Söker fler med (STORA,FLERTALIGA,LÅNGVARAKTIGA osv.) problem av nackskada efter bilolycka? (whiplash-, pisksnärtsskada el.dylikt)

Hej!
Jag söker med denna tråd, likasinnade män och kvinnor.
För att dela med mig och få ta del av andras erfarenhet och tankar.

Tänker vid senare tillfälle lägga in en länkad tråd längst ner i trådstarten, med för mig viktig information, med symptomer vid CCJ-skador etc.

Min historia:
I början på år 2000, var jag med om en bilolycka!
Vid stillastående, i bil vid korsning, blev jag påkörd av annan personbil, bakifrån.
Enligt undersökingen, som utfördes på akuten i direkt anslutning till olyckan,
vill jag minnas att dom på lassarettet kom fram till att mjukdelarna i nacken åkt på en smäll, men att det inte skulle vara något mer än så.
Läkaren som utförde bedömningen av min "skada", för försökringsbolagets räkning,
gav mig några futtiga % i invaliditet.
Men det jag minns tydligast från just den "kropps-besiktningen",
var att han verkade se det som viktigast att notera,
mig som "måttligt överviktig"! 

Jag bet ihop, kämpade och jobbade ungefär ett år efter olyckan, med stor sjukfrånvaro från jobbet.
Blev sedan sjukskriven flera, lite längre etapper, och slutligen "gick jag in i väggen".
Jag har sedan dess varit heltids-sjukskriven.

Under sjukskrivningen (och även tidigare, efter olyckan) har jag haft en sjuhelsikes massa olika problem och besvär, som hela tiden bara bytt av varandra
och skiftat i styrka...Inget nämnt, inget glömt!
Jag har genomgått hur många olika utredningar som helst, och då många genom köpta tjänster av FK.
Har under dessa år som sjukskriven fått åka in akut, både med och utan ambulans, för olika besvär som stegrat till ohanterlig intensitet.
Känner mig vid det här laget som väl bekant, till många utav sjukhusets olika avdelningar.

Så ringer min mor härom veckan för att berätta om en artikel hon läst i sin senaste inköpta Hemmets Journal (HJ 44/08).
Mamma beskrev det som att hon läste om mig!
Jag läser senare detta reportage och letar reda på ännu en version på nätet, skriven utav samma kvinna som jag läst om i HJ.
Forskar vidare på nätet kring detta ämne, och ju mer jag läser, desto mer känner jag igen mig själv i detta!
Denna kvinna i HJ:s repotage, var med om en bilolycka som 18-åring,
och fick inte rätt hjälp förrän 20 år senare!
Kvinnan ifråga visade sig inte ens ha en "vanlig" pisksnärtskada, utan en så kallad CCJ-skada (Cranio Cervical Joint).
Slutgilltiga diagnosen blev, att hon hade utav billolyckan fått,
ett ledbandsbrott i nacken!

Jag har idag (tisdag 4/11 2008) kontaktat sjukvårdsrådgivningen angående detta.
Därifrån fick jag rådet att genast driva detta vidare, och då via hälsocentralen i min hemkommun och "min" läkare där.
Sköterskan sa vidare att hon förmodade att både neurologen och ortopeden kommer att bli inkopplade. 
Har efter detta samtal ringt "vårdcentralen" och fått en inbokad telefontid med min läkare den 19/11.
(Har aldrig tidigare varit med om att man ringt "mitt på da´n", och haft sådan tur att man fått en tid för att bli uppringd utav en sköterska.)
När jag väl får tala med min läkare 19/11, då kommer han ju att boka in mig på ett läkarbesök, vilket förmodligen blir en till två veckor senare, för att vid den tidpunkten kunna börja diskutera mitt ärende på allvar.
Då jag själv anser att möjligheten finns till att jag har ett ledbandsbrott i nacken,
uppskattar man desto mindre det "system" som nyttjas inom vården.
Jag har ju redan "väntat" i snart 8 års tid, och vill ju verkligen inte vänta en sekund längre än nödvändigt innan jag får hjälp.
Visserligen skulle jag kunna åka in på akuten, för vad kan vara mer akut än en bruten nacke?
Men då har jag blivit en sådan människa som drar mig för att söka hjälp.
Helt enkelt av rädsla, för att återigen bli, som så många gånger förr,
betraktad som en hypokondrisk samhällsparasit, som fullproppad med "latmask",
utnyttjar systemet för att bara få gå hemma å slappa dagarna i ända!
Lite ironiskt skulle det vara, om det visar sig att även jag har en bruten nacke...

Man ska ju aldrig i någon situation tänka sig det värsta, men för min egen del så hoppas jag faktiskt på,
att även jag lider av en bruten nacke...
(Och naturligtvis att jag då också kan få rätt hjälp,
till att bli så frisk som möjligt, i slutändan!)
Detta skulle förklara orsaken till varför jag är så "sjuk och dålig".
Just nu känns det som att jag har hittat ett ljus i tunneln,
och jag tänker göra mitt allt för att få lågan så stark,
att den en dag kommer att lysa upp min vardag!

Ett stort tack till alla er som orkat plöja sig igenom denna text!