Jag har varit i liknande sits, fast inte under så lång tid... och det handlade om en kollega. Min "lösning" på det hela blev tillslut att (en dag på jobbet, under neutrala, nyktra former) berätta vad jag kände och hur det låg till för kollegan.
Det kunde jag göra av två starka skäl: jag var 98% säker på att mina känslor inte var besvarade och jag visste att kollegan aldrig skulle prata med min sambo om det (de har träffats en gång för flera år sedan och nu arbetar vi inte ens tillsammans längre).
Så fort jag hade fått det ur mig och kollegan hade sagt det jag redan visste, att känslorna inte var besvarade och att det aldrig kunde hända något, så försvann mina känslor efter ett tag.
Nu är sin situation annorlunda, då det är en person vars lojalitet ligger hos din fru i första hand, av er två, men du känner vännen bäst (bättre än oss här på fl) och kanske kan det vara en väg att välja?
Annars tyckte jag att idéen om att gå och prata med någon med tystnadsplikt, typ kurator, präst eller annat, också är bra! Poängen i mitt svar är egentligen inte att berätta för personen i fråga att du är förälskad (eller kär) utan att berätta det högt för någon, just för att kunna lägga det bakom sig.
Att berätta för din fru om det kan jag inte se några som helst vettiga skäl till, faktiskt, då du ju inte på något sätt har varit otrogen. Inte mer än de som suktar efter Johnny Depp, eller Angelina Jolie iaf.
Lycka till!! Du har (trots allt) hjärtat på rätt ställe och det kommer att gå över, om det är vad du vill!