Mina två änglar

www.angla-rosetten.se/epages/angla-rosetten _se.sf

Jag tyckte den länken passade bra här, vill vi så kan vi köpa en produkt och eftersom man får välja fond att stödja så kan vi välja Max och Sagas fond.

Emma...du är ett stort ljus i våra liv det kan jag lova!!var in o läste lite o när jag läste om att du ska göra lapptäcken brast jag ut i gråt ...såååååååååååå fint!!Lycka till idag...ige.n...

Istället för att låta barnen kläder gå till välgörenhet/kastas/ligga i förrådslådor ska Emma sy lapptäcken av dem. Ett till Max och ett till Saga.Fru Brastad skrev 2008-10-08 10:26:49 följande:

Detta hemska som har hänt har verkligen blivit stort.Här ser jag ett stort deltagande hos er mammor/änglamammor som läser Emmas inlägg. Jag själv är Emmas största lillasyster Ida. Tanken har funnits länge hos mig att starta ett forum här på familjeliv för att få ventilera och skriva av oss. Men ville lämna detta beslut till Emma eftersom jag inte visste om/när hon ville gå ut med det. Visserligen har det stått massor i tidningarna om det fruktansvärda som hänt, men ni förstår säkert mitt beslut ändå. Jag måste skriva och tacka er alla för allt stöd och alla uppmuntrande ord! Det är det vi har levt på och som delvis gjort att vi klarat oss igenom allt det senaste halvåret. Under tiden Emma låg på sjukhuset var media trycket ganska stort. Men mitt i allt så fanns allmänheten där som skickade blommor och kort, grannar som kom med mat och fika, kompisar som fanns vid ens sida och såg till att vi klev upp på morgonen, fick i oss mat och orkade med vardagen.Ni kanske inte tror att ett litet "Tänker på er" eller "Beklagar sorgen" betyder så mycket i allt det jobbiga och hemska för oss. Men jag tror att jag pratar för hela vår familj när jag säger att det är dem orden som värmer mest och som får oss att orka med livet. Saknaden efter mina små syskonbarn är enorm. De var världens gulligaste och bästa ungar! ALLT jag gör påminner om dem. Skulle göra vad som helst för att få tillbaka dem.... Jag har läst igenom många av era inlägg och måste säga att ni alla skiver många uppmuntrande ord. Många av er frågar hur Emma kan vara så stark, hur hon sörjer, hur hon orkar med livet.Emma är sådan som person är det bästa jag kan säga om detta.Jag och Emma har alltid stått varandra nära som systrar (även våran lillasyster!). Emma har alltid varit min förebild och jag har alltid sett upp till henne (och gör fortfarande!). När jag var liten sa jag alltid att jag skulle bli som hon. Stark, glad, positiv och världens snällaste! Jag är fortfarande förundrad över hur en människa kan bry sig så mycket om andra när den själv har mycket att tänka på och mår dåligt. Men Emma är sån!Alla sörjer på sitt sätt, även Emma.Vi i familjen finns där för henne när hon behöver det.Den bästa systern man kan ha! (Självklart är min andra syster också bäst!) :)

Idag när jag tände ljus för Max och Saga, plockade jag fram helt nya ljus och putsade upp silverstakarna vi fick när vi gifte oss för 9 år sen. De är i olika storlekar. den minsta staken har Sagas ljus och den större ljuset för Max. När jag blåste ut tändstickan råkade jag blåsa mot Sagas ljus som fladdrade till men vägrade slockna. Den symboliken vill jag skicka vidare till dig. Ljuset som vägrar slockna.Kram

Precis. Det hör verkligen inte hemma med sånt här. Ledsen om jag upprörde någon med mitt inlägg. Tyckte bara jag delgav min syn på saken, det var absolut inget påhopp, och jag har inte dömt ut någon, bara skrev vad som poppade upp i mitt huvud efter jag läst Emmas inlägg. Låt oss hålla en vänsklaplig ton här på sidan.