Min man är så omogen...

Ja jag hoppas verkligen att det går över med tiden.
Vi har försökt prata om det men då blir han bara arg och beter sig som en 5åring (håller för öronen, slänger saker omkring sig)...

Jag tycker inte riktigt att du ska behöva ändra honom för att få honom att passa dig bättre. Är det honom du vill ha så får du ju också acceptera honom som han är. Jag skulle ha blivit jätteledsen om min sambo hade skrivit något om mig och sen fick en massa tips på hur han ska förändra mig...

Något att tänka på kanske? Att han är den här personen och han har all rätt att få vara sig själv.

Och du, skämmas ska man bara göra över sig själv... Så jag håller med dig om att det är dig det är fel på som skäms.

Alfonsina, jo du har helt rätt och därför är det bättre om vi inte är tillsammans.

Oj, nu låter det himla drastiskt.
Det jag menar är att jag ORKAR INTE vara den som ska ta hand om både vårt barn och sedan honom.. Jag älskar honom men som jag sagt, jag får gå runt och vara stressad KONSTANT över om allt som ska ordnas denna månad är fixat. Har han avsultat sitt gamla bredband? Nej så nu dyker det upp fakturor i 2 månader till.. Har han läst igenom avtalet när han skrev nytt löneavtal.. NEJ så nu blev han tvungen att gå ner i deltid och därför har vi inte råd att bo kvar...
Orkar jag skriva matlistan och handla själv idag? Nej men om jag inte gör det så gör ingen det.. Han måste ju spela NHL på datorn..

Jag har levt i en sån relation. Tänkte faktiskt inte på det förrän efteråt då en enorm lättnad kom över mig att endast behöva bry mig om min egen ekonomi, mina egna abonnemang osv. Så jag förstår hur du menar. Men kanske skulle ni båda må bättre av att inte leva ihop innan han kan ta hand om sig själv?

Har testat det men det fick bara mig, barnet och han att må dåligt. Bodde isär i nära 8månader och då tog han väl hand om sig själv antar jag men så fort vi blev tillsammans igen gick det tillbaka till samma visa..

Men då kan han bevisligen sköta sig själv, vad säger han när du påpekar det? Tråkigt ifall det är på det viset att han vet att du gör det så då struntar han i det...

Jag har oxå en omogen kille...ibland är han super bra och tar sitt ansvar men sen ibland känns det som jag drar hela lasset. Han kommer och går som han vill i princip och då blir det jag som blir hemma. Räkningar sköter jag, han städar och fixar hemma och är en bra pappa men som du skrev...konverationer...nja...inte riktigt på den nivån jag skulle vilja...Det känns hemskt att skriva men ibland känns det som jag gift mig med "en dum blondin". Jag älskar honom över allt annat och tänker att med mer livserfarenhet från hans sida så ordnar det sig nog. Det är svårt ibland eftersom han har den barnsliga inställningen att han kan och vet allt...vilket inte är fallet...därav har han oxå en kaxig atityd, ibland på helt fel ställen...svårt att förklara...men jag förstår dig och förstår att du älskar honom ändå...

Alfonsina,
han säger att han ska bättra sig men det gör han inte. Vi har t.o.m skrivit "scheman" över vad som ska göras när men de glömmer han snart bort..

Tror egentligen inte att han gör det med "vilje" utan hela hans sätt är omoget eller vad man ska säga.. Han har alltid varit lite "fjantig" men jag har sett det som charmigt. För 2 år sedan började han dock jobba på ett företag där det bara jobbar ungdomar upp till ca 20år och då har han liksom tagit ett steg tillbaka..

har svårt att se 24-åriga killar som mogna... låt han växa upp i sin takt....