• Anonym (Förkrossad)

    Jag vill gifta mig inte han

    Hur lär man sig leva med att man aldrig kommer bli gift när det är ens högsta önskan?

    Jag lever med min partner sedan ett antal år tillbaka. Jag vill gifta mig, till största del för symboliken men även mycket för den juridiska delen då vi har barn och lägenhet tillsammans och det blir mer och mer viktigt för mig. Han vill absolut inte gifta sig, då det inte betyder något för honom oavsett vigseltyp, storlek m.m. Det spelar inte heller någon roll att man inte kan skydda varandra till fullo med testamente vilket i västa fall kan innebära att han måste sälja av vissa av sina fonder för att vårt barn ska få ut sitt arv efter mig om något skulle hända. Detta tär mer och mer på mig, jag klarar snart inte av att se brudpar utan att bli förkrossad. Till saken hör att min syster kommer gifta sig under hösten och jag vet inte om jag kommer orka gå på bröllopet. Försöker febrilt hitta en anledning att slippa. Han vet att jag vill men jag har inte vågat berätt hur mycket det betyder för mig då sista samtalet utmynnade i att jag blev ledsen och han blev arg över mina känslor. Han har sagt att jag inte ska ge upp han kan ju ändra sig vilket gör att jag så fort vi bara kramas hela tiden hoppas på "de magiska orden". Även vårt sexliv har blivit obefintligt på grund av min fixering. jag har helt enkelt inte lust att engagera mig i detta.

  • Svar på tråden Jag vill gifta mig inte han
  • Winnie

    Har du frågat honom varför han inte vill gifta sig? Jag menar, det kan ju finnas flera skäl till det. I mitt fall, t.ex, så är det så att min sambo inte är pigg på att gifta sig i kyrkan. (Han har redan gjort det en gång) Däremot vill han gärna gifta sig med mig. Alltså får kompromissen bli att vi t.ex gör det utomlands eller på nåt annat sätt. Man vill ju inte släpa stackaren till altaret om det inte är det han vill. Min sambo skulle säkert kunna "offra sig" om jag bönade och bad, men hur kul är det att stå där i kyrkan om inte han vill också?
    Vad jag menar är att din sambo kanske inte är helt ovillig till hela bröllopstanken, utan kanske t.ex bara inte vill göra det i kyrkan? Eller är han kanske skeptisk till stora bröllop? Då kan man kompromissa och göra det hela mycket mindre. Beroende på orsaken till hans ovilja så kan ni kanske kompromissa och hitta en lösning som passar er bägge?

  • Winnie

    Nu ser jag, när jag läser igen, att det kvittar honom med storlek på bröllopet osv men han kanske ändå har en specifik orsak till att han inte vill?

  • Anonym (Förkrossad)

    Jo jag har frågat och det är för att det betyder nada för honom. det spelar ingen roll om det skulle vara ett pampigt kyrkobröllop med 200 gäster eller att vi gifter oss borgerligt på tre minuter med två inhyrda vittnen.

  • Cattla

    Vad konstiga vissa män är! Själv tycker jag att om det nu inte spelar någon roll eller om det betyder "nada", ja men då kan man ju lika gärna vara gift som ogift!

    Lycka till

  • frulan

    När jag träffade min man så fick jag veta rätt tidigt att han inte ville förlova sig (igen) eller gifta sig.
    För min egen del så har jag aldrig drömt om bröllop eller dylikt, men det kändes lite trist att få reda på det sådär... och det sa jag till honom och har inte nämnt det sen dess.
    Jag kände att jag kunde absolut leva med det. Jag hade ju hittat mannen i mitt liv! Ville leva med honom hur som helst. Vet om några tjejer som har lämnat sin karl för att de inte vill gifta sig. Just det förstår jag inte riktigt... jag menar att det kan vara så himla viktigt (juridiskt kan jag förstå, men om man älskar varandra så "borde" väl det räcka).

    Men livet kan ju vara finurligt och nu står vi här gifta (han friade helt överraskande). Jag har aldrig någonsin nämnt bröllop eller nåt, så han kände sig inte "pressad" om man tänker så.
    Jag har bara varit lycklig med honom och känt att jag har haft en sån himla tur som har hittat den rätte.
    Men som sagt, jag har ju aldrig haft en dröm om att bli gift, så jag kanske inte har rätt att ge dig råd?

    Om du rannsakar dig själv, är det verkligen din högsta önskan att bli gift? Eller känner du att du kan leva livet ut med din man ändå?

    Sen kan jag hålla med Cattla, om det verkligen inte betyder något för honom, så tycker man ju att ni kan mötas på halva vägen? Om han VET hur viktigt det är för dig, menar jag.

    Hoppas verkligen att det löser sig för dig på ett eller annat sätt!
    Stor kram!

  • Anonym (Förkrossad)

    Han resonerar som så att det är meningslöst för honom att gifta sig för att det är att göra ngt som inte betyder någonting för honom. Lite knepigt att föklara men det är inte så att han är likgiltig, att det inte spelar ngn roll.

  • Dramaonline

    Jag ville inte gifta mig, ville inte "ringmärka" varann, jag tyckte äktenskapet historisk sett hade förtryckt många. Ville inte lova att hålla ihop oavsett, om relationen inte längre gjorde oss lyckliga så var det bara att göra slut.

    Men: min man vill verkligen vara gift. Så jag gjorde det för hans skull.
    För att jag vill ge honom det liv han vill ha.

    Och det blev skojigt att fira bröllop.

  • Åsa

    OK, så han tycker det skulle vara någon sorts hyckleri att ställa upp på något som inte betyder något för honom för att göra dig nöjd? Också en princip...
    Iofs har jag svårt att förstå att det är _så_ viktigt för dig. Du tycks ju inte ens drömma om ett romantiskt bröllop utan bara om att bli gift? Det praktiska i all ära men det är väl inte bara den som ligger bakom den "fixering" du beskriver. Oavsett vilket så är det ju så du känner.
    Svår sits, men om du har gjort klart hur mycket det betyder för dig och han ändå inte vill så, tja, du kan ju inte tvinga honom. Nu verkar det bara som om ert förhållandet blir sämre och sämre p g a detta.

    Mitt råd är att först och främst göra klart för honom hur du känner om du inte gjort det. Om han sedan inte vill gifta sig ändå, då får du acceptera faktum. Antingen accepterar du situationen som den är och gör det bästa av det etablerade samboförhållande du har (fixa avtal o testamente så gott det går, vårdar förhållandet, inga sura miner eller suckar). Eller också lämnar du honom. (Är detta ett alternativ för dig är det schysst om du talar om för honom att det kan bli så; för jag tror inte att han i sin vildaste fantasi kan tänka sig att du tar så hårt på giftermål.) Kanske låter hårt, men knappast sämre än att låta ert förhållande förfalla gradvis som nu.

  • Belana

    Min bästis hade det precis som du. Hon hade drömt om bröllop sedan hon var liten. Så träffade hon Den Stora Kärleken. Och han var nyskild och bittert bränd på äktenskap. Det blev en stor krock och hon vågade - precis som jag får känslan av att du känner det - inte berätta hur gärna hon ville eftersom han var så tydlig med hur han inte ville.

    Det löste sig inte för dem förrän hon la alla kort på bordet och ärligt berättade precis hur hon kände. Hon fick lägga ned drömmen om frieriet och ta upp det själv. Och han fick tid att tänka igenom detta och känna efter. Hon berättade att hon inte kunde tänka sig att leva ihop med honom utan att vara gift, hur hon drömt om det hela sitt liv. Han svängde inte på en gång, men som DramaOnline skriver, han gick med på det för hennes skull, för att det betydde så mycket för henne. Det hade han inte förstått innan hon verkligen förklarade det.

    Så jag rekommenderar dig: tala med honom, och berätta hur du verkligen känner utan att låta dig skrämmas av hans inställning.

  • Themis

    Cattla: Jag har också lagt fram det argumentet, men de flesta vill heller inte lägga ner 100 000 kr på nåt som betyder nada för dem-hade du själv gjort det?

    Hur många tjejer hade t ex tagit banklån för att gemensamt köpa och underhålla lyxbilen som han alltid har drömt om?

Svar på tråden Jag vill gifta mig inte han