Min gravida bästa vän vill inte komma...

För mig är det obegripligt. Visst ställer man upp även om det kostar på en själv.

Beklagar din sorg och hoppas att du har andra vänner som finns där för dig oxå.

Förstår hur du känner men en tanke som slog mig är att din väninna säkert är väldigt rädd. Kanske rädd för att bli så upprörd under begravningen så hon förlorar det barn hon väntar? Alltså, inte för att sånt bör kunna hända men rädslan kan ju finnas där och vara så obegripligt stor? Eller har jag fel?

Stor kram till dig!

Tycker ju att det är det minsta man kan begära att ens bästa vän ska ställa upp i en så stor sorg.Det är ju de man har vänner till..Sen att hon har mycket känslor och allt de där så är det ju..men hon har sitt barn kvar.
Hoppas hon inser de innan de är försent.

Kram på dig får ont i magen bara av att läsa de här.

Åh vad svårt.

Min tanke är att hon kanske är rädd för att säga fel saker, eller att du kanske ska bli ledsen över att se hennes mage?
Kan du inte skriva ett brev och förklara hur du känner det och att du verkligen vill ha hennes stöd, behöver henne där?

Man kan ju inte tvinga någon att gå på en begravning och jag tycker personligen att det ska vara något man själv vill göra. Men hon kanske ändrar sitt tankesätt om du berättar för henne hur viktigt och betydelsefullt det är för dig att hon är där?

Hoppas hon ändrar sig och vågar komma. Jag tror många kanske drar sig undan för att de är rädda för att säga/göra fel saker.

Många kramar och jag beklagar verkligen eran sorg.

Det finns ingen bästa vän som gör så!!!!!!!!

Jag kan inte förstå hur man som vän inte kan ställa upp? Hon har ju sitt barn kvar, hon har lyckan framför sig. Om hon förväntar sig att du ska närvara vid hennes barns dop osv så..nej jag kan inte fatta hur hon tänker. Jag tycker helt klart att det är hon som sviker om hon inte kommer, det är hon som ska visa förståelse och finnas där som vän.

Min svägerska var gravid när vi förlorade våran dotter. Det var jätte tufft för oss båda. Hon kännde sig hemsk som fick har kvar sin och inte vi, hon hade barn sedan innan och var 36år vid tillfället och vi hade inga och var yngre.

Jag kännde att det var jobbigt att träffa henne som var gravid, se hennes mage växa etc.
Dessutom visste jag ju att iom att vi förlorade våran dotter så blev hon mera orolig. Man tror ju alltid att "de händer andra men inte mig" så jag lät henne vara. Jag förstod att det var jobbigt för henne, hur hon skulle betee sig osv. Och jag begärde aldrig att hon skulle vara där.

Det är svårt, Du känner ju som du gör och hon som hon gör. Kanske är hon rädd? Men vågar inte tala om att hon är det? Prata lite till och säg hur det känns, säg att du behöver henne där om det är de du gör etc.

Kramar till er!

Beklagar sorgen...

Ring din kompis & prata med henne. Förklara hur du känner & tänker.

Hur hon ens kan komma på tanken att tänka på sig själv och sina känslor i en sådan här situation är för mig ofattbart! Jag tycker inte att du skall behöva be en vän om att komma och ta farväl av dina fina flickor. Det skall vara det den vännen vill mest av allt.

Om hon inte kommer på andra tankar kanske hon inte är en vän du behöver i ditt liv. Som någon tidigare skrev, jag hoppas du har massor med andra fina vänner som finns där för dig nu.

Jag beklagar er förlust enormt!