Ta med alla sina barn utomlands, mammor, eller?

Nej det har du rätt i men då undrar jag hur det kommer sig att det nästan alltid är så att det är i pappans nya familj det är så här?Sen tycker jag att det är ännu viktigare att man inte delar på styvfamiljer än på familjer som är "hela"

Jag har ingen aning om hur det är i er familj eller vad dina barns pappa hävdar eller inte.Jag kan bara svara för hur det är i vår familj där ingen är eller känner sig bortvald för att vi väljer att inte göra allting tillsammans jämt och ständigt.

Jo, det kan VI ( = jag och min man) avgöra eftersom det är vi som är de vuxna i familjen och det är vi som finansierar och organiserar de resor som företas inom familjen. I vår familj så är det vi vuxna som bestämmer, självklart lyssnar vi på vad barnen vill och inte vill men det är vi som tar besluten. Lägg märke till att jag säger VI, dvs både jag och min man, inte bara jag, den manipulernade och elaka styvmamman....Javisst kanske det hade varit underbart om man kunde erbjuda alla att följa med på allt jämt. De stora följer med till Disneyland för de älskar ju att se sina småsyskon ha roligt (ja, det gör de, de stora barnen älskar sin lillebror enormt mycket!) och sen följer de små med till fjällen och åker skidor för de vill ju vara med sina stora syskon så mycket som möjligt och skall storasyskonen åka så vill ju de också. Tyvärr innebär ett sådant upplägg att båda resorna blir dubbelt så dyra och det har i alla fall inte vår familj råd med. Det är dessutom risk att nöjet för de små med Disneyresan blir delvis förstört eftersom man måste "tonårsanpassa" den för att de stora barnen inte skall känna sig uteslutna och inte prioriterade. Samma sak gäller för skidresan, kanske inte så kul för tonåringarna i praktiken när småbarn med på resan innebär tidiga kvällar och tidiga mornar och att man måste avbryta för blöjbyten osv med jämna mellanrum. Vet också många gånger då något av de stora barnen har valt att åka med på saker trots att man försökt förklara för dem att "det blir nog inte så kul för er" av en eller annan anledning, då har det slutat med att det mest blir en massa suck och gnäll.Sådana saker kan vi som är vuxna förutse och därför är det lättare för oss att avgöra att vissa saker ÄR enklare och trevligare att göra i olika grupper. Genom att man ser till att det ändå blir balans mellan aktiviteterna för alla i familjen så kommer ingen på lång sikt känna sig utesluten eller bortvald. Visst, kortsiktigt kanske man känner att "åhh, varför fick inte JAG följa med" men jag trot inte att man i det långa loppet känner sig bortglömd om man fått sin egen beskärda del av aktiviteter anpassade för just de egna intressena. Då är det nog någonting annat som inte har varit bra i relationerna inom familjen.

Skulle du vända upp och ned på världen för att ditt barns halvsyskon skulle stanna hemma med ditt barns bonusmamma, och hävda att ditt ex var en egoistik pappa som bara tänker på ett av sina barn?