Nyfiken gul skrev 2008-10-07 11:37:44 följande:
Ja det där kan jag hålla med om..Jag var 21 när jag fick första barnet och var först ut av alla kompisar... det blev ett myyyycket ensamt liv!! dom som var singlar hörde kanske av sig max 1 gång i veckan och som jag uppfattade det bara pliktskyldigt, när dom hörde att vi mådde bra var samtalet över typ... och i BVC-gruppen var jag också yngst även om det fanns andra 20+ i gruppen men dom kände jag inte och bodde i en annan ända av stan så det fanns inget gemensamt med dom. jag var dessutom ensamstående så jag hade ingen alls att vända mig till och det kändes botten.
jag är 21 år och fick min son för 1 månad sedan, jag har vänner som har barn men de bor inte här de bor i södra sverige, så visst har jag folk att prata med men jag har ingen vän här uppe som spontat skulle komma på att vi skulle gå ut å gå med vagnen osv... de hör bara av sig för att de är som du säger "pliktskyldiga". för de flesta vill festa osv och de kan ju inte vi, men däremot har jag sagt att de får jätte gärna komma å sitta å dricka lite här hemma hos mig innan de går vidare, för då kan vi ju umgås ändå...jag måste ju inte dricka bara för att vi ska kunna umgås...men ingen verkar nappa på att sitta med "morsan" som är nykter.
