Jag hade en Pomeranian/dvärgspets när jag var liten. Aldrig mer igen säger jag bara! Det var väldigt mycket pälsjobb och så är det en rätt skällig/aggresiv ras.
En veterinär vid namn Christer Näsler med genetik som specialitet bekräftar att blandraserna ÄR friskare, MEN med det viktigaste tillägget att det BARA är i första generationen!
"-Effekten kallas heterosis, och det innebär att avel mellan två genetiskt helt olika individer ger en friskare avkomma.
Avel inom en ras baseras på ett antal individer med många gemensamma gener. Det är det som ger rasen dess karaktär men med de anlag vi vill åt följer också gener som bär defekter och sjukdomar.
-Bra och dåliga gener hänger ihop. På föräldrardjuren märks ingenting, de är friska, men när deras genuppsättningar möts slår defekterna genom på valparna. Arvgången kan vara komplicerad och sträcka sig generationer bakåt och det är skälet till att vissa rasbundna sjukdomar är svåra att komma till rätta med.
Det här betyder inte att blandrasavel är att föredra, dels vet man inte vad man får. Parningarna är lite lotteri, men framför allt är blandraser sämre avelsdjur, berättar Christer Näsler.
-I första generationen är blandraserna friskare men fortsätter man att avla på dem är risken att avkomman blir sjukare än renrasiga hundar. Det beror på att i blandrasen finns gener med anlag för olika defekter från flera raser samlade. Det är ingenting man önskar en hund, menar Christer Näsler."
Texten är hämtad från tidningen Härliga Hund nr 11 2008