Adopterade-mer separationsrädda?

Här är en till som har svårt för separationer. Har faktiskt inget minne av att jag tyckte det var jobbigt som barn utan detta är något som kommit efter tonåren och då i förhållanden. Att bli lämnad av sin älskade är för mig den största skräcken i världen. Känner igen mig i din beskrivning Zaria - som om hela överlevnaden handlar om att inte bli ensam.

Kom till Sverige från Indien när jag var 3 månader så det är samma sak här som för många andra, inga minnen som gör att jag kan koppla ihop mitt beteende med mina känslor. Intressant att läsa andras tankar kring detta.