Å,Emma... jag är 100% säker på att din pappa ville vara med sina barnbarn. Även sjukvården o polisen verkar ju ha varit i nån slags chock, att de inte riktigt visste hur de skulle handla.Måste ha varit en så svår situation och så många människor i chock...Men som nån annan skrivit härinne, att när ni alla var medvetslösa så var ni tillsammans. Sa hej då med många kramar o pussar. Minns att din pappa sa nåt om att mormor Ninni eller nåt liknande som oxå är i himlen...är det din mormor?
Ja, mormor Kajsa tar hand om dem.Det är jag också säker på.
Jag vill tacka dig, Emma, för att du finns här, för att du står stark, för att du visar oss andra hur värdefullt och skört livet är, för att du gör oss till bättre människor, för att din värme har omslutit oss alla, för att du inte låter något eller någon besegra dig. Tack Emma.
Natti natti
Ida - Jag tror jag talar för alla här inne när jag säger att det är oerhört skönt att du skriver här. Man vill ju höra att det går bra för er, att ni bearbetar detta tillsammans och det gör man förstår vilken underbar familj ni är. Det är ju FRUKTANSVÄRT sättet som ni fick reda på om barnen. Visst att poliser o läkare också kan vara i chock, men de ska ju vara utbildade för krissituationer...Jag förstår även att ni inte prioriterat att annmäla detta, men när man är i panik o chock så MÅSTE ju bara allt runtikring fungera. Och sen att inte polis stannade hos er...Hur vågade de göra så? Hon var ju inte fast, de visste inte vem monstret var och ni kunde ju också vara i fara...Undra hur f*n de resonerade där.
ag som inte trodde att detta kunde bli värre. Varje dag jag loggar in här så har jag nåt slags befängt hopp om att det ska stå att det blivit nåt misstag, att alltsammans var en dröm, att det aldrig hänt...Nu blir det ju inte så, så det bästa jag känner att jag kan göra är att försöka komma med några få, förhoppningsvis lite tröstande, ord ibland. Det känns fattigt o lite, men ändå känns det lite bättre att ha försökt att göra något. Tack för att ni ger oss chansen att göra detta lilla.
Hoppas ni har mysigt på middan, Emma. Ljusen brinner över hela landet för era små. Kram
Oj, bara läser och gråter. Alla murar faller. Varje gång jag tror jag är stark nog att gå in här och läsa så har jag fel :) *ler i tårar*
Emma, har tänkt på er hela dagen idag. Kanske för att du inte mått så bra. Önskar också att det fanns nåt man kunde göra för er. Men jag kan bara hoppas att morgondagen blir lite lite ljusare...
8 månader...men en livstid på jorden är endast en dag i himlen. Idag tänker jag på er. Och ovanstående Mrs Arvid- du skriver otroligt vackert! Var starka. Kram
Godmorgon. Hoppas att det blir en bra dag för er idag.Tänker på er, och när jag inte gör det så finns ni ändå med mig, ständigt. Som en påminnelse att ta vara på varann. Kram// Johanna