Kranial Synostos #4
Jag tycker att jag var så fokuserad och inte tillät mig bryta ihop vid sövningen. Ville vara det stödet och finnas hos Oskar ända tills han somnade. Och visst var det drygt under op (vi var i Botaniska) men på nåt vis går det ju inte att påverka vad som händer och det kändes som att det värsta var gjort när väl op var över, då kunde det bara bli bättre Svårt att förklara, men tror ni fattar... Kan utan tvekan säga att jag tyckte dagarna före op var mycket värre än de timmarna vi väntade under op!