Inlägg från: Anki 82 |Visa alla inlägg
  • Anki 82

    Mina två änglar

    Så fina dina små änglar är Emma och vad starkt av dig att skriva här och vara så öppen! Det går ju inte att läsa utan tårar, så orättvist och hemskt det är. Men jag tror på änglar och dina fina barn kommer alltid finnas hos dig. Tycker du är helt fantastiskt som delar med dig så mycket här! Du ger folk mer än du anar på många olika sätt. Stor kram till dig!!

  • Anki 82

    Vad fint med lapptäcket!! Stor kram igen Emma! Kommer följa tråden varje dag, du är verkligen beundransvärd!

  • Anki 82

    Du har ju ett perfekt ansikte för att ha kort hår! Jag har aldrig sett hur du såg ut innan så antog nästan att du hade kort hår då med för du passar verkligen i det.
    Jättefint skrivet till barnen i bloggarna! Har pratat om dig här hemma ikväll och maken sa att "Hon har rest sig från mer än vad en människa borde klara"
    Kram igen!

  • Anki 82

    Hej Emma! Låter som du haft en bra helg. Blir alldeles varm av att läsa vad du skriver om barnen och erat liv och är så glad att du fortfarande vill dela med dig så mycket till alla!
    Läser lite varje dag men det man vill säga har någon annan redan hunnit före med att skriva Tänker på dig och din familj väldigt mycket och beundrar din styrka. Du är verkligen ett föredöme för hela mänskligheten!

    Tar stort avstånd från bilderna och skriver gärna på protestlista om det finns. Kanske bästa protesten vore om ALLA bara kunde låta bli att besöka den där sidan? Hoppas polisanmälan stoppar den snart. Dina fina barn förtjänar att bli ihågkommna genom minnessidan!

    Har funderat mycket på det här med meningen med saker som händer och kan bara säga att det inte finns nån mening med det som hände dina barn. Men DU ger dina barns liv en mening genom det du gör och delar med dig om! Du hjälper nog många människor där ute utan att ens veta om det.

    Kram igen på dig och ser fram emot att fortsätta följa tråden och höra mer om Max och Saga!

  • Anki 82

    Vad skönt att ni fick nån form av upprättelse idag Emma! Tänker på dig och hoppas ni får en välbehövlig paus nu. Kram!

  • Anki 82
    emmy840508 skrev 2008-10-16 21:02:14 följande:
    När lamporna släcks.... ja, man kanske ska säga såhär, när rampljuset släks... då menar jag inte pressen, utan när omgivningen tycker att "nu är det nya tider, nu går vi vidare" när man inte får dessa extra kramar längre. När det inte kommer fram människor på stan och uttrycker sin sorg längre... när ingen pratar om Max o Saga längre. När ingen frågar efter dom. DÅ kommer det blir jobbigt. Just nu lever jag på det. Att jag FÅR vara ledsen, att andra e ledsna tillsammans med mig. Jag får vara rädd, för det är "normalt".Jag e rädd för den tiden, efter det. Vad händer då? När mitt "nya" liv börjar? Vad ska jag göra då?
    Försök att inte tänka på "efter det".. du får vara ledsen och rädd så länge du vill och behöver. Jag tror ingen förväntar att du ska ha en viss sorgperiod och sen ska allt vara som vanligt. Förstår att du tänker så och att det skrämmer dig, men tillåt dig själv att sörja så länge du behöver, på ett eller annat sätt hela livet. Din familj verkar vara fin och de kommer säkert finnas för dig jämt. Och det kanske inte hjälper mycket men så har du oss på FL också Och jag kommer läsa din tråd så länge du vill fortsätta skriva om dig och dina fina barn!
    Det kanske är svårt för dig att förstå men du hjälper och stärker så många av att dela med dig. Jag blir både ledsen (för barnen) och glad (över vilken människa du är och alla fina minnen du delar) när jag läser här varje dag och sen efetråt så uppskattar jag allt som finns i mitt liv så mycket mer! De små problemen man tror sig ha blir ganska meningslösa och man ser vad som är viktigt. Som sagt bland alla tusentals inlägg här så finns du i mina tankar varje dag och ingen kommer nånsin glömma dig och dina barn!
  • Anki 82
    emmy840508 skrev 2008-10-16 22:12:05 följande:
    Förra vecken var vi i magazinet där vi har alla våra saker. Jag rensade i barnens gosedjur. Jag fick fram Max stora krokodil som han älskade. Han hadde ofta med den till dagis och hadde när han vilade. Vi var ofta dåliga på att ta med den hem och då kom en av Max bästa kompisar på dagis ifatt oss och sa att vi glömt krokodilen. Hon var så klok o duktig och höll alltid reda på Max. Jag träffade hennes mamma häromdagen och frågade om det skulle vara någon ide att ge henne krokodilen. Hon har tagit det hemkt hårt att Max inte finns längre. Mamman tyckte det var en bra ide.Jag träffade dom på ett köpcentrum för yterligare någon dag sen och blyga lilla tjejen kom fram till mig och sa "jag vill ha den där, jag vill ha Max krokodil"Jag har tyvärr inte lätt för att släppa fram mina känslor bara sådär. Men när hon trottsade sig blyghet för Max skull så kom tårarna. Jag försökta dölja det så gott jag kunnde för att inte skrämma henne o sen satte jag mig ner och tackade henne för att hon ville ta hand om krokodilen åt Max. Hennes mamma berättade att hon ställer upp leksaker och gosedjur i sitt fönster vaje kväll ifall max skulle vilja komma o se dom.
    Å men gud nu rinner tårarna igen. Barn är ju så fantastiska och underbara!! Du är så fin Emma som tänker på alla andra. Hoppas du inte glömmer bort dig själv! men som du säger så hjälper det dig med att prata om allt och hjälpa andra. Det är det som gör dig till en sån fin människa!
Svar på tråden Mina två änglar