Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

Skulle vilja kommentera ett par saker.

Jag är sjuksköterska själv och känner mig inte otrygg på sjukhus på något sätt, det känns faktiskt som hemma  men man måste förstå att det verkligen inte är på samma sätt för alla. Det finns mängder med människor som har hiskeliga erfarenheter av sjukvården och dess personal och med några års erfarenhet inom vården så är jag mycket väl medveten om vilka klåpare och rejäla stolpskott som figurerar där. Därmed inte sagt att majoriteten inte är bra, men råkar du ut för idioterna så kan det gå mycket illa!

Jag tror stenhårt på att det är dåligt för kvinnor att flyttas under pågående värkarbete. Man gör inte så mot djur ens en gång eftersom det allvarligt stör värkarbetet. Jag har inga som helst svårigheter att förstå att man vill föda hemma för att inte störa förlossningsprocessen. Om man inte bor isolerat i skogen ser jag inga stora problem med det. I Stockholmsområdet har du ju ett sjukhus 10 min bort var du än befinner dig.. Om man dessutom har gjort ett sent UL vet du att moderkakan inte är föreliggande eller att barnet är i säte t ex. (sen kan man ju föda ut ett barn i säte även fast man rutinmässigt snittas i Sverige).

Sen är det lite lätt löjligt att människor idag tror att allt alltid ska funka utan problem och att enda anledningen till att ett barn dör är för att sjukvården har gjort fel. Barn kan dö på sjukhus vid förlossningen trots att alla gör det de ska. Det är något man måste förstå när man ger sig in i något så riskfyllt (jämfört med att inte vara gravid eller ha någon annan sjukdom) som att bli gravid. Att kalla realistiska kvinnor för egoister som inte älskar sina barn lika mycket som de kvinnor som känner sig tryggare på en förlossningsavdelning är inte klokt.

Känner man sig tryggare på sjukhus är det klart att man ska föda där och är man tryggare hemma och vill föda hemma så ska man göra det om det inte finns uppenbara skäl till att inte göra det.

Mig sattes värkstimulerande dropp på av rutin eftersom jag fick EDA till slut. Man väntade inte för att se hur värkarna skulle arta sig efter EDAn. Jag hade inte ork att protestera eftersom jag var så trött. Innan EDAn hade jag öppnat mig 2 cm på två timmar vilket jag har förstått är normalt.

Ps. min unge avnavlades sent som jag skrivit i mitt förlossningsbrev. Tack Abuelita!

Omorfia skrev 2008-12-28 09:29:57 följande:

Efter mycket tankar kring förlossning och graviditet, efter många samtal med de som valt att stanna hemma, barnmorskor och mycket läsning den senaste månaden så har allt blivit rätt klart för mig.
Jag vill att min graviditet ska vara min. Jag vill att min kropp ska sköta det, precis som den är gjord för.
Jag vill att förlossningen ska ske naturligt, att den är harmonisk. Jag vill helt enkelt ha ett lugn ikring mig, det tror jag är det absolut bästa för just mig.
Stressade barnmorskor och sjukhus ligger i en helt annan dimension. Jag litar på min kropp, jag vet att den kan föda barn. Visst behövs det ibland hjälp, men jag finner lugn i att veta hur komplikationer löses utan sjukhus, att veta att det mesta går att klara ut själv.
Jag är övertygad om att många mår bäst hemma med en barnmorska eller två, än fler på sjukhuset. Det beror helt enkelt på vilken syn man har. Den som inte tänker ta eget ansvar och vill ha sin rygg fri bör åka in, jag uppmuntrar nog lika många till sjukhusfödsel som hemmafödsel (och då får man ta i beaktande att sjukhusfödsel sällan behöver någon push), men det är helt individ baserat.
Man måste ju själv känna efter vad man tror och vad man vill ha ut av livet.
Själv är jag ytterst tveksam om jag skulle vilja ha barnmorskor med nästa gång, helt enkelt för att jag vill inte ha någon stress, inte någon väntan på att någon ska komma. Jag vill inte ha någon expert där så jag kan säga upp min krontroll. Min make säger "ja men så behöver det ju inte bli", men det blir det. Om en barnmorska rings hit så är det en väntan, en förändring sker av att en barnmorska traskar in. Lika så gäller sjukhusfödsel, det blir en förändring, man måste vara medveten om att det sker och vilka effekter det kan få.

Jag har också lite svårt att se hur man vågar. Min son hade inte överlevt om vi var hemma. En barnläkare sprang upp med honom till neonatal och han fick CPAP-mask och övervak. Jag skulle aldrig chansa. Jag har dock inga problem med sjukhus och blir inte stressad av den miljön så jag behöver inte välja mellan en lugn förlossning och sjukhus. Jag kan få båda.

Cinza skrev 2008-12-29 14:18:26 följande:

Cinza skrev 2008-12-29 14:18:26 följande:

snöbebis skrev 2008-12-27 17:53:46 följande: