Smileycat skrev 2008-11-03 14:26:28 följande:
Alltså det är ju fof så overkligt, min mamma som funnits där hela tiden är nu bara borta lixom.. Men det är faktiskt rätt så okej..Det kan komma i situationer ibland och det lär det väl göra länge.. Som när man inte varit i henne slägenhet på länge o ska dit, så är hon inte där..Eller när Ebba frågar efter mormor och tycker att hon inte ska vara borta utan komma hem.. Men jaa.. Bebisen i magen har fått en o tänka på annat oxå framförallt för jag haft problem med förtidiga värkar, regelbundna sammandragingar, blödningar..osv..Men nu verkar det bättre och man är lite lugnare med den tanken eftersom jag nått v32 ändå.. Sån tur att man ändå har en nära familj i sådan här stunder, det får en att uppskatta det ännu mera..
Inte riktigt samma sak naturligtvis men jag har min mormor som gick bort för ett år sen i samband med att jag skulle ha Jessie. Jessie är född 4 dagar efter mormor dog. Vi var väldigt nära varann, ringde flera ggr iveckan och jag hälsade på ofta. kunde heller inte fatta det. Nikki kan fortfarande fråga efter "amlemormor". Känns så komstigt och hemskt att aldrig kunna prata med henne eller röra vid henne mer. Kan sitta nu och veta hur det känns att hålla hennes hand eller hennes röst och ibland vet jag bara vad hon sagt om en viss sak osv. Känns svårt att hålla tillbaka tårarna nu när jag pratar om det.
Saknar henne så otroligt mycket
.
Mitt tips till dig är att du sörjer och får ut så mycket sorg du kan nu innan barnet kommer. jag hann ju aldrig sörja riktigt innan Jessie föddes och för bara några månader sen började jag må riktigt dåligt och grät hela tiden och det är för att nu kommer sorgen som jag inte tog mig tid till innan. Jag tänker på dig och lider med dig. Bra att du har familjen att luta dig emot. STORA STYRKEKRAMAR TILL DIG
Jennie den allsmäktige hi hi 