Adopterade-mer separationsrädda?
Ursäkta mitt intrång. Men det är vanligare att adopterade lider av separationsångest etc än icke adopterade. Detta på grund av de separationer man tvingats utstå tidigt i livet.
Det finns litteratur om detta.
Inlägg från: Fru hemlig
|
-
-
Ja, man tror och hoppas att de barn som adopteras i dag i större utsträckning ska slippa detta då man vet mer om anknytning etc.Milkina cerka skrev 2008-09-04 20:58:55 följande:Antog att det kunde vara så.Fru hemlig skrev 2008-09-04 20:56:28 följande:
-
Kankse ska du försöka hitta en psykolog som är kunnig inom adoption? Du kan fråga adoptionsrådgivarna om de känner till ngn.Zaria skrev 2008-09-04 23:14:45 följande:en glad skrev 2008-09-04 22:40:07 följande:Vad härligt,får beställa böcker på en gång.Har bara känt mig så otroligt ensam i detta.Som sagt jag minns ju inget men kroppen minns,som jag snurrigt försökte förklara för psykologen,det känns precis som jag blir som en liten hjälplös bebis,som ligger och skriker medan folk bara går förbi utan att titta,ungefär den känslan är det jag får när det sätter igång.
www.adoptionsradgivarna.se/
Lycka till! -
Ja det låter jättejobbigt! Jag vill bara att du ska veta som Mammatillviktor sa att du är inte är onormal! Möjligen kan en psykolog som har kunskap om adoption ge dig bättre hjälp än en som inte har så stor erfarenhet av detta om du skulle vilja söka hjälp ngn gång.Zaria skrev 2008-09-05 22:41:23 följande:Fru hemlig skrev 2008-09-05 08:56:30 följande:Ska kika på det. Detta är ju inget jag störs av dagligen,men som exempel när jag & sambon hade det bråkigt och han inte visste vad han ville och sedan skulle vi försöka igen,Han försökte rädda ett trasigt FÖRHÅLLANDE,jag försökte rädda mitt LIV iaf kändes det så. I såna situationer blir det jättehemskt med ångest och andnöd,precis som att "går du så dör jag" och jag tror verkligen på det också även om förnuftet säger att "visst dör man inte"