D e så jobbit
Jag brukar få skit för det, men jag har svårt att ta den typen av texter på allvar, speciellt om de är skrivna av vuxna människor. Jag kan förstå ett barn som vill leka lite med stavningen, älskade själv att skriva "4-ever" och sådant när jag började med engelska i fyran.
Dessutom är "d", "e", "o", etc. jobbiga att läsa. Jag kan köpa att det går fortare att skriva "de" istället för "det", men inte så vansinnigt mycket fortare, trots allt. Dessutom ska man väl skriva med sin läsare i åtanke? Det är lättare för dig att skriva, men det blir samtidigt knepigare för mottagaren att läsa. Det handlar ju inte i det här fallet om att ha svårt att stava, skriver man förkortningar som de ovan är det ju för att man vet hur det stavas och utgår från det. Det är ett medvetet felstavande som drar ned helhetsintrycket av texten.
Argumentet att "man förstår ju hur det ska vara", köper jag inte heller, om man nu vet hur det ska vara, varför inte skriva så från början? Samma sak gäller särskrivningar. Om man förstår att det ska vara "skumtomte" och inte "skum tomte", varför skriver man inte ihop det direkt?
Dessutom får man ju alltid, så fort man visar det minsta intresse för språkvård, pikar om att man är snobbig och att man skulle vara elak mot dyslektiker och folk som av andra anledningar har svårt att läsa och skriva. Jag tycker att det är tvärtom, faktiskt. Hur ska dyslektikern ha en chans att reda ut vad det står om alla stavar lite hur som helst?
Visst är innehållet det viktigaste, men jag kan tyvärr tycka att det är svårt att ta till mig innehållet om texten är full av stavfel och förkortningar. Det är en sak att göra så kallade "tangentbordsmissar", men varför läser man då inte igenom texten innan man skickar inlägget och rättar dessa? Det är väl jag som skribent som ska korrekturläsa min text, inte mina läsare? Så himla bråttom är det väl inte att man inte kan ta sig tid att läsa igenom en gång? Har man inte tid och ork att skriva ut orden kan man heller inte förvänta sig att läsaren ska ta sig tid eller ha ork att läsa.
Det som moneysister skriver om att läraren inte rättar stavfelen tycker jag låter helt hispigt. Visst ska man uppmuntra skrivarlusten, men då får man ju lägga ned lite tid på att samtidigt som man korrigerar stavfelen tala om vad som är _bra_ med texten. Jag undervisar visserligen inte i svenska, däremot i engelska och franska, och jag är extremt petig med att rätta stavfel, med det inte sagt att du inte kan få ett högt betyg av mig för en text som innehåller många stavfel. Visar du att du kan uttrycka dig med ett bra flyt i språket och kan använda dina kunskaper för att förmedla dina tankar så kan det ge ett mycket bra resultat även om du inte stavar så bra. Däremot markeras alla stavfel, hur ska eleven annars lära sig? Vad jag dock oftast inte gör är att skriva ut hur det ska vara, jag markerar felen och sedan får eleverna i uppgift att ta reda på vad det ska vara, på så sätt lär de sig mer än om de ser en rättning och sedan lägger pappret åt sidan.
