Världskrig - varje dag
Jag har två tonåringar hemma.. tycker definitivt att 13-åringen behöver vägledning fortfarande.. jag tycker nog att jag/vi har ansvar för våra barn, och 13 år är aldeles för ungt för att få bestämma allt själv...17-åringen däremot, han sköter sej ju själv, och där är det heller inga konflikter, har aldrig varit, han är väldigt resonabel...
13-åringen då.. tjej, tror hon är vuxen, tror hon får göra som hon vill, bråk, tjat, men.. det får jag som vuxen ta..
tids nog förstår hon att det är av ren omtanke, som jag vill att hon ska sova ordentligt, klä sej ordentligt, göra sina läxor, städa sitt rum, osv. skulle jag tycka att det är helt upp till henne, skulle jag nog känna att jag sket i henne på nåt vis..
Vi har på-sängen-diskussioner ibland, det är jättebra, då ligger hon i sängen, och jag sitter på sängkanten, och hon kan inte sticka iväg och smälla igen dörren när vi pratar...
det är jättebra... och för det mesta så blir det givande pratstunder, hon förstår att det ÄR viktigt att göra läxorna, ÄR viktigt med-vad-nu-vi-pratar om....samtidigt som jag försäkrar att det är hennes hormoner som gör henne så stingslig, att JAG förstår att hon har det jobbigt, men för den skull så betyder det inte att hon får lov att bete sej hur som helst...
Jag har sett aldeles för många exempel på tonåringar som har aldeles för fria tyglar, bara för att deras föräldrar inte orkar ta en konflikt, inte orkar bry sej.. och jag kan försäkra, att det inte är så bra....
Barn ( ja, dom är fortfarande barn) blir trygga i förhållningsregler, blir trygga i vetrskapen om att deras föräldrar bryr sej, även om det för oss då kan bli en jobbig tid. men som jag skrev innan, det får vi som vuxna ta, även om det tar på krafterna...