Privat adoption

Hej! Någon som vet vart man vänder sig i Ungern för att påbörja en privat adoption? Genom förmedling i Sverige tar det minst 2 1/2 år o vi blir 48 år i år och skulle alltså vara över 50 när det kan bli klart. Då adoptionsföräldrar får vara max 45 år äldre än barnet så blir det i så fall fråga om en 5-6 år gammalt barn, vilket vi tycker är för gammalt. Vi tror att en 5-åring redan har en massa minnen och en tydlig uppfattning om vad som händer och ett redan befintligt språk, vilket vi anser skulle försvåra möjligheten till att kunna knyta an till varandra på ett naturligt sätt. Vi önskar adoptera ett barn som max är 3 år... Jag har visserligen ungerskt påbrå (2:a generationen) och kan göra mig hyfsat förstådd, men maken är svensk... Jag vet alltså inte vart vi ska börja. Tips någon?

Nej, vi var ett tag inne på ägg- eller embryoadoption... Men min man vill hellre adoptera ett befintligt barn och därmed göra en insats, för mig spelar sättet att få barn på ingen roll... Är det svårt att få medgivande till adoption om man är 48 år?

Men oj!!! Hur gör man då? Om landet där det presumtiva barnet finns själva har en åldersgräns som säger att det får skilja max 45 år mellan barnet o den yngsta adoptivföräldern, medan kommunen här i Sverige har en egen regel ang. ådergränsen...... Ska man försöka driva igenom en privat adoption o på sätt "tvinga" fram ett medgivande från kommunen?!!! Riktlinjer är ju bara rekommendationer och inte en faktisk lag eller förordning!

Irriterar mig på denna åldersdiskriminering som svenska myndigheter tillämpar i jämförelse med ex.vis USA... Om ett land går med på att ett 48-årigt svenskt par får adoptera en 4-6-åring... Och paret med ett juridiskt bindande papper visar att man är legal vårdnadshavare till barnet... Vad händer då? Kommunen kan ju knappast vägra att erkänna vårdnadskapet o säga till Migrationsverket att utvisa barnet...?!!! Vad behövs medgivandet till då? Eller har jag missat någon knäpp detalj i processen?

Okej, tack för alla svar... Det verkar som att ägg- eller embryoadoption är det enda alternativet som återstår för oss, vilket dessutom är billigare än en vanlig adoption...

Gen88: Du får självklart ha din (inskränkta) åsikt om jag får ha min (vidsynta) dito... Du har inte den blekaste aning om varför vi inte har några barn eller hur länge vi försökt att få barn... Av ditt inlägg förstår jag att du inte känner så många mellan 40-50 år. Undrar hur du kommer att uppleva dig själv och tillvaron när du är "så gammal" som jag är!!! Pigghet kontra trötthet har faktiskt inte så mycket att göra med åldern, utan beror främst på ens gener och hur man lever, dvs vad man äter, dricker och hur man tränar och sover - och inte minst hur man aktiverar hjärnan... Jag har en universitetsutbildning med två examina, ett bra jobb med en hyfsad lön, bra boende o massor av livserfarenhet. Men trots min utbildning o erfarenhet, så förstår jag faktiskt inte varför det inte skulle vara smart att vilja uppfostra ett barn i det läget..? Din kommentar visar tyvärr bara på en enorm okunskap!!! Ursäkta mig, men din kommentar är ungefär lika korkad som påståendena att funktionshindrade, homosexuella eller singlar inte skulle vara lämpliga som föräldrar eftersom barnen till dessa riskerar att bli mobbade för att de inte har "normala" föräldrar... Jag bjussar dig på ett litet tips, helt gratis: "Tänk efter före" nästa gång du får lust att kläcka ur dig ogenomtänkta dumheter!!!

Som tidigare sagt, lilla vän... Du har ingen som helst aning om orsakerna som lett fram till min o makens barnlösa situation idag. Jag tycker att du är ytterst oförskämd i ditt fördömande sätt att svara... Det som förvånar mig är att du är så trångsynt - trots din ringa ålder.... De flesta i din ålder tänker tack o lov inte så, utan uppmuntrat oss att försöka. Att få barn handlar inte om smarthet... I mitt förra svar ville jag bara framhålla att jag är intelligent nog att tänka längre än vad nästippen räcker och att jag också har tillräcklig slutledningsförmåga och kan räkna ut konsekvenser. Och nej, jag behöver inte uppleva att bli farmor/mormor... Jag skulle vara helt nöjd att bara få bli mamma...dessutom räknar jag att bli mer än 65 år, då du verkar tro att livet tar slut... Idag är befolkningen både piggare och friskare än mina föräldrars och deras föräldrars generationer. Det är också därför man vill höja pensionsåldern... Men du kanske missat hela den debatten? Om ingen oförutsedd sjukdom drabbar mig (som exempelvis cancer som absolut inte tar hänsyn till ålder) räknar jag med att bli minst 80 år... Å då lär jag nog hinna uppleva både det ena och det andra. För mig är diskussionen med dig avslutad.

Fint språkbruk du har... Du låter verkligen mogen och jättesmart... Mindes just ett citat från mellanstadiet... "Tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin...." Jag tror dock att samtliga begriper detta ord - oavsett om man är lärd eller en bondtölp: I D I O T !!!

Tack för tipset fabbemam! Jag har nu varit i kontakt med MIA o ska kontakta socialnämnden i min kommun. Man kan tydligen få dispens från åldersgränsen i vissa särskilda fall... Ska därför kolla upp om min kommun tillämpar dessa undantagsregler...