Mina två änglar
Jag har också gjort som Ztampe, skrivit lite om barnen i min pres...säg till om du misstycker...kramar till er alla
Inlägg från: JohannaMatt
|
-
-
Så otroligt fint att denna idé med ljusen spred sig så! Jag är så stolt. Hoppas att Emma hinner komma in o se dem. Men annars låter vi dem brinna tills hon hinner! Ingen som läst något om Hovrättsförhandlingarna? När de startar? Har också för mig att nånstans stod det i början av december..så då är det inte så långt kvar. Undrar också hur lång tid de tar när de väl börjar..Att det ska vara så nära jul gillar jag inte riktigt. Att monstret ska förstöra den också. Mer än hon nu redan gjort, då. Kram till alla härinne, till Emma och till änglarna!
-
Så har jag också tänkt.Men skönt för Saga att storebror stod o väntade på henne så de kunde flyga till himmeln tillsammans.Lingonflickan skrev 2008-11-22 20:37:15 följande:Mina ljus brinner.Såg på bilderna och jag fattar det heller inte, de är så levande, vilken underbar syskonbild. Så naturlig och spontan känns den, fylld av den syskonkärlek de två delade. De var tillsammans i livet och tillsammans i döden. En fundering jag fått är att Saga var så nära att klara sig men att hon ville vara med storebror... Jag hoppas ni förstår hur jag tänker, jag önskar att Max istället överlevt för att få vara med lillasyster... Graven är fin i sammanhanget men ändå känns det så fel att den ska finnas över huvud taget.Tänker på er varje dag.
Så jättefina bilder på graven och på barnen. Så overkligt varje gång man ser en bild. Men jag är säker på att de leker fortfarande...bara på ett annat ställe.
Kramar till er alla -
Så skönt att du fick veta hur de hade det där på sjukhuset. Ännu en bit i pusslet. Man tycker ju att det borde finnas någon på sjukhuset som kunde svara på alla frågor...även att du får ut journalerna så är ju journaltexter väldigt korta och sakliga. Om någon som var med hade kunnat berätta, hur de blev omhändertagna, vilka känslor personalen hade, om det hände nåt specielllt (som inte hade med det medicinska o göra) så att du fick hela bilden. Jag tror faktiskt att ansvarige läkare är skyldig att sitta o gå igenom journalen med en om man vill. Och det tror jag är bra, så de kan förklara varför de gjorde si eller så.
Nej, nu är det inte så långt kvar, men ni klarar det! Ju förr det drar igång så att ni kan få det överstökat. Så att monstret låses in för alltid.
Många ljus brinner för er. Det är så på pricken det du skrev om att alla kan göra något..man gör det man kan, även om det är det lilla, för att hoppas på att kunna värma en liten del av ditt/era hjärta/n. Kramar//Johanna
-
Mrs Arvid - vilken fin dikt, det är. Jag har oxå läst den nånstans, men aldrig hela. Den stämmer ju så bra.
Emma- jag drömde om er inatt. Jag fick ett sms av dig drömde jag, och så var Max med i drömmen.Ni är med mig dygnet runt .:)
Hoppas att du inte mår allt för dåligt nu innan Hovrätten. Men hur skulle du kunna låta bli? Att sitta i samma rum som det monstret och behöva dra allt igen..det enda positiva som kunde komma ur det var att det kommer fram nåt nytt så du får ytterligare en bit i ditt pussel. Kan straffet skärpas ytterligare eller har hon fått det högsta som går nu av Tingsrätten?
Tänker på er, kram//Johanna
-
Ditt minne är ju bevis nog. Varför skulle du vilja att någon oskyldig blev dömd, det skulle ju leda till att den skyldiga gick fri..jag förstår inte att någon kan tvivla på ditt minne.emmy840508 skrev 2008-11-24 19:21:00 följande:Hejsan! Vad fin dröm du hadde. Jag e glad om jag kan påverka er i era liv, som i drömmar o liknande om det är positivt. Är det åt det negativa hållet så skulle det inte kännas lika bra. Hon har fått högsta straffet av tingsrätten. Så mer än så kan hon tyvärr inte få. Det jag hoppas på nu är samma utgång i hovrätten. jag vet ju att det var hon, men jag kan inte på något sätt bevisa det.Tack för att du finns med mig här
Det är nog naturligt att du börjar fundera så kring döden. Man undrar ju...och förhoppningsvis får man svar en dag oxå! -
Känner också att det har varit som en process sedan jag började följa dig här i tråden. I början grät jag också varje gång jag var här inne. Men nu känns det som om man börjat få svar, kan fortfarande inte riktigt fatta att detta är sant men, alla frågetecken som dök upp när detta hände har börjat att rätas ut. Det är också en sådan tröst att man vet hur älskade barnen är. Och vilken underbar familj de har. Att deras liv här på jorden blev så lyckliga som de bara kunde bli. Innan så, när jag såg någon rubrik om er i tidningarna, så kom det som ett slag i magen. Nu kan man tänka på allt du berättat, alla fina minnen och så väger det upp lite. Så fin hyllan är! Och dikterna till barnen också.
Kram//Johanna
-
Minnessidorna berör så djupt..bilder säger ju mer än ord. Två rum som ser ut som barnen snart ska komma tillbaks o leka...nu faller tusen tårar för de vackra änglarna. Säkert har de massa fina saker att leka med där de finns idag också. Molnbollar och stjärntrumpeter...Små änglar - jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har det bra där ni är. Och fortsätt hälsa på er mamma och familj! Natti natti
-
Jag förstår din reaktion, mamma i småland, för de bilderna berörde mig också djupt. Allt blir så verkligt o påtagligt, att se dessa vardagliga saker, barn som bara ville vara barn och leka o skratta i sina fina rum. Där de kände sig trygga. Men det är skönt att veta att detta är bilder som Emma valt ut, som hon vill visa oss.
Satt och tittade efter namnbetydelserna för barnen o fick
Max - den störste
Saga - hon som ser
Ja, visst. Max, den lille mannen med det största hjärtat. Och Saga som ser långt bortom regnbågen, som ser ändå ner till sin familj.
Varma kramar//Johanna
-
Va mysigt det låter att sitta o fika..hur har era nära vänner reagerat ? Har vänskapen stärkts eller är det några som inte finns med längre?