Min pappa vill bara dö...vad ska jag göra?

Du kan nog inte göra så mycket mer än att finnas till hands...
Han är vuxen nog att göra som han själv vill.

Det var inte riktigt det svar jag ville ha...tyvärr. Kan man inte på nåt vis få honom att inse det bra i livet. Allt är ju inte svart, även om det kanske känns så just nu...

Visst vet jag att han är vuxen, men jag VILL INTE vara såhär hjälplös...

Man kan inte säga att nån är vuxen nog att ta sitt eget liv, anonym 22.04. Dumt sagt!
Om du verkligen tror han är självmordsbenägen, så ring nån psykiatrisk mooatgning eller akutpsyk och rådfråga dem.

Förstår att du är uppriven! Det är väldigt egoistiskt av din far att lägga denna börda på dig!
Kan inte du och brorsan (och ev. din mamma) "slå era kloka huven ihop" och ta ett allvarligt snack med honom? Det kanske också är nånting som han slänger ut sig för att visa sin besvikelse över sin situation?

Kramar

Håller med hon som skrev 22.13.
Förklara hur du menade du som skrev 22.12?
Vad jag menade var att det är i princip dålig stil av honom att lägga den bördan på sin familj.
Vad ska hon mer kunna göra än att prata med honom?

Fan vilken jobbig sits! En sits som jag själv befinner mig i, har befunnit mig i den i 8 månader nu sen min mamma försökte ta livet av sig o lämna en man o tre barn efter sig. Hon klarade det inte då, men rädslan att hon ska försöka igen finns med oss jämt. Tyvärr kan jag inte svara på vad man kan göra. Dom är vuxna människor, man kan inte tvinga dom till vård om dom vägrar. Kn du inte berätta för din pappa hur du känner. Berätta för honom hur jävla mkt han skulle förstöra ditt liv om han tog sitt liv. Han kanske sitter där i sin ensamhet o tycker såå synd om sig själv, vilken han oxå borde, men samtidigt behöver han nog veta att det finns familj som fortfarande älskar o behöver honom. Han måste känna sig behöv, prata ut med honom ordentligt! Säg att han inte får vara så självisk, eftersom ett självmord är det med själviska man kan begå...!
KRAMAR från en som vet hur förjävligt det är..!

Ibland måste man tyvärr tvinga sina anhöriga att uppsöka psykakuten. Hur hopplöst det än känns precis den dagen man gör det brukar det bli betydligt bättre inom kort. Har en morbror som har är mycket deprimerad ibland och har varit med när mamma och de övriga syskonen hjälper honom till psyk... Det är fruktansvärt, men när det sen vänder är han tacksam för att de orkar hjälpa honom. Hoppas att du och familjen har styrkan att hjälpa honom! Massor av kramar

Hejsan
När någon av ens föräldrar säger så till en är det lite som man byter roller att ens föräldrar blir ens barn,att dom lägger över ansvaret på sina barn och så ska det inte vara..och visst är det jobbigt man kan inte bara säga till sin pappa att -du, pappa jag är inte din mamma jag är ditt barn utan man sitter där och känner sig ansvarig.
När mitt syskon dog för några år sedan gick min pappa i däck,Han ville inte leva längre,ville gå i sjön och dränka sig..som tur va vågade han inte.
Men mellan tårarna och tankarna på att gå i sjön talade han hela tiden om för mig att det bara var han och jag kvar nu! så då frågade jag honom om hur han trodde jag skulle känna det om han gick i sjön då skulle jag ju vara ensam kvar..jag tror att han förstod,jag försökte finnas där för honom och berätta att jag alltid skulle finnas för honom och att jag älskade honom men även om hur lessen jag blev när han sa sådana saker.
Jag tror och hoppas att jag på något vis hjälpte honom att känna sig bättre
Men jag kan inte fråga honom för hans tid här på jorden tog slut den naturliga vägen..
Så mitt råd till dig är att va där för din pappa,hur jobbigt det än kan vara så att du den dagen han lämnar på villket vis det än månne vara så vet du att du gjorde vad du kunde.
En Bamse kram ! Jag håller tummarna att han kommer upp på ytan igen utan att er relation tagit för mycket skada

"Han säger också att han inte vill ha nån hjälp från nån "jädrans" psykolog."

Så tröttsamt att sådana åsikter fortfarande finns (speciellt bland män). Psykologer är det bästa som finns, vi skulle gå i terapi lite till mans, det hade gjort mycket gott. Här är amerikanarna ett föredöme, där talar man öppet om sina besök hos psykologen.

Det han verkligen behöver är ju professionell hjälp. Det måste finnas något sätt att få honom att inse detta.

Jag tror inte att det är så lätt att få någon tvångsomhändertagen bara för att de talar om självmord idag, det finns inte resurser till det. Jag hade nog sjå med att få vård till en potentiell självmördare som hyperventilerade och svimmade varje halvtimme för ett par år sen och om man inte redan har skadat sig själv eller andra så är det små odds att bli intagen på det viset.

Mitt amatörråd blir att hålla kontakten så mycket som möjligt just nu även om det känns jättejobbigt, din far befinner sig i emotionell kris och i chocktillstånd och kanske vaknar han till så pass att han inser att han behöver hjälp om du fortsätter att tala lugnt och sansat med honom och inte ger upp. Du kan kanske mobilisera stöd från andra som han känner och uppskattar som också kan hjälpa till? Släkt, vänner, arbetskamrater?
Nog måste det finnas någon mer som orkar bry sig? Kanske finns det psykolog- eller kuratorhjälp att få via jobbet och tillhörande försäkringar, det är inte helt ovanligt idag?

Man kunde också pröva (när chocken har släppt) att bara beställa en tid hos psykolog och säga att antingen går du dit eller så förlorar jag de pengarna, för tiden är bokad. Ge det en chans snälla pappa, för vår skull!