Usch...så himla dåligt samvete....
Tror att det brukar bli såhär, för oss är det likadant.
Konstigt, för hade det äldsta barnet varit biologiskt för oss båda så hade det varit en självklarhet att han hade fått dela tid med sitt syskon, men nu då de är halvsyskon så verkar det som att det äldsta barnet fortfarande ska få 100% av tiden gällande lek, omvårdnad osv...
Så visst grundar det sig i dåligt samvete, vi har det öppet i diskussion här hemma och min man arbetar på att bli bättre på att inte göra skillnad på barnen då bägge är hans lika mycket.
Jag själv gör skillnad på barnen av den enkla anledningen att jag bara är mamma till mitt barn och det visste vi redan ifrån början att det skulle bli så.
Tror att din sambo kommer bli bättre med tiden ifall ni diskuterar det öppet. Ta tag i situationerna med en gång istället för att bygga en fördämning som senare brister vilket vi kvinnor kan vara bra på.
Tror det kommer gå kanonbra, jag hoppas det iallafall, både när det gäller dig och mig.
Det äldsta barnet har skapat rutiner och har en mer "självklar" plats i din gubbes liv, när erat barn senare blir äldre och utvecklar egen personlighet mm så kommer även denna lilla människa ta stor plats i din gubbes liv.
Så... Dåligt samvete i kombination med bekvämlighet (hur kul är det att byta bajsblöjor och mata?
) tror jag skapar situationen, öppen kommunikation och tid är botemedlet.
Lycka till