Min man är så omogen...

wellah

Fortsätter han som han gör nu kommer det aldrig ske.

Har ett råd... SLUTA att ta hand om honom!! Låt han själv ta ansvar för sina saker. Betala DINA räkningar så att inte DU blir lidande. Ni har ett schema över städningen, inför nåt straff ifall det inte sköts.. Han får betala om han inte hjälper till. Det kostar att anlita städhjälp oxå, eller hur. Han kommer ju aldrig växa upp å ta ansvar så länge DU gör det åt honom.

Kram

Åter igen, jag gör inte allt åt honom. Saken är ju den att om han inte betalar räkningarna blir ju JAG lidande eftersom vi är gifta.
Jag gör inte hans saker men det är ju för den sakens skull inte kul att sakerna blir ogjorda. Om ingen städar blir det ju tillslut jag som måste göra det. Är nu inne på andra veckan utan riktig städning och snart går det inte att vara här hemma..
Går inte att ta hem folk för det ser förjävligt ut.

Som att han skulle betala,,,vilket skämt..

Tycker det låter bra att låta honom ta fulla konsekvenserna om han slarvar men tänk på att få han en betalninsanmärkning kan ni inte få ett lån sedan. Du får det inte ens själv i eget namn.
Vill inte låta pessimistisk men du verkar ta för givet att det är en fråga om mognad. Jag blir tveksam när du beskriver hur han "håller för öronen och slänger saker omkring sig". En ganska stor del av Sveriges befolkning har begåvningshandikapp och risken är att det är det han har. Det hindrar ju inte att han kan vara bra på en massa sätt och vis. Visserligen kan alla utvecklas mer eller mindre men det kan ju också vara sådan otur att han inte kan bli mycket mognare än nu. I så fall är det troligen så att han trivs bättre med ungdomar på hans egen nivå, kanske rent av känner sig illa till mods bland "vuxna".

Din beskrivning påminner mycket om min svåger, som har hunnit bli trettio. Fram till tjugofemårsåldern tänkte folk inte så mycket på det men sedan har det märkts mer och mer. Han är snäll och omtänksam men kan inte föra ett samtal på teoretisk nivå eller tänka framåt två steg i taget. Köper DVD-skivor för matpengarna, skaffar mobilabonnemang som han inte har pengar till. Kan inte slutföra mycket då han låter sig distrahera direkt. Jobbar flitigt om han blir tilldelad ett arbete men har aldrig skaffat något själv. Blivit av med jobb för att han ärligt ringt och sagt att han inte kan komma och jobba för att han åkt och hälsat på en kompis. Klarar inte att hålla kontakten med sina barn. Kan gå och längta efter dem för att plötsligt sumpa umgänget för att något spännande kommit i vägen. Förstorar upp minsta gnabb med deras mammor (som varit tonåringar när de träffat honom och fått barnen) och ältar hur den och den uttryckt sig för tio år sedan precis som en tonåring. Går och är ledsen ibland för att han inte få träffa ett barn men har aldrig tagit kontakt med Familjerätten eller något annat som skulle kräva en sammanhängande ansträngning.

Kanske din man inte är fullt så här omogen, hoppas det för din skull. I svågerns fall är jag numera övertygad om att kapaciteten saknas.

ts: din kille är sååå mycket bättre än mång andra killar,. finns dom som inte gör hälften av allt som din gör.. fast det är klart man kna väl inte gemföra på så sett.. eftersom alla är olika.. Men hade min varit så hade jag jublat!
Eftersom han verkar så duktig så sätt dig ner och disskutera om detta,.

Min sambo är 22 och är väldigt mån om att "ta hand om" mig som är 28, så jag tror inte det har med åldern att göra faktiskt. Vi städar tillsammans och väljer då olika områden varje gång, typ "om jag tar badrummet, röjer du i resten av lägenheten då?" När det är gjort brukar dammsugning och kök vara kvar så delar man på det också. Då tar det inte heller lång tid att städa. Jag tror nämligen inte så mycket på scheman pga dina erfarenheter, dvs den ena struntar i det.

TS, han kanske aldrig blir så förnuftig och ordentlig som du önskar. Har du tänkt på det?

Men GladaVirre, se till att leva livet så du jublar då! Vi tjejer ska inte vara glada för att killarna "hjälper till"! Vi ska inte nöja oss med mindre än att båda hjälps åt med hemmet som en självklar sak.

Tack för alla svar!

Jo jag har undrat ibland om han är lite begåvningshandikappad.. Seriöst alltså.. Han har en storasyster som är förståndshandikappad vilket har gjort att hans föräldrar har behandlat honom på samma sätt, därför hoppas jag att det är det som allt beror på. Att han aldrig har fått göra något själv..
Men visst, det är väl ingen omöjlighet att han är handikappad på något sätt, har som sagt tänkt tanken förut.. Men vad gör man då? Finns det hjälp att få för det?
När du skriver så så får det mig att verkligen misstänka det..

Ett exempel är när han skulle köpa frimärken och posta brev.. Han skulle posta ett brev samt köpa frimärken till det andra och sedan posta det.. När han skulle gå kom jag på att det fanns ett till brev som skulle postas.
När han kom hem hade han gjort helt fel och bara postat två av dem. Förklaringen var att han blev så förvirrad när det helt plötsligt kom ett tredje brev och att han behövde få veta sådant i förväg..

Ja jag kan tänka mig att det finns män som inte gör ett dufft hemma men det hjälper inte mig. För mig handlar det om ett gemensamt ansvar där båda tar lika mycket och ger lika mycket.. Är man tillsammans med mig så är det hälften som gäller...

Hej, TS
Jag har följt din tråd sedan dagen för ditt första inlägg och jag känner igen hans beteende i min blivande ex. Jag skulle inte vilja uttrycka det som om din man är begåvningshandikappad, däremot att han har en ojämn begåvningsprofil. Han klarar ju trots allt av en hel del saker i vardagen och du ser ju någonting bra med honom eftersom ni är gifta. Han kan ha någon form av en neurofysiologisk störning. Någon form av autism och där det mest liknar AS, eller kanske ADD. Jag vet för litet om din man för att komma med något konkret konstaterande och jag bör inte heller göra det. Bara ge dig litet tips och hopp.
Att jag skriver blivande ex är att jag till slut har kommit till insikt om att mitt liv inte fungerar om jag ska ansvara för hans liv också. Jag sliter bokstavligen ihjäl mig med andra ord. Saken hade varit helt annorlunda om han hade varit medveten om sin barnslighet och ansvarslöshet och gått med på att få en diagnos. Han har odiagnostiserad AS (Aspergers syndrom) och man kan efter diagnos få rätt till både pedagogisk träning att till ex. komma ihåg att betala räkningar, laga mat mm., assistent / ledsagare (som hjälper till vid kontakter med myndigheter, löneförhandlingar mm), hjälp med sysselsättning etc. Hade min blivande ex accepterat att vår nuvarande relation rasar samman eftersom ingenting händer till det bättre och sökt hjälp så hade jag till 100% velat fortsätta vårt förhållande. Emellanåt är han ju den bästa man som finns att få.

Här är en länk där det står om AS och andra autistiska personligheter www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Generella_sidor/topmeny/Webbkarta.html
och här är en länk till ett forum där man kan få råd, stöd och helt enkelt få prata av sig med andra i liknande situation www.attention-riks.se/forum/

Lyckat till, vad du än bestämmer dig för
Kram Ribban

Var litet snabb på tangentbordet. Menade förstås neuropsykologisk störning. Riktig vad som orsakar denna är okänt. Till stor del ärftlighet och där många gener tycks vara inblandade, enligt de helgenomscannar som jag har läst om, men även andra faktorer kan spela in, särskilt under graviditeten och vid själva förlossningen.

Prata med din man och fråga om hur han mår och om han märker att han blir bemött annorlunda. Bättre att konfrontera än att lägga locket på. Du är ju mån om att relationen ska fungera. Han kanske har klurat på detta under en längre tid, men inte kunnat sätta fingret på vad som fattas.
Du får väl ta upp ämnet i etapper och vid rätt tillfälle (i hans ögon). Han behöver troligen känna lugn och ro för att kunna ta emot så känsliga frågor. Går han med på utredning så finns allt att vinna på att ni kan få en fungerande relation på alla plan.

Ribban, har läst lite i dina länkar och även sökt annan information..

Hittade detta under rubriken ADHD

Diagnoskriterier för uppmärksamhetsstörning
? Ouppmärksam - STÄMMER
? Verkar ej lyssna -STÄMMER
? Följer ej instruktioner -STÄMMER
? Tappar bort saker -STÄMMER DELVIS
? Lätt distraherad-STÄMMER
? Svårigheter att organisera/planera - STÄMMER!!
? Glömsk - STÄMMER
? Ogillar uppgifter som kräver mental uthållighet- STÄMMER!!
? Svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgiften- STÄMMER!

Diagnoskriterier för hyperaktivitet/impulsivitet
? Svårt att sitta stilla -STÄMMER
? Går på högvarv-STÄMMER
? Pratar överdrivet mycket-STÄMMER INTE
? Springer omkring/inre känsla av oro-STÄMMER
? Lämnar sin plats-STÄMMER
? Svårt att utöva aktiviteter lugnt och stilla-STÄMMER
? Kastar ur sig svar innan frågeställaren pratat färdigt-STÄMMER
? Avbryter, inkräktar-NJA
? Svårt att vänta på sin tur-STÄMMER!!!

När jag läser allt så börjar jag störtgråta.
DU anar inte hur skönt det är att prata med någon som förstår och inte bara säger att jag är ett kontrollfreak eller kräver för mycket.
Har försökt prata med honom om det men det var ikväll stört omöjligt då han konstant lämnade rummet.. Jag frågade vad han tänkte och tyckte men jag fick inget svar.. Till slut så sa han Jag vet inte.. Sa att han nog måste tänka nåt men det gjorde han inte..

Hej, TS
Det är alltid skönt att få klarhet, även om det känns vemodigt för stunden. Du har rätt att bli ledsen och att gråta brukar rensa själen och det känns bättre efteråt.

Så ADHD stämmer in på bilden. Just det där med att behöva veta saker i förväg är annars ett typsikt AS-drag. Ofta har man en kombination av tex ADHD och AS och där det ena draget dominerar över det andra.
ADHD ger inte samma rättigheter från samhällets sida, men däremot kan mycket mildras med hjälp av centralstimulerande medel (Strattera, Conserta, Ritalin mfl. ) och som du säkert redan har läst om. Då får din man lättare att koncentrera sig, behålla lugnet och inte ge sig i kast med tusen olika projekt på en och samma dag, vilket kan vara vanligt hos en som har ADHD.

Jag håller tummen för er och att det ordnar sig till slut. Med en stor portion tålamod så kommer ni att klara det.

Kramar
Ribban