Suri skrev 2008-12-02 00:35:51 följande:
Tja, när han var mindre så var han ju bara en fartig unge, överallt, klättrade jämt, allt gick fort och han tröttnade snabbt, lyssnade inte, glad, LÄT HELA TIDEN (minns jag nu) guuud vilka jobbiga ljudeffekter han hade till allt han gjorde När han blev äldre och började skolan så hände det ofta tokiga saker, särskilt med andra barn inblandade. Han var otroligt envis och fick han för sig något så gav han sig inte. Blev han sur så klättrade han upp i ett träd och vägrade komma ner förrens skolan ringt mig på jobbet och jag fick komma och säga åt honom att klättra ner. Han hade ALLTID rätt, (på riktigt), men kunde inte argumentera och föklara så att de försod honom. De kunde inte få honom att förstå heller. Han tog/tar allt ordagrant, så om en lärare sa "vänta en minut sedan kommer jag", så blev han galen om han fick vänta längre. Om läraren skällde på honom då, så stack han. Upp i trädet...Det var svårt med läsning och skrivning också. Han skrev för snabbt, ingen kunde läsa vad han skrivit. Han har dyslexi också, det blev bättre efter att han fick den diagnosen.Till och från mådde han nog dåligt tror jag, mest i situationer som han inte klarade av. När det blev för mycket intryck. Affärer, på stan, tivoli, sommarland, badhus osv. Allt sånt kul man vill göra med sina barn slutade ofta med katastrof och bråk. Han orkade helt enkelt inte. Hans järna gick på högvarv. Han gömde sig under en filt istället för att leka med de andra barnen. Så hanterade han det.Oj, vad jag skriver.*gäspar*Tänk att han är 17 år nu och data/mattegeni. Han kom på 107 plats i mattetävlingen för Gymnasister i Sverige. Flera tusen deltagare. Det går bra för honom.
Later bekant det där. Min bror var lite sa dâr ocksa. Kunde inte sitta still i klassrummet och gick runt under lektionerna etc. Gar bra för honom med.
Duktig son du har förresten. Kan inte vara lâtt att ha en hjärna som funkar snabbare ân resten av kroppen sas.