-
En son utan dess like, ja du har rätt... o det e så jag kommer komma ihåg honom. Inte bara för denna händelse, utan för hur han var som människa. För han var sån i alla situationer.Lingonflickan skrev 2008-10-07 13:59:16 följande:Nu flödar tårarna igen. Han var för god för denna världen. Helt otroligt hur en liten pojke kan vara så modig och så mogen på nåt sätt. Emma, du hade en son utan dess like. Men det vet du säkert redan. Kram! -
Jag tog inte alls illa upp. Det var en fin tanke! tacksixten101 skrev 2008-10-07 21:33:22 följande:Therese 1980 -
Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.faster skrev 2008-10-07 23:36:05 följande:Emma...vet ej om du tar illa upp men jag har sett att din dotter hade ett handikapp..får jag fråga vad det var??De är så söta båda dina barn!Du ska vara stolt över dem o det vet jag att du är...Är helt säker på att de vakar över dej däruppe.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv. -
Svar på #537Man kan gå vidare, för man måste. Man har liksom inget val. Men förstår man? Jag vet inte, jag vet inte riktigt vad jag ska förstå mer än att barnen e borta. De fattas mig ju. Men att få ALLT att sjunka in kanske kommer ta ytterligare sin tid. Men jag låter det ta tid, för tid är min bästa vän just nu. Då orkar jag ta allt, i min takt... i den takt jag orkar... -
Imorgon ska vi till tingsrätten igen. Få veta hur det gick på rättspskyk för henne. Det är nervöst att sitta i samma rum som henne igen. Kanske e därför jag e uppe fortfarande fast klockan snart e halv 1 och vi ska upp 8 imorgon. Hon är skyldig enligt tingsrätten och självklart mig med, jag har ju sett henne. Men vad hon får för påföljd.... det återstår att se. Jag önskar bara att det blir livslångt.
-
Jag förstår att den rädslan finns. Jag är samtidigt ledsen att denna sak har framkallat sådan rädsla.....nudelbumsan skrev 2008-10-08 00:26:27 följande:gumman! d önskar jag & nog hela svenska folket att d blir livslångt D jag inte förstår är att om hon nu ändå är dömd varför man kan inte erkänna d är väl d minsta man kan göra?? Jag önskar man visste vilka man ska akta sig & sina barn för.. Efter såna här händelser är man livrädd totalt livrädd att d ska hända sitt barn nått..
Ja, man borde få veta vad man ska skydda sina barn ifrån.... -
Saga var aldrig frestad när Max fick godis el liknande. Fick Max någonting så fick Saga lite välling. Hon såg vällingen som sitt godis. Hon såg fram emot att få sin flaska, så fick hon bara den så var hon nöjd. Det hadde vart enormt jobbigt om man sett henne vara avundsjuk och läskad. Men vi gömde aldrig det vi åt el drack. För hon var så införstådd med att välling var hennes mat och hon var så positiv och glad över den så det räckte.faster skrev 2008-10-08 00:37:46 följande:Tusen tack för att du villa svara mej på min fråga...var det inte jobbigt för henne när max tex fick lite godis o så eller var hon så klok att hon förstod...må ju vara lättare om hon var ensam inte bli frästad o så meanr jag..Håller alla tummar o tår för att hon får livslångt fängelse!!Måste vara fruktainsvärt att behöva se henne gång på gång o veta vad hon gjort!!Sänder dej en stor varm kram....även om jag vet att den räcker...Tänker på dej!!
En ofattbart klok prinsessa på knappt två år. -
Tack för dina tankar o ord. Jag finns här i tråden länge till, för det hjälper mig något enormt och jag e så tacksam att ni vill vara här tillsammasn med mig. Så ställ dina frågor... jag svara mycket o gärna.Beckah82 skrev 2008-10-08 00:48:39 följande:Jag har tänkt så mycket på dig och barnen de här månaderna. Det återkommer ständigt. Det finns så mycket man velat säga och fråga och tycka. Få utlopp för alla starka känslor. Sorgen över det som hänt er, sorgen över att detta faktiskt kan hända alls, ilskan över gärningen i sig. Många känslor och starka känslor men nu ...när jag trillade in i din tråd finner jag inga ord alls, men vill ändå skriva dessa rader för att berätta att ni finns i tankarna och kommer göra det hela mitt liv.Kramar -
ååå, tack... tack för dina fina ord. o jag hoppas verkligen att det e som du skriver, att jag kan hjälpa någon där ute. På något sätt....Anki 82 skrev 2008-10-08 01:17:24 följande:Så fina dina små änglar är Emma och vad starkt av dig att skriva här och vara så öppen! Det går ju inte att läsa utan tårar, så orättvist och hemskt det är. Men jag tror på änglar och dina fina barn kommer alltid finnas hos dig. Tycker du är helt fantastiskt som delar med dig så mycket här! Du ger folk mer än du anar på många olika sätt. Stor kram till dig!! -
s v e a skrev 2008-10-08 04:18:07 följande:Åh Emma,Detta är en rutten dag för mig. Vi kan inte få barn på naturlig väg och gjorde för två veckor sedan ett frozen embryo transfer. Jag hoppades verkligen att det skulle fungera, men jag har testat negativt... Jag har ju dock min son som jag är enormt tacksam över!Här sitter man och är ledsen, samtidigt som jag följer din tråd. Får verkligen jag vara ledsen, när du trots vad som har hänt er verkar så otroligt stark!Jag kommer ihåg första gången som jag hörde talas om ert öde, då du låg och kämpade på sjukhuset, då tänkte jag att det bästa kanske vore om du också fick somna in... För hur kan man fortsätta efter en sådan händelse? Nu idag är jag jätteglad att det inte var din tid ännu, och det är jätteskönt att faktiskt få skriva till dig, och läsa vilken fantastisk människa du är! Jag tänker mycket på dig, speciellt idag när jag förstår att det är dags för tyskan att få sitt straff. Jag hoppas att det är sista gången du behöver se henne, och att hon får sitta inne för alltid så att du på något sätt kan försöka gå vidare något.Vet du hur länge du får vara sjukskriven? Pengar är ju det sista du ska behöva tänka på... Finns det föresten någon Max & Saga fond? Många värmande kramar!ååå, jag beklagar verkligen att erat försök till en liten till inte fungerade. Och du FÅR vara ledsen, du har all rätt att vara det. Det spelar inte roll vad som hänt mig och att det e "värre". För man står sig själv närmast. Gör det ont så gör det. Låt det göra ont och låt andra ta hänsyn till det och låt sorgen ta TID. För tid är nog ett bra plåster. Jag önskar jag kan göra något.
Sjukskriven, ja, jag e sjukskriven nu, och kommer vara det till december. Sen vet jag inte. Jag ska försöka vara det tills jag känner mig redo att möta folk och mina rädslor har försvunnit något. Jag hoppas f.kassan förstår mig och att jag VILL komma tillbaka till arbetslivet så fort jag klarar det.
Max o Sagas fondkonto har jag absolut.
Max och Sagas minnesfond har plusgirokonto 123895-5. Märk talongen ”Max och Saga”.
Pengarna administreras av svenska kyrkan och går direkt till HPN föreningen och rädda barnen.