Monogami <> Polygami

Anonym (hmmm) skrev 2008-09-16 14:17:01 följande:

Bra skrivet! Första meningen säger allt.

Man måste stå ut med tanken att vi människor är motsägelsefulla, att vi ofta har paradoxala önskningar. Vi vill vara den enda för vår älskade, men vi vill också ha flera älskare för oss själva. Vi vill vara både subjekt (för vår egen skull) och objekt (i någon annans ögon).

Man kan inte begära en konsekvent moral - folk kommer alltid att längta efter saker som inte går att kombinera. Och sedan sitter vi och bråkar om vilken längtan som är "rätt".

Det är kul att någon skrev just detta: jag vill vara den enda kvinnan, men ha många älskare.

Så enkelt är det.

Tillägg: för mig är det helt uppenbart att man kan älska flera personer. Om man försöker definiera "att älska" så kommer man att se att det inte går att komma ifrån.

Om jag påstår att jag älskar två personer just nu, törs någon påstå att jag ljuger??

Man kan älska flera. På riktigt.

Dorian Ertymexx skrev 2008-09-16 20:43:10 följande:

Okej, vad jag menade var helt enkelt att det inte är något fel när en person har önskningar som är inkompatibla med varandra. Man kan önska sig motstridiga saker utan att det innebär ett moraliskt misstag.

Om personen sedan t ex börjar önska både sig själv OCH sin partner fler älskare så är det väl ofta bara positivt.

Många verkar anse att det är viktigare att man har en "konsekvent moral" (dvs bara har sådana önskningar som går ihop med varandra) än att man lever på ett sätt som man mår bra av.

Rationellt resonemang! En oklanderlig slutsats också. Men tyvärr fungerar det ju inte så rationellt i praktiken.

Jag tycker de känslomässiga anledningarna till att folk fördömer andras val är mer.. intressanta, i brist på bättre ord. Jag tror att få fördömer polyamori på rationella grunder. Möjligen låtsas de att de gör det, men bakom ligger - antar jag - en känslomässig kärna.