• Super
    Äldre 21 Sep 16:07
    25401 visningar
    120 svar
    120
    25401

    Nu har min andra lillebror tagit sitt liv :(

    Ja , nu har det gått 4 år sedan min älskade lillebror Linus valde att lämna jorden och återgå till änglarnas värld .
    Igår hände ännu en tragisk sak .
    Min andra älskade lillebror Emil valde att ge upp sitt liv.
    Nu vet jag varken ut eller in ...
    Vad gör man? Hur ska man stå ut ?
    Ser inget ljus och inget hopp längre!
    Har stängt av allting och känner knappt av några känslor!
    Detta går bara inte längre...

    Sov sött mina älskade lillebrorsor !
    Ni är guld värda och mycket därtill... !
    Vila nu i guds famn så ses vi där när tiden är inne.

    Linus : *1988-12-15 + 20041208

    Emil : *1991-03-06 + 20080920

    Sänder en tanke och en ros så röd för att visa min saknad och kärlek till er !

    /Storasyster Hanna

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 20:30
    Nu har jag varit på rättsmedicinska och sagt farväl till min älskade änglabror.
    Han var så himla fin där han låg .. Ögonen slutna och nästan ett litet leende på läpparna .
    Jag smekte hans kind och smekte över hans hår ..
    Tårarna rann ..
    Nu Nu NU ..... Börjar jag att inse det hela ... Ångest .. Panik .. Kan inte sova !

    GUD HJÄLP MIG

  • Svar på tråden Nu har min andra lillebror tagit sitt liv :(
  • mulan
    Äldre 21 Sep 22:18
    #41

    Jag beklagar verkligen sorgen . Att förlora två så närstående på det sättet är väldigt väldigt tufft. Massor med styrkekramar till hela din familj!!!

  • Underb­aring
    Äldre 22 Sep 10:15
    #42

    Så tråkigt att läsa om vilken sorg ni måste gå igenom!
    Kramar och tankar till er!

  • Äldre 22 Sep 11:11
    #43

    Men gud så fruktansvärt En enormt varm kram till dig och din familj!!

  • Mkmit
    Äldre 22 Sep 12:16
    #44

    Kramar och varma tankar!

  • Svanfl­ikkan8­5
    Äldre 22 Sep 12:22
    #45

    beklagar sorgen
    *varma kramar*

  • Äldre 22 Sep 12:24
    #46

    beklagar verkligen sorgen
    kram på dig

  • Äldre 22 Sep 12:29
    #47

    Blir alldeles förstörd när jag läser... dom var ju mitt i livet. Vad får någon att välja att ta sitt liv? Det är något vi aldrig kan förstå, men det är så hemskt....

    Många styrkekramar till dig & jag beklagar så din & din familjs enorma sorg

  • nirakk­arlsso­n
    Äldre 22 Sep 12:33
    #48

    Varma styrkekramar till dig!Var STARK....kämpa!

  • tan73
    Äldre 22 Sep 14:13
    #49
    Super skrev 2008-09-21 18:25:15 följande:
    Nu har jag fått i mig lite att äta... Men vill bara kräkas ... Jag tror inte jag får in i skallen att han är borta... Frågade just killen .. "Varför gråter jag inte för? " ...
    Säger detsamma som vildochvacker: du är i chock! Och bara för att man inte gråter betyder det inte att man inte sörjer...
    En del drabbas hårdare än andra av livets orättvisor, och detta är ju alldeles fruktansvärt! Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad ni får gå igenom... Säger bara som alla andra - VAR STARK och KÄMPA!!!
    Min allra största,varmaste och starkaste styrkekram till dig och din familj i er svåra stund!
    Tanja
    ~*~ saknar min Sebastian~*~
  • Äldre 22 Sep 15:48
    #50

    super, det är inte konstigt att du inte kan gråta, du är i chock nu. Jag hoppas du kan få stöd av någon/några!? Det är jätteviktigt att du får hjälp att ta dig igenom den första tiden!!! Finns det någon familjemedlem eller vän du kan bo hos eller som kan bo hos dig ett tag? Om inte hoppas jag att du kan få mer hjälp via psykiatrin eller via din vårdcentral.

    Själv höll jag på att förlora min lillasyster i självmord för ganska många år sedan, hon överlevde efter en vecka på intensiven. Bara några år senare tog min pappa sitt liv. Min syster bodde då på ungdomshem och mådde fortfarande dåligt, jag kunde aldrig riktigt sörja för det var så mycket annat då. Förra året förlorade jag mitt älskade barn, vår ett och ett halvtåring, i en olycka och då blev det alltför mycket. Det som räddade mig var att jag och min man fick bo hemma hos några vänner som såg till att vi åt (iaf lite), kom ut en sväng då och då och om vi inte sov iaf hade lite sällskap. De turades om att vaka över oss. Jag är SÅ tacksam över dessa vänners insats. Nu är jag (och även min man) på benen och livet går trots allt vidare. Det är ofta jobbigt, men jag finner många saker att ändå vara tacksam för i livet. Och glädjen över livet är nu större än smärtan i livet. Jag hoppas att du kan få hjälp att ta dig igenom den första svåra tiden och du såsmåningom hittar din egen kraft och får tillbaka lite ljus i tillvaron. Många varma kramar!!!!

Svar på tråden Nu har min andra lillebror tagit sitt liv :(