Inlägg från: Anonym (Man, 32) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Man, 32)

    Jag är hemligt kär i min frus kompis

    Jag har ett toppenliv. Jag har en underbar fru som jag älskar över allt annat och vi har 3 fantastiska barn. Vi bor i ett fint hus på landet (något vi båda drömt om) och vi trivs båda på våra jobb. Vi har tillräckligt med pengar för att kunna unna oss saker då och då.

    Vi har lite problem med min frus mamma, men det är allt. Förutom en sak - min mörkaste hemlighet. Något jag inte vågat berätta för någon, något jag knappt vågar tänka på.

    För 4 år sedan träffade jag för första gången min frus bästa vän. Hon bor 20 mil bort från oss, så min fru och hon träffas inte så ofta. Vi satt på ett café tillsammans alla tre, och jag blev kär direkt!

    Jag skämdes något fruktansvärt, jag trodde inte att det var sant - hur kunde jag sitta bredvid min fantastiska, underbara, skitsnygga fru och bli kär i en annan? Min fru var dessutom gravid med vårt andra barn vid det här tillfället. Men trots att jag skämdes otroligt mycket kunde jag inte hejda känslan - hennes kompis attraherade mig något otroligt.

    Jag kunde knappt prata om henne med min fru efteråt, tänk om min fru hade märkt något?

    Vi har bara träffats alla tre några gånger per år sedan dess. Efter 2 år trodde jag verkligen att det skulle gå över, men jag får fortfarande känslor för henne varje gång vi träffas!

    Min frus kompis har bra självförtroende och jag antar att hon naturligt flörtar med alla (hon är singel) men hon har aldrig skickat några väldigt tydliga signaler till mig, så jag antar att det bara är jag som är hemligt förälskad.

    Min kompis fru påpekar dock ofta att hon skulle vilja ha det vi har, eftersom vi är så lyckliga tillsammans. Hon har inga problem att träffa killar, men det slutar oftast med att hon gör slut.

    Känslorna jag har för henne går i perioder, emellanåt glömmer jag bort hennes existens, men så fort vi träffas, eller min fru pratar om henne eller om jag ser något som påminner om henne, så att jag tänker på henne, då kommer den här enormt intensiva förälskelsekänslan tillbaka.

    Jag drömde om henne inatt, en dröm fylld av lust och kärlek men även enorm skam och skuld mot min fru.

    Kunde jag välja skulle jag vilja ha bägge, men jag vet att det inte är möjligt utan att såra någon. Jag vill absolut inte berätta det här för varken min fru eller för hennes kompis, jag vill helst bara att jag ska sluta vara kär i hennes vän.

    Jag är fortfarande väldigt förälskad och kär i min fru och vi har bra sex, så det är inte pga brist på annat som jag fallit för hennes vän. Jag tror att hennes vän är en sådan typ som jag passar väldigt bra ihop med, och att det är därför jag har känslor för henne.

    Min frus kompis uppskattar mig som en vän och jag tror att hon ser upp till mig i vissa avseenden (såsom jag beundrar henne för vissa saker hon gör).

    Jag har alltid trott att man kan styra över sina känslor, att kärlek kan kopplas av och på. Jag är det yttersta beviset att det inte går- jag har försökt med så mycket för att bli av med känslorna till henne.

    Jag har försökt att inte träffa henne, undvika att prata om henne och när det inte fungerade, gjorde jag det motsatta; träffade henne oftare (försökte hitta dåliga sidor hos henne, försökte se på henne när hon var med våra barn- direkt se om hon gjorde några fel etc.) och pratade om henne med min fru.

    Min fru skulle bli så otroligt sårad om det här uppdagades. Jag skulle aldrig kunna leva med det på mitt samvete, jag vill sluta vara polyamorös och bara älska min fru.

    Har någon upplevt något liknande? Hur ska man hantera det här? Det har gått 4 år nu och jag har fortfarande starka känslor för henne, kommer jag fortsätta lida av det här resten av mitt liv?!

  • Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis
  • Anonym (Man, 32)

    Svar till alla:

    Ja, jag vet mycket väl att jag gör fel och jag skulle vara fruktansvärt sårad ifall min fru hade känslor mot en av mina vänner på det sättet som jag har.

    Jag tror inte att det är rätt att tala med min fru om det, just eftersom det skulle vara enbart själviskt från min sida - hon skulle bara bli väldigt sårad och, som Anonym (fy fan.) skrev: Hon skulle inte lita på mig igen.

    Och min fru kan verkligen lita på mig. Jag har aldrig varit otrogen och jag kommer aldrig att vara det. Kunde jag ta bort de här känslorna, skulle jag utan tvekan göra det nu direkt!

    Om jag rent hypotetiskt tänkte mig ett liv med min frus kompis, så vet jag att det inte skulle vara bättre än det jag har nu (snarare betydligt sämre, eftersom jag skulle bli tvungen att såra alla jag älskar).

    Men jag tror att Anonym (Vet) har rätt i att jag nog inte är kär, bara förälskad.

    Frågan är bara hur man blir av med den här känslan, som ärligt talat äcklar även mig? Ska jag försöka träffa hennes vän ännu oftare, så att man lär känna henne bättre och därmed även ser hennes dåliga sidor?

  • Anonym (Man, 32)

    Svar till Ppetra och Anonym (råd):

    Tack för era kloka ord (ni postade dem samtidigt som jag skickade svar till de första inläggen) de känns mycket bättre nu.

    Ni har helt rätt, hon flörtar säkert tillbaka, utan att jag tänker direkt på det, men att man blir lite smickrad av det och uppmärksammar det omedvetet.

    Och som Ppetra skrev: Det är inte konstigt att känna den här kittlingen, hon är ju din frus väninna så de har säkert många likheter - väninnan är som ytterligare en aspekt av din fru, fast pirrigt oåtkomlig.

    Ppetra har helt rätt, min fru och hennes kompis är väldigt lika.

    Tack snälla, jag känner att jag har så mycket skam och skuld att jag behöver lätta upp det lite.

    Känns mycket bättre när man försöker se igenom kompisens flörtiga attityd och att jag vet ju vad jag vill. Jag vill vara kär i min fru, ingen annan!

  • Anonym (Man, 32)

    SVar till Ppetra och (råd):

    Bra idé att försöka avväpna det! Som det har varit nu, så har det varit så laddat, just eftersom jag skäms så otroligt mycket (eftersom det känns så himla fel).

    Apropå att gå till terapeut, så tycker jag att ni duger bra Jag har redan fått en massa kloka ord och jag tror att jag vet nu hur jag ska agera för att släppa det.

    Det du skrev Ppetra, om att låta min fru styra umgänget, tyckte jag var väldigt bra också. Jag vill verkligen inte lägga mig i deras vänskap!

    Tack så mycket, det var väldigt bra råd:
    * Avdramatisera
    * Passivt umgänge

    De kommer jag verkligen ta till mig nästa gång vi träffas alla tre!

    Jag vill även tillägga att jag aldrig flörtat med min frus kompis, snarare att jag undvikit henne. (Vilket tyvärr kanske inte är så smidigt).

  • Anonym (Man, 32)
    Svar på #16
    ja, så då var det som jag tänkte: det här är något man får leva med resten av sitt liv... lite vemodigt, men skönt att veta att man inte behöver gå och vänta på att det ska gå över. Det får bara finnas där, orört.
  • Anonym (Man, 32)

    Tack (på avstånd), det känns skönt att få veta hur andra i samma sits har det.

    Till ploppviola: jag tänker ignorera ditt inlägg eftersom du uppenbarligen inte läst hela tråden.

  • Anonym (Man, 32)
    Black roses skrev 2008-09-04 11:30:09 följande:
    Sen en liten fundering.. OM frestelsen var så stor, så borde du fallit för den för länge sedan, mao, frestelsen kanske inte är såå stor som du tänker dig att den är??Kan hända att du faktiskt redan sett en del dåliga sidor hos henne som du inte vill ha, kan hända att du även insett att det du har med din fru är såå mycket mer värt för dig än en flirt??
    Du har helt rätt!
  • Anonym (Man, 32)
    Svar på #25
    Jag håller med Anonym (råd) om att det känns bättre att försöka avväpna fantasin. Jag kan ändå inte göra något åt det (uppenbarligen, eftersom jag försökt i 4 år) så det känns lättare för mig att acceptera att de finns där och ta bort skammen och skulden.

    Jag skulle aldrig göra något verkligt av dem, jag gjorde mitt val när jag gifte mig med min fru - det är henne jag vill ha och jag vill aldrig såra henne.

    Men de finns där likväl, så det känns skönt att ha kvar dem, men utan skam.

    Jag tror att de förhoppningsvis kommer att bli färre nu när jag avdramatiserar det. Jag tror (råd) vill få fram att det handlar om att man inser att fantasi är fantasi och verklighet är verklighet och de behöver inte ha något med varandra att göra.

    Jag tror många har sexfantasier som de aldrig skulle vilja göra i verkligheten.
  • Anonym (Man, 32)

    Ja, usch. jag vill ju inte fantisera om henne när min fru är med. Jag vill ju helst inte fantisera om henne alls, men ibland bara blir det så.

  • Anonym (Man, 32)
    Svar på #39
    ploppviola skrev 2008-09-04 16:13:28 följande:
    En sexuell fantasi en handling visst men att bli helt förstummad o fixerad i fyra år ne inte okej för mig iaf..tydligen mår du inte bra av de heller..då kan de ju omöjligen vara rätt....Hur du änn vänder o vrider på livet så är gräset inte grönare på andra sidan staketet..De gäller att bestämma sig o ja de går om man vill o går in för de....Lycka till!
    Jag tror tyvärr ändå inte att du förstår bredden av det hela. Jag vet vad jag vill: Jag vill ha min fru, inte hennes kompis. Jag vet att gräset inte är grönare på andra sidan.

    Så problemet ligger inte i "att bestämma sig och sedan lycka till"...

    Jag blir lite sårad av hur enkelt du tycker att det verkar, det känns som om du försöker schablonisera.

    Jag har inte varit förstummad och fixerad i 4 år, jag har ett rikt och omväxlande förhållande med min fru. Vi har våra upp och ner gångar, men vi tacklar dem alltid tillsammans och vi reder ut våra problem ihop.

    Just det här är en nedgång för mig som jag inte kan reda ut med min fru, och det förlamar mig. Därför sökte jag råd hos er på familjeliv.

    Jag har fått många goda råd av er, bl a att jag ska sluta fixera vid skammen och acceptera fantasin som enbart en fantasi och inte haka upp mig vid den. För den kommer aldrig bli verklighet, eftersom jag faktiskt inte vill det.

    Jag ska även ha ett mer avslappnat förhållande till min frus kompis, umgänget ska helt ske på min frus villkor och jag känner själv att jag inte tänker ta upp min frus kompis som samtalsämne.

    Jag tackar för de goda råden jag har fått och för att inte bli mer förvirrad, nu när jag befinner mig i ett gott tillstånd, tänker jag sluta svara i den här tråden.

    Ni får gärna fortsätta debattera ämnet här, men jag tackar för mig!

    Mvh/ Anders
Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis