Bonusbarn i sängen/sovrummet??

Känner du dig inte bekväm med det så säg nej. Ingen skall behöva göra saker som känns olustigt, det vinner ingen på i längden. Om man tvingar sig själv att göra saker som inte känns bra blir det ofta att obehagskänslorna växer och kommer att omfatta även andra saker. Bättre istället att direkt säga ifrån att detta är jag inte bekväm med. Din sambo måste då respektera det och ni får försöka hitta en lösning som känns bekväm för er båda.

När det gäller att skilja på bonusbarn och gemensamma barn så kommer man ofta undan detta genom att istället skilja på barn i olika åldrar. För visst är det skillnad på att barn i 1-2 års åldern får gosa i sängen och att 9-åringar får det? Mina barn kommer inte heller att få krypa ned hos mig i sängen när de blir så gamla även om jag tycker att det är mysigt nu när sonen på knappt 2 gör det....

Håller inte riktigt med där faktiskt. Anser att man måste hitta en lösning som fungerar för ALLA, barn som vuxna. Ingenting blir bättre av att man tvingas stå ut med någonting som man inte känner sig bekväm med, allas gränser måste respekteras. Visst är det bra om man jobbar på sina känslor för bonusbarnen, men känslorna blir INTE starkare för att man försöker tvinga fram dem, eller då man tvingas till mer närhet än vad man är mogen för, snarare tvärtom.

Det finns en mycket bra lösning på att uppfylla både barnens behov av sin pappa och bonusmammans behov av privatliv i sin egen säng som redan tagits upp i den här tråden. Behöver barnet ha sin förälder hos sig i sängen så får föräldern följa med sitt barn och lägga sig i dennes säng.

Nej, barnen skall inte anpassa sig helt efter vad bonusmamman tycker, lika lite som bonusmamman skall anpassa sig helt tvärt emot sina känslor. Tycker barnen A och bonusmamman B så får man hitta en lösning C som är acceptabel för BÅDA parter. Och här måste man faktist tänka på att det är PAPPAN som har valt att leva tillsammans med bonusmamman, det innebär att han kanske borde vara den som gör den största uppoffringen i och med att framför allt han har ansvar för att familjelivet fungerar för både hans barn och hans nya partner.

Sen tycker jag att just sängen och sovrummet är en väldigt speciell sak. Om man skall klara av att vara bonusmamma så behöver man ofta ha NÅGOT utrymme i hemmet dit man kan dra sig tillbaka och bara få vara i fred. För min del har vårt sovrum fått ha den funktionen i och med att vi inte har hur många rum som helst i huset så något rum som är "mitt" har vi inte plats med. Jag kan gott och väl tänka mig att det är samma för många andra. Barnen har sin privata sfärer också som bonusmamman inte bör inkräkta på (deras rum).

I de allra flesta fall är det skillnad att vara en bonusfamilj och att vara en biofamilj. Då måste man respektera att det finns behov av "privata sfärer" dit man kan dra sig undan och slippa umgås med de övriga när man känner att man inte orkar det, annars orkar man inte med bonusfamiljslivet i längden och vem är det som tjänar på det?

Ja precis!

Barn gör (och ser) skillnad på bioföräldrar och bonusföräldrar också. Saker som mina bonusbarn tycker är helt ok att deras föräldrar gör för/med dem tycker de inte alls känns ok om jag gör. Skulle jag då tvinga mig på dem trots att de känner sig obekväma med det, bara för att jag skall behandla alla barn i familjen lika? Tror inte det. Jag respekterar deras privata sfär men kräver samtidigt samma respekt tillbaka.

När det gäller att vissa familjemedlemmar inte "får" vara i vissa rum så tycker jag att det är rätt naturligt. Hemma hos oss försöker vi hålla på att var och en har rätt till sin privata sfär. Nu är mina bonusar visserligen ganska stora, men hos oss är det naturligt att man inte går in i någon annans sovrum utan att ha blivit "inbjuden". Mina bonusar har sina rum i fred, där klampar inte jag in om de inte "bjuder in" mig, och jag och deras pappa har vårt sovrum i fred, detta respekterar bo´nusarna i sin tur. Självklart är det inte så att det är några strikta regler med stenhård kontroll osv men för oss känns det naturligt att visa varandra den respekten.