Jag passar inte för nåt jobb :-(

Leta upp din lust, sluta och tänk på allt du inte kan,tillåt dig att fantisera om det goda,experimentera, du har tur som har en man som försörjer dig, så du har möjlighet. Att läsa arbetsbeskrivningar är attslå sig i huvudet, som att läsa en läkarbok och känna igen sig i en massa sjukdomar. Utsätt dig inte för sådana negativa saker.Se tll att du ger dig själv goda intryck, som kan nspirera dig att ta dig ur låsningen.

Känner igen mig väldigt mycket. Men vill inte skriva så mycket om det här. Så du får gärna skriva till min inbox om du vill

Kram!

Social fobi, vad är det?

Jag tror inte alls lösningen för dig är att hitta en annan yrkesbana.

Att anpassa sig efter sina fobier är ingen långsiktig lösning. Satsa på kognitiv beteendeterapi och jobba bort dina problem istället, och sedan tar du jobb på dagis.

Tror inte att du mår sämre av att jobba även om det är jobbigt i början. Jag har levt med en person med social fobi och den personen mådde definitivt sämre för varje dag han satt hemma och det tror jag gäller de flesta. OK om det är ett helvete i början. Hade du levt i ett land där du behövde arbeta för att överleva hade du fått genomlida det helvetet ett tag och då hade du säkert inte haft social fobi nu.

Fundera ut vad du kan jobba med istället för att fokusera på vad du inte kan jobba med.Och har inte terapin gett resultat så får du ju fortsätta tills den gör det.

Idag är det inte lätt då arbetsmarknaden bygger helt och hållet på social kompetens(vad nu det är?), prestation och marknadsföring. Detta innebär att det finns en hel del människor som faller mellan stolarna! Jag anser att vi signalerar i vårt samhälle,- kan du inte arbeta är du värdelös! Jag tror att alla människor kan arbeta men alla kan inte arbeta på samma sätt. Det intressanta blir då " vad är ett arbete"?

Min fru har psykiska problem. Hon vill inget hellre än arbeta och många gånger har hon påbörjat jobb som hon senare får sluta
på egen hand då det inte fungerar. Den sorg och förtvivlan som hon känner går inte att beskriva. Hon känner sig så misslyckad!
Vi vet precis vilket jobb hon skulle klara av men tyvärr finns inte dessa jobb i nuläget.Vi försöker på alla sätt komma på lösningar och hoppet har ännu inte dött. En dag kommer det att lösa sig men tills dess så slits vi mellan hopp och förtvivlan!