min bror är min kärlek
Obs! Jag lägger ingen personlig värdering i vad jag skriver. Men jag vet vad grunden är för möjligheten för halvsyskon som inte har vuxit upp tillsammans är. Vi noterar att det är något som endast aktualiseras i extrema undantagsfall. Grunden är följande. Om man ser på det rent genetiskt så är den genetiska gemenskapen mellan kusiner en accepterad risk. Kusiner är barn till två syskon som har samma föräldrar. Dvs syskonens blod har blivit utblandat en gång på vägen och arvet efter far/morföräldrarna = syskonen är bara 50%. Två halvsyskon har en gemensam förälder och en som de delar. Därmed har de gemensam arvsmassa som är 50%, dvs samma som för kusiner. Däremot så såg man ändå att det fanns ett problem med om syskon som gifte sig med varandra inte sågs med samma samhällsmoralisak acceptans som vad som gällde för kusinge. Därav att man anlade ett tillståndstvång för äktenskap mellan halvsyskon. Detta inlägg är bara för att förklara hur tanken bakom lagstadgandet var uppbyggt, jag har inte skrivit det för att vädra mina egna moraliska åsikter i frågan. Betänkas bör även möjligheten att två halvsyskon som inte känner till varandra eventuellt skulle kunna träffas och bli tillsammans. Dvs situationen att fadern är okänd. Det har nog under historiens gång varit så att syskon som delar far utan att veta om det har blivit tillsammans. Jag antar att detta kan ha inerkat på resonemanget inför lagutformningen också. Om två personer senare upptäckte att de delade far och antagligen fann det ganska traumatiskt, skulle det dessutom vara rimligt att göra dem till brottslingar?