frågor om adhd/add

Jag led av fruktansvärd depression och fick remiss av min barnläkare (var då under 18) och hamnade tillslut hos en mottagning för Schizofrena/psykos patienter. Dom tog saken i egna händer och valde att utreda mig hos dom när dom snabbt insett att jag inte led av något sådant. Jag var då över 18 år.

Jag fick diagnosen gifted ADD, vilket betyder att jag har högre IQ an genomsnittet plus ADD. Utredningen tog ungefär 2 månader och var väldigt intensiv och verkligen.. utredande. Mina föräldrar togs också in för intervju för att se hur jag varit under barndomen och liknande.

Mitt vardagliga liv påverkas något fruktansvärt, jag medicineras tyvärr heller inte då jag bor utomlands. Jag glömmer saker konstant (egentligen; bli distraherad), räknade ut att under en 10 mins promenad till skolan då jag var sen glömde jag bort 6 gånger att jag var sen och började gå långsamma och tänka på annat istället för att skynda till tåget.
Skolan är också ett svårt moment, är det jag studerar inte stimulerande nog och varierande nog så tappar jag koncentrationen direkt. Utredningen visade att jag kan hålla koncentration upp till hela 3 - 4 minuter! Ugh.

Jo jag har ju det, men jag kanske inte är vad du letar efter..

Vad skönt att höra att det blev lite fart på dom där : ) Det är ju allt man vill trots allt.

Det fungerar bra, du gör en massa tester, tittar på bilder och så. Jag tyckte det var jättekul men mest för att det stimulerade mig så mycket. Ett tips är bara att du tar lite noteringar innan du går dit, en tid innan alltså, saker som du märker med dig själv som du vill berätta, skriv ner så du kommer ihåg, sånt är väldigt avgörande.

Jag menar allt som du känner dom bör veta, där du tycker att du gör saker som ställer till problem för dig eller sånt som du gör som gör saker lättare för dig (i vanliga livet), hur du känner dig innan och efter samtal kan också hjälpa. Jag vet känslan av att man tycker att man bara svamlar, speciellt när man har detta handikapp då svamla är det man är bäst på men psykologer dom kan sin sak, dom är riktigt duktiga och ser vägen när man själv irrar runt i total snöstorm.

Men just för att slippa den känslan att det var så mycket man egentligen ville ha sagt om sig själv men man kan inte där i heta stolen, så kan man skriva ner sånt när man kommer på dom hemma, i affären, på jobbet, osv.. sen finns det inte så mycket mer att göra eller som du ens behöver göra, du har kommit till slutet av det hela nu, utredningen ska göras och det är målet! : D

Ingenting hände riktigt, jag gick folkhögskolan ett år efter det där dom hade lite stöd men inget speciellt sen flyttade jag till Japan. Så det ända som ändrades var att jag fick ett namn på vad som försegick. Har inga mediciner eller så, min syster har det dock.

Mjo det är skönt att veta att jag inte är dum i huvudet. Och att det hela "hon kan bara hon vill" inte tar lika hårt längre. Jag vet att jag vill hela tiden men ibland går det bara inte. Men andras förståelse är liten men du kommer nog få hjälp både med terapi och mediciner. Jag fick inte det för jag valde att flytta från landet så det var min miss om man ser det så. Annars hade jag fått det.

Lycka till!