ska jag ring! Måste göra det för min egen skull men även för min famlij.

Jag pratade om det med min sambo igår och han sa att jag skulle vänta med att ringa till efter den 15:e. From den 15:e ska nämligen min son börja vara varannan vecka hos sin pappa. Då kommer det bli betydligt lugnare här hemma men det är ju inte bara pga. allt stök med min son som jag mår dåligt. Det ligger så mycket mer bakom.

Mina föräldrar som har bråkat i alla år, dock har det sista året varit det värsta någonsin mellan dom vilket lädde till utredning med socialen hur vidare min lilla syster skulle kunna bo hemma eller inte. Jag och min sambo vill även på börja en utredning om hon skulle kunna bo hos oss då vi ansåg att det vore det bästa för henne. Sen är det massa massa annat som har hänt. Missfall, kompis som fått hjärnblödning, kompis som fått missfall, kompisar som ahr gjort slut, mm och jag får altis vara alla psykolog. Även mina föräldrar när dom har det jobbigt, vilket är OFTA!

Jag är likadan för det mesta. Inte hela tiden men jag blir arg och irrterad väldigt snabbt.

Sen är jag ju på hyfsat humör emellanåt också men den dåliga sidan väger nog över tyvärr. Har man ont och mår dåligt både fysiskt och psykiskt så är det inte så lätt att vara glad och pigg

Ja jag ska göra det.

Har även pratat med min pappa idag som även är min chef förklarat läget.

Jag ska ju börja jobba igen om ca 1,5 månad.

Usch är så trött och slut nu.

Vi ska ha kalas i helgen och jag vil hinna färdigt med dotterns rum eftersom att jag vill att alla ska få se hur fint vi har det.

Höll på sen tigår och direkt efter att jag hade lämnat sonen på dagis idag.

Ska nog försöka ta det lite lugnt rästen av dagen.

Samma här.

Jag säger att jag ska ringa men sen har jag alltid fullt och massa annat att göra så det blir aldrig av

Min sambo är förståeende det är väl bara det att jag inte riktigt har förklarat för honom hur jag mår.

Känner att det varierar från dag till dag.

Ibland är jag helt nere i flera dagar medans 4:e dagen kan vara rätt okej.

Fattar inte varför det är så här.

På måndag ska jag tillbaka till sjukhuset för att ta fler tester på min livmodertapp.

Hade cellförändringar, rätt grava såna, som dom tog bort i januari och nu ska jag tillbaka igen och låt dr´n skära mer i mig. Jag orkar inte med sånt här!

Sist tog dom bort nästan hela tappen, vad mer finns det att skära?!

Nej jag har ju inte det.

Det har varit så mycket sista tiden.

Dottern har varit sjuk så vi har spenderat mycket tid hos läkare osv med henne och sonen har börjat vara varannan vecka hos sin pappa.

Det har som sagt hänt rätt mycket sista veckan men jag ska ta kontakt med dom i slutet av denna vecka eller början på nästa.

Jo det har jag men jag hatar att belasta andra med mina problem.

Sen är det alltid så att jag fungerar som andras psykolog så då känns del "fel" om jag helt plötsligt skulle börja prata om mina egna problem:(