• Anonym (Man, 32)

    Jag är hemligt kär i min frus kompis

    Jag har ett toppenliv. Jag har en underbar fru som jag älskar över allt annat och vi har 3 fantastiska barn. Vi bor i ett fint hus på landet (något vi båda drömt om) och vi trivs båda på våra jobb. Vi har tillräckligt med pengar för att kunna unna oss saker då och då.

    Vi har lite problem med min frus mamma, men det är allt. Förutom en sak - min mörkaste hemlighet. Något jag inte vågat berätta för någon, något jag knappt vågar tänka på.

    För 4 år sedan träffade jag för första gången min frus bästa vän. Hon bor 20 mil bort från oss, så min fru och hon träffas inte så ofta. Vi satt på ett café tillsammans alla tre, och jag blev kär direkt!

    Jag skämdes något fruktansvärt, jag trodde inte att det var sant - hur kunde jag sitta bredvid min fantastiska, underbara, skitsnygga fru och bli kär i en annan? Min fru var dessutom gravid med vårt andra barn vid det här tillfället. Men trots att jag skämdes otroligt mycket kunde jag inte hejda känslan - hennes kompis attraherade mig något otroligt.

    Jag kunde knappt prata om henne med min fru efteråt, tänk om min fru hade märkt något?

    Vi har bara träffats alla tre några gånger per år sedan dess. Efter 2 år trodde jag verkligen att det skulle gå över, men jag får fortfarande känslor för henne varje gång vi träffas!

    Min frus kompis har bra självförtroende och jag antar att hon naturligt flörtar med alla (hon är singel) men hon har aldrig skickat några väldigt tydliga signaler till mig, så jag antar att det bara är jag som är hemligt förälskad.

    Min kompis fru påpekar dock ofta att hon skulle vilja ha det vi har, eftersom vi är så lyckliga tillsammans. Hon har inga problem att träffa killar, men det slutar oftast med att hon gör slut.

    Känslorna jag har för henne går i perioder, emellanåt glömmer jag bort hennes existens, men så fort vi träffas, eller min fru pratar om henne eller om jag ser något som påminner om henne, så att jag tänker på henne, då kommer den här enormt intensiva förälskelsekänslan tillbaka.

    Jag drömde om henne inatt, en dröm fylld av lust och kärlek men även enorm skam och skuld mot min fru.

    Kunde jag välja skulle jag vilja ha bägge, men jag vet att det inte är möjligt utan att såra någon. Jag vill absolut inte berätta det här för varken min fru eller för hennes kompis, jag vill helst bara att jag ska sluta vara kär i hennes vän.

    Jag är fortfarande väldigt förälskad och kär i min fru och vi har bra sex, så det är inte pga brist på annat som jag fallit för hennes vän. Jag tror att hennes vän är en sådan typ som jag passar väldigt bra ihop med, och att det är därför jag har känslor för henne.

    Min frus kompis uppskattar mig som en vän och jag tror att hon ser upp till mig i vissa avseenden (såsom jag beundrar henne för vissa saker hon gör).

    Jag har alltid trott att man kan styra över sina känslor, att kärlek kan kopplas av och på. Jag är det yttersta beviset att det inte går- jag har försökt med så mycket för att bli av med känslorna till henne.

    Jag har försökt att inte träffa henne, undvika att prata om henne och när det inte fungerade, gjorde jag det motsatta; träffade henne oftare (försökte hitta dåliga sidor hos henne, försökte se på henne när hon var med våra barn- direkt se om hon gjorde några fel etc.) och pratade om henne med min fru.

    Min fru skulle bli så otroligt sårad om det här uppdagades. Jag skulle aldrig kunna leva med det på mitt samvete, jag vill sluta vara polyamorös och bara älska min fru.

    Har någon upplevt något liknande? Hur ska man hantera det här? Det har gått 4 år nu och jag har fortfarande starka känslor för henne, kommer jag fortsätta lida av det här resten av mitt liv?!

  • Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis
  • Anonym (fy fan.)

    Alltså jag vill inte klanka ner på dig men jag tycker att du ska berätta för din fru vad du precis skrivit. då svalnar nog dina känslor för henne...hur kan du sitta o tänka på henne när du har ett "underbart" liv..det kan inte vara så underbart om du känner så här!

    Fy fan om min man hade haft såna känslor bakom ryggen på mig..hade ALDRIG litat på honom igen eller kunnat tänka på att han älskar mig...

    hur hade du känt om denna situationen hade varit ombytt..att din fru känner så för din kompis.......

  • Black roses

    Stackare... Jag kan inte påstå att jag vet hur det är, då jag inte upplevt samma som det du upplever... Men kanske du kunde gå till någon som står utanför så du får prata av dig utan att vara rädd för att det ska komma fram?? Jag tänker här på ex, en kurator, de har ju tystnadsplikt... Kanske denne även kunde hjälpa dig komma till botten med detta, så du slipper sitta fast i denna onda cirkel... Och nej, man är inte något psykfall, för att man försöker hitta lösningar på svåra situationer... Förlåt det dumma uttrycket, men många drar sig för att söka hjälp, av rädsla för att framstå som något de inte är...

    Jag tycker verkligen synd om både dig och din fru, det hörs ju genom raderna att du älskar henne... Och samtidigt ska känslorna ställa till det för dig...

    Jag hoppas att du finner en lösning på ditt problem, som du kan leva med...

    Mvh M G

  • Anonym (Vet)

    Jag reflekterade lite över din berättelse och jag tror faktiskt inte du är kär, utan bara attraherad/förälskad. Eftersom du bara träffat henne ett fåtal gånger så känner du inte henne tillräckligt för att vara kär. Men hon är singel, snygg och spännande...
    Kom ner på jorden och fokusera på det du har. Gräset är INTE grönare, det vet jag av erfarenhet.

  • Anonym (ojoj)

    Anonym (fy fan.) skrev 2008-09-04 10:35:48 följande:


    Alltså jag vill inte klanka ner på dig men jag tycker att du ska berätta för din fru vad du precis skrivit. då svalnar nog dina känslor för henne...hur kan du sitta o tänka på henne när du har ett "underbart" liv..det kan inte vara så underbart om du känner så här!Fy fan om min man hade haft såna känslor bakom ryggen på mig..hade ALDRIG litat på honom igen eller kunnat tänka på att han älskar mig...hur hade du känt om denna situationen hade varit ombytt..att din fru känner så för din kompis.......
    de var lite tufft, såklart detta är fel men det vet han ju redan han har varit kär i flera år i henne, utan att göra något opassande endast behållt detta som fantasier. dessa fantasier skadar dig själv. ingen annan, och han vill ju ha hjälp att komma över kompisen, så ge han tips o stöd istället
  • Anonym (råd)

    Jag känner ju inte någon av er men kan dela med mig av erfarenheterna med en kompis till mig som på pricken stämmer överens med den beskrivning du ger av din frus vän: hon har självförtroende, är snygg, flirtig, har inga som helst problem att få killar, det är ALLTID hon som gör slut... Hon kan gå in i ett rum eller på krogen och män bokstavligen FLOCKAS kring henne. De hon varit tillsammans med DYRKAR marken hon går på, även efter att hon varit otrogen och gjort slut med dem. Hon har onekligen en dragningskraft och stark utstrålning som är svår att beskriva och som jag inte sett hon någon annan människa.

    Denna tjejen har varit gift. På bröllopet var flera av gästerna beundrare till henne som trånar efter henne och höll konstiga tal om att hennes man hade sånt ture etc.... Äktenskapet varade i exakt 12 månader innan hon träffade en ny kille och skiljde sig.

    Och vad vet jag - denna tjejen och tjejen som du är kär i kanske hittar "den rätta" någon dag. Kanske är det till och med du, det KAN ju hända. Men troligtvis blir även nästa kille (du eller någon annan) ännu en i raden som HON gör slut med. För en person ändrar sig inte så lätt, kom ihåg det.

    Sedan är det stor skillnad på att leva ihop med någon på riktigt och att fantisera om någon. Fantasin kommer ALLTID att vinna, för där finns inga problem och ingen vardag.

    Och slutligen så är det också stor skillnad på att älska och att vara kär. Kärleken är det som (eventuellt) finns kvar när förälskelsen försvunnit. Att vara kär kärver inget, det är lätt, men går över. Att älska kräver jobb och är svårt, men består. Det som väntar dig i framtiden med den nya kvinnan är alltså i absolut bästa fall det du redan har med din fru - fast med tillägget att du har ett ex och delad vårdnad om era barn, samt alla konflikter som det innebär.

    Reality-check!

    Så mitt råd är att använd din förälskelse som en fantasi som hottar upp vardagen lite Det är en fantasi som vilken som helst som är din privata och inget fel, så länge du ser det som en ren fantasi och inte agerar efter det.

    Lycka till!

  • Ppetra

    Alltså, den här kompisen kanske är en lika fantastisk kvinna som din fru, men hon ÄR inte _mer_ fantastisk och hon ÄR inte din fru eller mor till dina barn.
    Det är inte konstigt att känna den här kittlingen, hon är ju din frus väninna så de har säkert många likheter - väninnan är som ytterligare en aspekt av din fru, fast pirrigt oåtkomlig.

    Dessutom är jag säker på att hon (väninnan) skickar dig signaler, och hon får dig att sprattla som en nickedocka.

    Försök att se mer nyktert på dina reaktioner: du är inte kär, det här handlar inte om kärlek. Var extra öm mot din fru i väninnans närvaro samtidigt som du behandlar henne (väninnan) robust och distanserat vänligt, som om hon vore en gammal moster eller din frus lillebror.
    Ibland får man handla först så kommer känslorna efter.

  • Anonym (Man, 32)

    Svar till alla:

    Ja, jag vet mycket väl att jag gör fel och jag skulle vara fruktansvärt sårad ifall min fru hade känslor mot en av mina vänner på det sättet som jag har.

    Jag tror inte att det är rätt att tala med min fru om det, just eftersom det skulle vara enbart själviskt från min sida - hon skulle bara bli väldigt sårad och, som Anonym (fy fan.) skrev: Hon skulle inte lita på mig igen.

    Och min fru kan verkligen lita på mig. Jag har aldrig varit otrogen och jag kommer aldrig att vara det. Kunde jag ta bort de här känslorna, skulle jag utan tvekan göra det nu direkt!

    Om jag rent hypotetiskt tänkte mig ett liv med min frus kompis, så vet jag att det inte skulle vara bättre än det jag har nu (snarare betydligt sämre, eftersom jag skulle bli tvungen att såra alla jag älskar).

    Men jag tror att Anonym (Vet) har rätt i att jag nog inte är kär, bara förälskad.

    Frågan är bara hur man blir av med den här känslan, som ärligt talat äcklar även mig? Ska jag försöka träffa hennes vän ännu oftare, så att man lär känna henne bättre och därmed även ser hennes dåliga sidor?

  • Anonym (Vet)

    Jag har varit i liknande sits, fast inte under så lång tid... och det handlade om en kollega. Min "lösning" på det hela blev tillslut att (en dag på jobbet, under neutrala, nyktra former) berätta vad jag kände och hur det låg till för kollegan.
    Det kunde jag göra av två starka skäl: jag var 98% säker på att mina känslor inte var besvarade och jag visste att kollegan aldrig skulle prata med min sambo om det (de har träffats en gång för flera år sedan och nu arbetar vi inte ens tillsammans längre).

    Så fort jag hade fått det ur mig och kollegan hade sagt det jag redan visste, att känslorna inte var besvarade och att det aldrig kunde hända något, så försvann mina känslor efter ett tag.

    Nu är sin situation annorlunda, då det är en person vars lojalitet ligger hos din fru i första hand, av er två, men du känner vännen bäst (bättre än oss här på fl) och kanske kan det vara en väg att välja?

    Annars tyckte jag att idéen om att gå och prata med någon med tystnadsplikt, typ kurator, präst eller annat, också är bra! Poängen i mitt svar är egentligen inte att berätta för personen i fråga att du är förälskad (eller kär) utan att berätta det högt för någon, just för att kunna lägga det bakom sig.

    Att berätta för din fru om det kan jag inte se några som helst vettiga skäl till, faktiskt, då du ju inte på något sätt har varit otrogen. Inte mer än de som suktar efter Johnny Depp, eller Angelina Jolie iaf.

    Lycka till!! Du har (trots allt) hjärtat på rätt ställe och det kommer att gå över, om det är vad du vill!

  • Anonym (Vet)

    Hmm... jag är alltså inte samma Vet som inl. 3 //Inl. 8

  • Anonym (Man, 32)

    Svar till Ppetra och Anonym (råd):

    Tack för era kloka ord (ni postade dem samtidigt som jag skickade svar till de första inläggen) de känns mycket bättre nu.

    Ni har helt rätt, hon flörtar säkert tillbaka, utan att jag tänker direkt på det, men att man blir lite smickrad av det och uppmärksammar det omedvetet.

    Och som Ppetra skrev: Det är inte konstigt att känna den här kittlingen, hon är ju din frus väninna så de har säkert många likheter - väninnan är som ytterligare en aspekt av din fru, fast pirrigt oåtkomlig.

    Ppetra har helt rätt, min fru och hennes kompis är väldigt lika.

    Tack snälla, jag känner att jag har så mycket skam och skuld att jag behöver lätta upp det lite.

    Känns mycket bättre när man försöker se igenom kompisens flörtiga attityd och att jag vet ju vad jag vill. Jag vill vara kär i min fru, ingen annan!

Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis