Inlägg från: Anonym (orolig!!!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (orolig!!!)

    Min man är konstig...

    Det började för några år sedan att min man, bara nämnde som hastigast i sängen att han ville ha tjejunderkläder.
    Tänkte inte mer på det, men han nämnde det fler gånger och jag lyssnade och sa att det var verkligen inte något jag tände på.
    Nu har han blivit mer o mer intresserad av tjejgrejer, vill ha bh, strumpor, stayups, pumps, klänning, peruk smink mm.

    Inser mer och mer att han vill klä sig som kvinna. Så himla jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra. Älskar honom och han är en super bra pappa, fotbollstränare för sonens lag, chef på det företag han jobbar mm. Så himla manlig och ser så manlig ut. Ser verkligen inte det minsta feminin ut och jag vill verkligen inte se honom som kvinna.

    Samtidigt är det så jobbigt att se honom som smått frustrerad över det han så gärna vill. Men jag kan och klarar inte av att hjälpa honom, han vill att jag ska skaffa kläder, smink o annat åt honom och hjälpa honom att få prova på att vara tjej men bara till utseendet. för jag frågade honom om han även var intresserad av sex med en man då om han skulle vara tjej. Men det ville han absolut inte, han vill bara klä sig som en tjej.

    Åhhh det här låter helt knäppt när jag skriver det och så sjukt. Men jag behövde bara skriva av mig och jag antar att det inte finns någon mer som varit med om något liknande.

    Men vad ska jag göra, ska jag verkligen hjälpa honom med något som jag själv mår så dåligt av?

  • Svar på tråden Min man är konstig...
  • Anonym (orolig!!!)

    Jag skulle gärna gå och prata med någon med honom, men samtidigt vet jag att han inte skulle gå med mig. Jag tycker att han är konstig och han tycker själv att han inte är det.
    Men vad jag önskar att han var helt "normal".

    Fast det känns ju lite som ett bra tips att han kan få göra det när jag eller barnen inte är hemma. För jag vill absolut inte att våra barn ska behöva se honom så.

    Jag ska vara iväg med kompisar och barn i helgen, så nu till helgen hade varit så bra för honom att få klä sig som han vill. Men han har ju inga kläder och jag vägrar köpa det åt honom, så då får han i så fall fixa det själv. Är dessutom livrädd att någon granne ska se honom.

    KRAM och tack för att ni är så gullig som tar er tid och svarar, känner mig som om jag är knäpp

  • Anonym (orolig!!!)
    Anonym skrev 2008-10-23 11:44:36 följande:
    Jag förstår inte riktigt hur du ska fixa detta....Att ha två liv på nått sätt...nää.Nä,det känns som att det är nått som han måste arbeta med...du kan unte hjälpa honom där tror jag....det skulle va som att försöka omvända en homesexuell person....
    Du har sett det så himla rätt. Jag har verkligen försökt prata med honom och jag kan ju inte "omvända" honom. Han vill inte såra mig eller skada någon, han drömmer bara om att få vara tjej och ajg vill itne se honom som tjej. Tror inte jag någonsin skulle kunna tända på honom igen efter det.

    Det känns lite som att försöka omvända en homosexuell...
    Men samtidigt önskar jag ju att terapi eller något hade hjälpt
  • Anonym (orolig!!!)
    Judy skrev 2008-10-23 11:45:24 följande:
    Men han tänder på detta, det har ingenting med läggning att göra, han är hetero, men gillar att klä sig i kvinnokläder. Terapi tror inte jag skulle fungera, detta är nåt han inte kan göra så mycket åt tror jag.Om du verkligen inte kan tänka dig att ta in detta i ert sexliv så tycker jag att han kan få göra detta när han är ensam hemma.
    Ja han är hetro och tänder inte på killar, han vill bara få klä sig som tjej och det är väl det han tänder på antar jag. Måste erkänna att jag inte är allt för bra på att lyssna på honom när han tar upp det, jag tycker mest att han är lite konstig.

    Men har inte haft en tanke på att detta är något han kan få göra när han är ensam hemma. Så bra tips...och så himla dumt av mig att inte tänkt så långt. Har mest bara varit anti hela grejen.
  • Anonym (orolig!!!)
    mkp skrev 2008-10-23 11:47:04 följande:
    Först och främst är det nog ett gott betyg åt dig och ert förhållande att han vågar släppa fram detta med dig! Det låter varken knäppt eller sjukt, tycker jag. Är nog inte ens så himla ovanligt, men är väl inte nåt folk brukar prata om på jobbfikat direkt... Däremot förstår jag verkligen att det känns jobbigt, och tycker du (ni) bör ta det på allvar. Man ska inte behöva må dåligt. RFSL tror jag kan ha bra info och kanske kontakt-/stödgrupper eller liknande, även för anhöriga i denna situation. Ring dem förutsättningslöst och sondera och prata sen med din man. Skulle gissa att han förstår att detta även påverkar dig. Tror att det är viktigt att ni hittar ett sätt att hantera detta som funkar för er båda. Lycka till!
    Tack gulliga för tipset, ska försöka ta mod till mig coh höra av mig till RFSL dom kanske varit med om något liknande och vet hur jag borde göra. Vill ju inte kränka honom på något sätt eller få honom att också må dåligt över det. det kan ju räcka med att jag tycker det är lite jobbigt. Fast han tycker ju det är frustrerande att jag inte riktigt förstår och han vill nog inte heller behöva känna det som något jobbigt.
    Han har någon gång sagt " Du måste tycka jag är knäpp, jag kanske är knäpp" mm
      De gångerna har jag fått lite dåligt samvete, för jag har ju sagt åt honom att jag tycker att han är knäpp.
  • Anonym (orolig!!!)
    Anonym (maria) skrev 2008-10-23 11:48:19 följande:
    Jag tror ju varken terapi eller äktenskapsrådgivning är en lösning. Eller kanske en lösning på hur ni skall lösa att han får sin kärlek till kvinnokläderfungerande i erat liv tillsammans. Jag skulle nog inte alls bli så rädd eller inte känna mig hotad heller. Det finns ju massor med lösningar... Han klär sig i kvinnokläder när ni andra sover. Han har en speciell helg när inte ni andra är hemma. Eller han gör det när ni är hemma och du hjälper honom. Jag hade nog hjälpt min kärlekt till att må bra. Han säger ju själv att det inte handlar om andra män/kvinnor utan endast om kläder då skulle jag inte se det som ett hot. Det är nog svårast för dig att acceptera. Istället för att skicka din man på terapi som någon skrev så kanske det är du som skall gå och prata med någon för att öppna dina sinnen och se det som något posivit att han verkligen kan vara ärligt mot dig
    Du har säkert rätt, det är kanske inte något fel på min man. Har själv bara så svårt att se det som normalt utifrån det liv jag lever det liv man blivit uppfostrad i mm.
    Känner mig inte alls hotad av hans dröm, man jag delar den bara inte. Han önskar att jag skulle tycka det var lika spännande och upphetsande som han tycker. Han drömmer om detta och jag trivs bra med att bara ha honom som han är. Men kanske jag kan komma i kontakt med nogon som kan få mig att inte må dåligt av det. Kanske så jag någon gång kunde klara av att hjälpa honom.
        Han håller nog igen otroligt mycket för min skull och även för att han själv itne vågar skaffa kläderna själv.

    Det känns bara så himla udda och annorlunda och jag kan inte tänka mig att kyssa honom eller så när han klätt sig som tjej.
  • Anonym (orolig!!!)
    Kya skrev 2008-10-23 11:55:00 följande:
    det är inte alls ovanligt, det är bara en grej som människor kan tända på. en så kallad fetisch. vissa tänder på skolflickskläder, andra på att bli förnedrande behandlad. en tredje gillar skor med höga klackar och en fjärde gillar att klä sig i kvinnokläder fastän han är man. det handlar i grund och botten om att det är "förbjudet" och sånt lockar. TS, haka inte upp dig så mkt på din mans fetisch! att gå i terapi kommer aldrig få han att sluta tända på kvinnokläder. det enda det kan hjälpa, är att få er båda att ha ett mer öppet sinne. ta istället och läs på om din mans fetisch. kunskap är det bästa som finns
    Ska läsa på mer, det är säkert hos mig det största problemet verkar vara.
    Vill kunna hjälpa honom och det utan att jag själv ska må dåligt av det.
    astro skrev 2008-10-23 12:07:00 följande:
    Exakt vad är det som gör att du är rädd att bejaka honom? Han verkar lika fixerad vid att få ha kvinnokläder som du är vid att han skall vara manlig. Inte handlar det väl bara om vad han/du tänder på - eller gör det? Att det sällan är så att man gillar/fantiserar om exakt samma saker som sin partner får vi väl allihop leva med. Frågan är bara hur mycket den andras sätt att vara/känna stör en.Jag tror ni har rollfördelningsproblem som sträcker sig utanför sängkammaren och jag skulle varmt rekommendera att ni talar ut om saken hos en terapeut. Men sätt dig ner först och fundera över varför det här stressar dig så mycket, och hur det här förändrar bilden du har av din man (om det gör det).
    Jag känner mig inte fixerad vid att han ska vara manlig, jag har bara inte riktigt lyckats få kläm på hur jag ska kunna ställa upp för honom utan att själv må dåligt. Här hemma för överigt har vi ett väl fungerande familjeliv. vi hjälps åt med barnen, barnens aktiviteter, mat och städ och annat. Där känner jag mig inte osäker alls.
        Hans dröm om tjejkläder är när vi är i sängkammaren, det handlar mer om det sexuella. Har inte insett det tidigare men det är nog fetisch. Han gillar tjejkläder, men han vill ju inte gå så till sitt jobb eller inför någon annan än mig eller sig själv.

    Jag ska försöka acceptera och verkligen försöka förstå mer...vi har verkigen olika fantasier min man och jag.
  • Anonym (orolig!!!)
    Anonym (Lolo) skrev 2008-10-23 12:18:00 följande:
    Min första tanke är -STACKARS MAN. Han är ju uppenbart trannsvetstit & kan & får inte leva ut det. Måste vara skitjobbigt.Jag tror hnm absolut att han inte vill ha sex med en man. Alla transvestiter är ju inte bögar, rätt få tror jag faktikst.Min andra tanke är -STACKARS DIG, för jag skulle heller inte vilja se min man i kvinnokläder. Skulle inte kunna bejaka den sidan hos honom men däremot skulle jag kunna acceptera den men då enbart om han höll det där utanför hemmet tyvärr.Himla knivig situation för er båda Finns det verkligen ngn lösning annat än separation för att han skall kunna få agera ut sina sådana här känslor? Tror inte det tyvärr
    Jag hoppas att det ska gå att lösa så vi inte behöver flytta isär. För vi älskar ju båda två att göra saker ihop själva och med barnen. Umgås mycket med vänner har ofta middagar här hemma. Så jag hoppas inte att vi ska behöva separera, skrev mitt inlägg för att få skriva av mig lite. fått så många bra svar och har insett att detta är hur han känner och vad han vill, att det är en fetisch, att han nog är transa mm.

    Har börjat inse att jag inte kan ändra på honom och att jag själv behöver lära mig mer för att kunna hjälpa honom. Hoppas kunna lösa det till en början med att han klär sig själv som tjej när jag inte är hemma. Sedan kanske när jag själv känner mig starkare kan vara med honom och hjälpa honom. för det är ju också något han önskar att ha mig där hos honom, hjälpa honom. Han känner ju sig osäker, samtidigt som hans dröm om det är så himla stark.
Svar på tråden Min man är konstig...