varför säger vi prosit?
En nysning, trodde man förr, var något som framkallades av högre makter, onda eller goda, eftersom det är en reaktion man inte själv rår över. För att försäkra sig själv och den nysande om att nysningen skulle vara till det bästa kunde man på vanlig svenska säga Gud signe eller med en folkligare form gussine, liksom Gud hjälpe.
Mera verksamt var det väl att uttala önskningen på latin: prosit, som betyder 'må det leda till något gott'.
Prosit är en konjunktivform av prodesse, som betyder 'gagna', vara till nytta'.
Helst ville man förstås tolka nysningen som ett gott tecken, och det går igen i uttrycket det nös jag på, för att understryka att något som nyss yttrats måste vara sant eftersom det bekräftats med en nysning. Uttrycket finns bevarat i Felix Körlings barnvisa om den snuviga tomten som fått medikament mot sin förkylning:
"Hoppsansa, nu blir jag bra!
Atschi, atschi, atschi, prosit!
Hoppsansa, nu blir jag bra,
det nös jag på", sa tomtegubben.