Bonusbarn i sängen/sovrummet??

Det är nog många som tänker som du men om dom inte får ligga i eran säng och mysa och sen när ni får gemensamma barn så får dom det så ber du pappan att göra skillnad på sina barn och det är hemskt.

Skärp dig, lite kan du nog uppoffra dig för din sambo eller?

Jag förstår dig absolut! Det går inte per automatik att känna sig bekväm med sånt som är mysigt för föräldrar bara för att man träffat en partner med barn sedan innan.
Däremot får du väl sätta dig in i din partners sits också, även fast jag vet att det är jättesvårt att förstå det mysiga med barn i sängen innan man har barn själv.

Jag kunde inte alls förstå att det skulle vara mysigt när man sambos dotter skulle ned i sängen hos oss när vi blev tillsammans! Jag kände mig pinsam och inte alls bekväm med det. Nu var hon ju rätt stor då 8-9-årsåldern, kanske hade det varit annorlunda om hon varit lite mindre. Men det kändes bara som... Jaha, vad ska jag göra nu? Jag fattade inte grejen, jag hade aldrig legat i mina föräldrars säng sådär som jag kan minnas.

Nu när jag har barn själv så förstår jag ju grejen med det! Att det är mysigt när min 2-åring kommer och vill ligga hos oss en stund på morgonen. Men alla tycker inte det heller å andra sidan.

Ni kanske kan ha så att de kan komma över på morgonen en stund men att kvällen är er stund då ni vill vara själva där eller något? Det blir lite konstigt att ha ett barnförbjudet ställe också... Eller det beror ju på hur gamla de är förstås, jag pratar om små barn här...

Jag förstår dig, man behöver ha lite privat liv! Jag vill inte heller ha barnen i sängen, har en bonus och en bio. Sängen är helig för mig och i min säng sover jag och min man, barnen sover i sina sängar. Det är en sak om de är sjuka eller så, men bonusen är så stor nu (9) så han ska ändå sova i sin säng, då får mannen gå in till honom istället!
Det handlar inte om "uppoffra sig för sin man" eller att "du visste väl om att din man hade barn sen tidigare" som är en väldigt vanlig fras man får till svar här på familjeliv när man som bonus mamma känner sig obekväm med något eller startar en tråd här.
Jag tycker du ska stå på dig och vänd det istället till: respekterar din man dig tillräckligt för att inte utsätta dig för saker som du inte mår bra av? han måste oxå visa dig respekt, det ska inte bara vara du som ger avkall på saker som är viktiga för dig bara för husfridens skull.
Lycka till

Du är inte det minsta hemsk anser jag.

Vet ett flertal biologiska föräldrar som inte vill ha sina barn i sängen, ska jag då banna dem att inte vara kärleksfulla föräldrar, att de förstör barnens uppväxt genom att stöta bort oskyldiga små barn som aldrig bett om att komma till den här världen och bara behöver närhet?

Nänä, närhet kan man visa på annat sätt, kärlek likaså.

Vet inte varför det skulle vara mer kärleksfullt att uppskatta sparkar i ryggen och helt ta bort sin privata sfär, att bara bli någon annans vilja och behov 24-7.

Jag har i inledningsfasen av mitt förhållande gått med på att hans barn sedan innan låg i våran säng och om sanningen ska fram så kände jag mig aldrig någonsin bekväm.
Trodde det skulle bli bätre men det gick åt andra hållet istället då jag aldrig fick chansen att vara ifred med min man, inte vara för mig själv heller för den delen.
Tycker fortfarande inte om att bonusen ens går in i vårat sovrum, han har ett eget rum och har ingenting i vårat sovrum att göra öht men lyckligtvis har han för något år sedan slutat att ränna in till oss på natten.

Jag anser att du är fullt frisk och inte hemsk det minsta, men själv har jag fått höra både det ena och det andra om mig själv här på FL så vad mina ord har inverkan vet jag inte, kanske "en idiot klappar en idiot på axeln"

Lycka till och du...
Hoppas på plus

fast jag känner likadant.Både jag och sambon har barn sedan tidigare och så våra tvillingtjejer gemensamt.
Jag vill helst inte att någon av de stora barnen,varken hans eller mina,är inne i vårat sovrum.Och absolut inte i sängen.Trots det sover småtjejerna( snart 1 år) i vår säng.Hur går det ihop?? Känner inte själv att jag gör skillnad mellan bio-barn och bonusbarn,inte alls,skillnaden ligger mer i bebisar kontra stora barn! Alla mina barn har sovit i min säng fram till ca 2års ålder,sen dess har de utan problem sovit i sina sängar.Vi gör likadant med småtjejerna nu,dessutom har de inget eget rum att sova i,och vi får inte plats med två sängar i vårat sovrum,så de sover i vår säng..
Men i övrigt är sovrummet VÅRAT,det är MIN privata plats och den enda platsen i ett hem kryllandes av ungar som jag kan gå in och stänga dörren om mej.Jag vill inte ha barnen där,jag vill kunna vara ifred.Dessutom sover småtjejerna i vår säng och sambons 6åring sprang förut in och ut där och väckte dem,vilket ledde till att INGEN av barnen fick gå in där,de måste ju få sova ifred!Men största anledningen är att jag vill ha en plats för mej själv,dessutom har ju även barnen den möjligheten-att stänga in sig på sitt rum och vara ifred! Varför ska inte det kunna gälla åt båda hållen?

jag hade aldrig bett han skilja på barnen.. för det hade absolut inte varit rätt

ja okej.. men han måste väl uppoffra lite för mig med när det gäller saken iom att jag inte själv har barn och känner inte samma sak? eller? han måste respektera mina känslor och att jag verkligen inte vill ha dom i min säng... visst man vet om att man kom in i ett förhållande med barn.. och man måste offra mycket.. och ändra om allt man gör till 100%. Men vi båda måste ge oss ibland när det gäller olika saker för att vi ska komma överrens. Jag har offrat mig med mycket saker jag inte har tyckt om.. däremot grejen med sängen kan jag absoult inte släppa.. det är väl inte meningen att jag ska må dålig på grung av en sån sak?? för att jag inte kan få vara själv ibland när jag känner att jag behöver det.

Jag har en bonus (9 år) som kommer in varje natt...inte skitkul precis, men jag antar att det går över...om 10 år eller så... Min egen minsting (idag 12½) kom oxå till min säng på natten tills han var säkert...ja, 9 år nå´nting. Det störde mitt ex, det märkte jag ganska tydligt...

Och visst, när man är nykär så är det väl kanske inte superskoj att dela säng med hela familjen...

tror det har lite med åldern at göra,men vart går gränsen 6-7 eller.Så är det en sak att ligga o prata o små mysa lite och att sova hela natten.Men jag förstår dig,det är något annat med andras barn hur mycket man än tycker om dom.