Anonym (....) skrev 2008-11-02 10:28:16 följande:
Jag har liknande problem med min pappa jag blev fysiskt och psykist misshandlad av honom när jag va yngre och det blev rättegång och soc inblandades en väldigt jobbig situation jag var då bara 16 år gammal och den enda av alla mina syskon som vågade säga ifrån.Och efter det va jag inte hans dotter mina syskon tog avstånd från mig för min pappa har pengar och det ger ju "status" och de slickar gärna min pappas röv.Men nu så har en av mina äldre bröder också tagit avstånd från pappa och han har väl insett hur våran pappa igentligen betedde siginte bara mot mig utan mot honom också.Jag har haft svårt och jobbigt jag älskar ju min pappa jag vill kunna ringa och säga kan vi komma över på en fika vill du träffa ditt barnbarn som han aldrig har sett.Min pappa har inte ringt mig på över 10 år inte ens när jag fyllt år eller nu när jag och min man fick barn och det är jobbigt men för några år sedan så accepterade jag att det var såhär och det finns inget jag kan ändra och min pappa kommer aldrig att ändra sig heller han ser mig som ett enda stort misstag sen jag föddes dels så föddes jag som en flicka och många problem ligger däri men som sagt jag har accepterat att min pappa är en snevriden person med många psykiska problem och är det någon som ska ändra på sig så är det han inte jag.Men det jag försöker få fram är inget är ditt fel och försök se det ljust man mår mycket bättre det är svårt men det går.Försök att öppna dig för någon kompis och berätta att ni har det jobbigt hemma men samtidigt gå försiktigt fram till den vän du bestämmer dig för att satsa på.
Du har det nog ännu värre en jag faktiskt. Du har ju haft långvariga problem med din pappa och soc. har varit inblandade och han har ju tagit till nävarna verkar det som 
.
Min pappa har bara verbalt kastat ur sig det värsta tänkbara och jag mår illa när jag är i hans närhet. Men han har också pengar och visst finns det folk sok slickar röv, trist nog. Som kommer ärva hans rikedomar. Men till mig har han sagt att han ska göra mig arvslös så han han lika gärna ha't. Han kan ju glömma att han ska få vara en del av mina barns uppväxt, jag pratar inte om morfar med dem längre. Jag har insett, precis som du skriver att han antagligen aldrig kommer att ändra sig. Han åsikter att han sitter över alla sitter hårdare en berget, och då får han gärna ruttna med de åsikterna också, gammal gubbe som han är!!
De här problemen är så känsliga för mig, så det är svårt att tala med dem med kompisar, men jag ska försöka. Jag vill trots att vara en bra vän och vara generös med min omtanke, bry mig om mina vänner och deras problem, men det är svårt, när inte ens min pappa älskar mig.
