Jag såg också efterlyst... De sommade in Sagas ansikte, min söta flicka. Och den storleende Max, min kloka och älskade pojke. Att de finns med i ett program som efterlyst känns overkligt. Men det ÄR inte overkligt.
Jag lyssnade på vad de sa. Att 2008 år ett år vi aldrig kommer glömma. Nej, det året har etsat sig fast i många tror jag. Lilla Engla, hennes mamma berättade för mig att Engla hadde hört vad som hänt max o saga, och frågat sig mamma
-hur kan någon göra sådant mot BARN. (vet ej om jag citerat rätt nu).
Några veckor senare hamnade hon i en situation som hon troligtvis vart rädd för sedan hon hörde om mina barn.
Hur kan en vuxen människa stå framför ett barn, se dess skräck i ögonen och göra en sådan omänsklig handling? ÄR det människor som gör sådant?
Många frågor, men ingen kan nog ge svaret. Men vi som finns kvar kan göra allt för att det goda ska segra över det onda... Då lever människan vidare.
ååå, tusen tack för att du sade det!!! Jag hadde ingen kolla alls på det. då ska jag skynda mig att uppdatera i min blogg om vad jag sagt i denna tråd. jag kommer defenetivt vara med här foertfarande. Jag öppnar en ny tråd.
Hejsan allihoppa! God jul på er.... lite i efterskott. Det var jättelänge sen jag var här inne nu. Jag har tänkt på er och denna tråd varje dag. Men rättegångens fortsättning tar verkligen musten ur mig. De dagar det är rättegång kommer jag hem och kryper ner i soffan och somnar ganska snart. De dagar vi är lediga är jag vid graven och försöker komma ifatt, vårat hem ser oftast ut som ett bombnedslag efter en rättegångsvecka. Så jag brukar försöka ägna dagarna åt att tvätta diska och städa. Men även försöka träffa vänner och bekanta.
Vi har rest till stockholm två dagar för "ljudupptagning" i hovrätten. En natt sov vi över och en dag åkte vi från arboga vid 6 på morgonen, det var dagen före julafton, så när vi kom hem insåg vi att vi måste slå in julklappar. Det hadde kommit i skymundan.
På julaftons förmiddag gick jag och min sambo ocvh tände massor av ljus på barnens grav, jag ville inte gå därifrån den dagen. Men tillslut sa jag, "nu går vi". Min sambo svarade med att "vi kan vara kvar om du vill" men jag sa att "jag kan ju inte ta med mig barnen hem iaf". Vi gick hem och gjorde oss iordning, sen åkte vi till min sambos bror och åt julbord och lämnade julklappar. Vi undvek jultomten, kalle anka och paketöppning. Jag kännde inte att jag orkade med att se alla barn på plats förväntansfullt öppna sina julklappar. Jag tycker inte om att behöva undvika det, det hör ju julen till att se ett barns glittrande ögon. Men, jag orkade inte och har lovat mig själv att nästa år får jag försöka en gång till. Så innan tomten kom åkte vi hem till min syster Ida, där samlades hela familjen och åt ännu ett julbord, öppnade paket och spelade lite spel.
Det var en ovanlig jul, men det var precis vad vi behövde, för att hålla julglädjen levande.
Min tråd ska ju stängas imorgon pga att den vart öppen 3 månader nu, så idag ska jag sitta och kopiera allt jag skrivit här till min blogg, så att det finns kvar, sen kommer jag öppna en ny tråd som vi kan fortsätta i för er som vill.
Nu ska jag först sätta mig och gå igenom allt som ni skrivit här. Jag hoppas ni haft en bra jul och att ni får en lugn vecka nu till nya året kommer.
ahaa, det är ju jättebra. så behöver jag inte stressa med det. Men, jag ska nog börja idag iaf. Vill ju gärna ha kvar alltihoppa! Tack för att du tala om hur det är. Jag e inte uppdaterad alls på den fronten.
Ja, den 18:e dec. Dagen då alla våra annhöriga skulle vittna.
Vi satt i bilen på väg till rättegången, det var jag, min sambo och Nicklas. Då fick jag ett sms av Ida. Det stod att hon var jättenervös och till råda på allt höll på att tappa rösten pga förkylning osv.
Jag skrev till henne att jag skulle göra vad som helst för att hjälpa henne. Men att jag vet att det inte böhövs, för hon kommer klara detta ändå. Hon e så stark min syster, och sanneligen det stämmde, men hög och klar röst svarade hon säkert och korrekt på varenda fråga hon fick. Jag sköt försiktigt över spindelmannen til henne är hon kom in till vittnesplatsen, så hon kramade spindelmannen hårt hårt.
Ida likaså mina andra anhöriga var otroligt duktiga! Jag e så imponerad av de alla, trots tårar i ögonen och gråten i halsen slutade de inte att svara på frågorna utan svalde och tog ett nytt andetag för att få detta överstökat!
På morgonen den 18:e åkte in familj i en bil och vi tog våran egen för att Nicklas skulle kunna föjla med också.
När vi kom in i tonsrättens lokaler så gick vi mot "vårat" annhörigrum som vi disponerar. När jag kom fram så var alla redan där. I vanliga fall så möts jag av kramar och leenden och massa prat om allt och inget. Denna dag var det tyst allvaligt och sammanbitet. Jag klädde av mig och satte mig ner, sen frågade jag "är ni nervösa idag" Min mamma drog efter andan och sade att "ja, jättenervösa".. -Ja det märks sa jag och kramade om henne.
Tiden är min vän på många sätt, ju länge tid det har gått. Ju längrebort från det onda kommer jag. Ju länge tid det går ju mer vågar jag göra utan att vara rädd. Ju länge tid det går sitter hon inne längre och längre. u har hon firat sin första julafton i häktet.
Men, tiden är också jobbig på det sättet att varje dag jag vaknar är jag en dag längre bort från sista kramen jag gav Max o Saga.
Ärlit talat vet jag inte hur det är med dessa böcker. Alla hennes tillhörigheter som de hittat är beslagtagna, så om dessa böcker finns i hennes ägor har polisen med all sannorlikhet dem.
Jag ska fråga om dem när jag träffar åklagaren nästa gång.
jag satt och gjorde ett streck i mitt block för varje gång hon blev tillsagd att lägga undan FUP:en under förhöret. Den blev 7 streck....
otroligt fint citat! Och det är nog det jag försöker leva efter. De är inte döda, så länge vi minns de.
Tack för att du delar med dig
Jaaa, mina barn tyckte om hundar!
När Max var liten och man frågade honom vad "vovven säger"så stäckte han ut tungan och flåsade som en hund istället för att säga "vov vov" som andra barn gör.
Min vän i göteborg har en hund som hon alltid har med sig när hon hälsar på, både Max o Saga tycker (tyckte) om henne jättemycket så tanken fanns att kanske skaffa en hund någon gång i framtiden när vi var redo.
Så den dagen din vovve kommer till himlen så har han med all sannolikhet två små som mycket gärna får honom att känna sig hemma där uppe bland molnen.
Baba Screetch skrev 2008-12-19 23:58:33 följande:
Det är fruktansvärt, att det finns människor som gottar sig i andra människors lidande. Jag har inte råkat ut för något sådant uppenbart än. Men människan som gjorde bildspelet och skändningen av obduktionsbilderna på Max o Saga är nog en av dom. Så där har jag stött på det tyvärr.
Fick ni sitta på åhörarbänkarna? Var ni inte målsägande?
Oron för min pappa är vi två om, om inte fler. Men jag vet, att han gråter, att han går hem från jobbet tidigare o att han låter sig själv vara ledsen. Jag ser i hans ögon att han mår dåligt o att han ibland har svårt att sova.
Är det inte så, att mannen i familjen tar på sig ansvaret för sin familj? Att männen har den ansvarskänslan i sin natur.
Jag försöker kolla med pappa hur han mår och om han behöver något. Jag försöker göra allt jag kan för att hjälpa honom på det sättet han hjälper mig. om den dagen kommer då jag ser att det går utför för honom så kommer jag ta hjälp utifrån.
Han e så stark min pappa och en förebild för mig i alla lägen. Men hon finner nog trygghet i min mamma. Min starka och kloka mamma. De två har varandra i alla lägen.
Jag drömmer om Max o Saga. Men i drömmen finns de här nere på jorden och lever ett liv tillsammans med mig. Jag har aldrig drömt om det och vetat om att de är på andra sidan.
Utan drömmarna är en blandning mellan minnen och fantasi och jag e glad att jag har det så. Det känns som att jag har haft dom hos mig en stund när jag drömt om dem.
Tusen tack för den fina gesten!
Ida berättade på julaftonseftermiddagen om att ni gjort detta för oss.
haha,
nej det e inte första gången han hör det. O med all rätt!!
Han är ju 198cm!!! o lilla jag är 160 cm... Så skillnade är stor längdmässigt. Men på andra plan är vi lika.
När det gäller media är det bra. Jag har valt att framträda i media, men han vill avstå. Så när de ska ta kort på mig o han står bredvid så kan de "klippa" av hans huvud på bilden, jag kommer ju med iaf ;0)
Här kommer en länk till min nya tråd som jag kommer finnas i från och med imorgon.
www.familjeliv.se/Forum-10-212/m39635947.html