Pojken som kallades det??!

Håller med om vad miss Cee sa; hemska upplevelser, men den jag läst (den första) är verkligen inte bra skriven. Både språkligt och berättartekniskt är den högst medelmåttig. Å andra sidan, Pelzer berättar ju om sitt eget liv och kan kanske inte förväntas vara en författare av hög klass. Ibland kan jag dock undra VARFÖR man egentligen vill läsa om så hemska saker som möjligt? Missförst mig inte, jag har också läst den, men varför lockas man att läsa sådant?

Kan också tillägga att mina elever, högstadiet, brukar älska de här böckerna och verkligen bli gripna av dem. De lånar ut dem till varandra och sträckläser!

Tack till Mumin My och BEAZ för att ni förklarade varför ni två uppskattar läsning av denna typ! Själv vet jag inte vad jag tycker egentligen, tror att jag läste mer av sådana böcker "förr", kanske innan jag fick barn eller av någon annan anledning. Började ifrågasätta varför jag skulle läsa om "elände" (alltså andras hemska upplevelser) när jag stod och läste baksidestexten på just Bakom stängda dörrar. Allt lät så vidrigt och hemskt, och jag kände det nästan som om jag frossade i hennes lidande. Då bestämde jag mig för att sluta läsa om liknande saker. Dock kan jag inte avhålla mig från att dyka ner i en spännande deckare -och där är det ju också lidande så de är väl inte ett spår bättre...!