Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

Annars vill jag säga, att jag är inte alls emot din hjärtefråga om sen avnavling, även på påverkade nyfödingar.

I hjärt-lungräddningssitationer med vuxna, som man ju kan tvingas utföra i princip i vilka utrymmen som helst, använder man sig av en akutvagn där alla nödvändiga instrument och läkemedel finns med, inklusive intubationsutrustning mm. Där använder man sig av en sk "hjärtbräda", ett hårt underlag man lägger under den nödställde, för att kunna utföra effektiva hjärtkompressioner.

Jag är inte alls säker på när nyföddas blodcirkulation slår om från navelsträngsberoende till att det är lungor som förser barnet med syrerikt blod, det är en komplicerad process. Jag tror dock att det är i samband med att barnet tar sitt första andetag. Om barnet har aspirerat fostervatten i lungorna har det ju således inte tagit något andetag, och det borde då ha nytta av att få syrerikt blod från en intakt moderkaka under den tid som lungorna inte fungerar, om moderkakan ännu inte har lossnat förstås.

Bern med sk ductusberoende hjärtfel, alltså hjärtfel som visar sig när blodkärlet mellan höger (som går till lungorna) och vänster (som pumpar ut blod i kroppen) hjärtsystem, blir ju akut sjuka först när ductus-blodkärlet stänger sig, och det kan ske först efter 3-4 dagar. Då har ju de flesta åkt hem från BB nuförtiden, och eftersom de inte befinner sig på sjukhus kan det här bli livshotande, många nyföda har avlidit pga detta senaste åren.
Men, det visar iaf att omställningen från navelsträng till lungor som försörjer barnet med syre, inte sker i exakt samma ögonblick som barnet föds, utan kan ta flera dagar.

Så, jag tycker absolut att det är en intressant tanke att utföra HLR på plats, med navelsträng kvar, och det borde gå att lösa praktiskt.

Vattnet gick en månad för tidigt. Men inga värkar kom igång. Inte ens efter 3 dygn på förlossningen. Då hade både prostaglandingel och syntocinondropp använts utan resultat, och hon var bara öppen några få cm (ännu inga riktiga värkar alltså).  Då kom en stressad läkare in och skulle ”sätta fart på det hela,” som hon sa, innan hon gick hem (det var första och enda gången vi såg henne). Både min dotter och jag protesterade och talade om för henne  att  vattnet redan hade gått, när hon sa att hon skulle ta hål på hinnorna .  Men hon gjorde det  i alla fall, precis som om hon inte ens hörde oss (hon var uppenbart stressat och slutarbetad), och hon gjorde dessutom min dotter rejält illa (och mormorn svimfärdig) . . Sen gick hon hem.  Min dotter  började genast blöda  och tack vare att jag jobbat på förlossning kunde jag se på färgen att det här inte var normal blödning.  Jag ringde då på kockan och in kom en uska som inte alls förstod allvaret i det hela , utan hon trodde vi ringde för att vi behövde hjälp med att byta binda.  Jag rusade då ut och fick tag på en läkare som fattade galloppen direkt, och bara några få minuter senare var min dotter inne på op,  där  det blev katastrofsnitt.

När placentan sen undersöktes  hörde jag hur de tisslade där inne i sköljrummet. När jag då kom in   tystnade de direkt och såg ut som de blivit ertappade med något. Men jag bad att de skulle visa mig vad som hänt med moderkakan, vilket de då gjorde. Och de förklarade  att navelsträngen hade släppt från sitt fäste, men att de inte förstod varför.  

Det står i journalen att moderkakan var missbildad och att navelsträngen därför inte satt fast ordentligt i den. Det är möjligt att det är sant, men jag kan inte tro att den bara lossnade av sig själv, och att det dessutom  skulle råkat hända just vid hinnsprängningen.

Det  står inget i journalen om placenta previa eller om navelsträngen låg över huvudet på barnet. Men det var ju i alla fall  inga effektiva värkar som kunde gett honom syrebrist.  Enligt CTG mådde han bra ända tills min dotter började blöda..

Han  fick i alla fall omedelbar blodtransfusion och klarade sig därför helt utan några men.

TUSEN TACK Falken!!!  

Det här gjorde mig verkligen GLAD! (tvärt emot vad jag blev när jag läste det här i  3 Busföns inlägg:  " Och tog upp frågan om upplivning med en läkare och de kommentarerna lämpar sig inte att skriva i ett öppet forum.")
Hoppas du inte misstycker att jag visar ditt inlägget i min tråd Sen avnavling- barnets födslorätt.

Känner du till att det finns teorier om att ductusberoende hjärtfel är orsakat av tidig avnavling?
Så här säger George M Morley :“without additional blood volume that is normally supplied by placental transfusion, less than optimal pulmonary perfusion may occur resulting in less than optimal gas exchange and incomplete closure of the foramen ovale and the ductus arteriosus. “

www.cordclamp.com/NeonatResusHack.htm  

Och väldigt intressant är det här som Charles White skrev redan på 1700-talet:

"The common method of tying and cutting the navel string in the instant
the child is born, is likewise one of those errors in practice that has
nothing to plead in its favour but custom.  Can it possibly be supposed
that this important event, this great change which takes place in the lungs,
the heart, and the liver, from the state of a foetus, kept alive by the
umbilical cord, to that state when life cannot be carried on without
respiration, whereby the lungs must be fully expanded with air, and the
whole mass of blood instead of one fourth part be circulated through
them, the ductus venosus, foramen ovale, ductus arteriosus, and the
umbilical arteries and vein must all be closed, and the mode of circulation
in the principal vessels entirely altered - Is it possible that this wonderful
alteration in the human machine should be properly brought about in one
instant of time, and at the will of a by-stander?"   (Charles White   1773 )
 

abualita - jaha det låter ju verkligen konstigt. Navelsträngar är ju supersega, har svårt att tänka mig att man kan slita av en normal navelsträng vid hinnsvepning, då måste man ju vara inne och rota I livmodern. Var den ovanligt kort? Har ni inte fått någon bättre förklaring i vad som hänt, läkaren i fråga borde ju få feedback isf.

Innan du använder min text till något viktigt, tänk på att jag är bara en enkel intermedicinare som gjort lite resonemang baserat på allmän kunskap om fysiologi, minnen från barn- och obstetrikkursen, och som själv fött ett barn med hotande fosterasfyxi. Det hade varit intressant att diskutera frågan med en riktigt duktig neonatalog eller barncardiolog, som verkligen kan det här med barnets omställning från foster till livet utanför livmodern.

Sen är det ju alltid så, att introducera ny kunskap är ju en konst för sig. Helst ska det vara ett riktigt ess inom ämnet som slänger fram ett par tunga studier, och samtidigt håller sig lite tveksam till det nya, lägger fram för och emot på ett förtroendeingivande sätt.
Det är annars lätt att bli superengagerad i saken, och föra fram det aggressivt och okritiskt, och då är det svårt att övertyga och få andra med sig.

Abulita: Det är verkligen tråkigt att din dotter behövde genomgå ett katastrof snitt! Det är alltid tufft att uppleva.

Däremot tycker jag att det låter väldigt konstigt att läkare skulle lyckats slita loss navelsträngen från sitt fäste när han eller hon skulle bräcka hinnorna. För mig som barnmorska låter det i princip omöjligt.

Även om vattnet gått tidigare så kan det ju ibland fortfarande finnas hela hinnor framför barnets huvud som behöver bräckas för att förlossningen ska gå framåt. Kanske var det därför läkaren ville göra detta trots att vattnet gått. Alltså, det kan ha gått hål högre upp på hinnsäcken eller så har bara ena hinnan brustit då hinnsäcken består av 2 hinnor.

Men om navelsträngen släppt från sitt fäste i placentan kan läkaren omöjligt ha kommit åt detta vid en vaginal undersökning.
Det är inte alltid det finns svar på varför saker och ting händer med moderkaka/navelsträng osv under förlossningsförloppet.

Nu kan jag egentligen inte säga något om just fallet med din dotter då jag inte fanns på plats eller vet speciellt mycket om vad som hände. Men kände att jag ville kommentera det hela då jag tyckte att det lät väldigt märkligt.

Kan det ha varit så att det fortfarande var en hinna framför barnets huvud och när den brast så rann det blodigt fostervatten som redan var blodigt innan? Det kan ju vara en tillfällighet att det släppte från placentan i samband med undersökningen men att blodet inte rann ut förrän hinnan brast?! Förstår du hur jag tänker? Om det var någon missbildning i placenta/navelsträng så är det väl kanske förklaringen till varför den lossnade av sig själv.
Kanske kan det också vara så att om det blev ett förändrat tryck i livmodern då den ev kvarvarande hinnan brast så påverkade det att det inträffade hände.
Men då ska ni som falken skriver vara tacksamma att ni befann er på sjukhus.
Skönt att höra att han trots allt mår bra idag!

Nej navelsträngen var inte ovanligt kort, men lite kortare än medel har jag för mig. Det är verkligen ett mysterium vad som egentligen hände, men den läkare som gjorde snittet sa att barnet höll på att förblöda eftersom navelsträngen hade lossnat från moderkakan. En kanonbra läkare f.ö.  - en riktig ängel!

Ja det vore mycket  intressant att höra någon riktigt duktig barncardiolog förklara det här med omställningen från fosterstadiet till livet utanförlivmodern. (jag har en bra text om  "neonatal transitional physiology"  som jag fått i  mail från någon av de utländska läkarna eller barnmorskorna som jag mailväxlar med , som jag tänker lägga ut i nästa inlägg)

Jag skullle verkligen önska att någon inom den här proffesionen i Sverige kunde titta närmare  på hur de gör HLR med intakt navelsträng på t.ex. Darlington Memorial Hospital i England , och sen ta över det här hästjobbet som jag hållt på med i snart 2 år nu. Jag tycker verkligen inte att en privatperson ska behöva göra det här , utan det ska de som är ansvarig inom och över svensk förlossningsvård göra.......och då helt utan att blanda in någon prestige eller envis tjurskallighet (som jag stött på så mycket under de här 2 åren) utan enbart tänka på patientens bästa. Annars har man valt fel jobb.

Jag kan förstå att det kan kännas genant för dem att en privatperson som inte har mer utbildning inom det här området än barnsköterska med vidareutbildning inom neonatal. Men jag har ju faktiskt aldrig påstått att jag kommit på det här själv, utan jag har hela tiden hänvisat till  vad andra läkare kommit fram till, länkar  som jag vill att de ska läsa. Men ingen verkar göra det. Åtminstone berättar de det inte för mig.

Men jag lyckades i alla fall få igenom att avnavling togs upp till diskussion på perinatalmötet förra hösten, vilket ledde till att det nu blivit nationella riktlinjer för avnavling. Tyvärr glömdes dock det allra viktigaste bort där, nämligen HLR med intakt navelsträng.

Neonatal transitional physiology·       Remember that the placenta and the cord (and the blood in these organs) are all part of the baby’s body. All of this blood is the baby’s blood. Babies need an adequate blood volume in order to fully clear the lung fluid after birth!·       Premature babies have more respiratory distress, difficulty with temperature control, stiffer lungs and an increased rate/risk of infection, all of which are caused or exacerbated when the cord is clamped before an adequate transfusion from the placenta has taken place, leading to a low blood volume and fewer oxygen-carrying red blood cells. This is true of women who hemorrhage and it is also true of term babies, though not as apparent. Sick babies, which include premature babies, are the most transfused population in modern medicine.·       A normal transfusion of blood from placenta to baby is approximately 100ml.·       At birth as the baby is going through the pelvis some blood (about 66ml) backs up into the placenta (Peter Dunn 1966). It is believed that this helps by causing the placenta to be fully engorged as the baby emerges which in turn helps it stay attached to the uterine wall as the uterus changes shape from the loss of its contents as the baby exits the uterus.·       Then as the baby leaves the pelvis and the pressure is released on the vessels of the cord, a bolus of warm, ph balanced, highly oxygenated blood is forced through the fetal circulatory pathways into the baby’s lungs. The constricted capillary beds surrounding the alveoli dilate and expand, pulling them open and keeping them erect. This reduces the effort the baby needs to exert in order to breathe and expand the alveoli on her own. Also this dilation in the extracellular matrix of the capillaries supports continued alveolar erection. As the capillaries dilate the osmotic pressure within the alveoli and capillaries adjusts as fluids shift from inside the alveoli to the capillary beds. Judith Mercer CNM believes that this alveolar expansion often begins before the baby is born—thus the baby we sometimes see whose head is pink and making vocal sounds before the body is born.·       It takes about 45ml to fully dilate the capillary beds of the lungs.·       A 50% transfusion occurs within approximately 90 to 120 seconds after the birth and about 100% transfusion occurs at about 3 minutes—if the baby is held at the level of the introitus during this time.·       In addition to dilating the pulmonary capillary beds, extra blood perfuses the gut and the kidneys both of which have more demands as they begin to digest and eliminate. If the cord is left unclamped babies will have a more blood after birth. There is a shifting of fluids that occurs over the next 72 hours; over the course of these three days the hemodynamics are shifting constantly, with more stabilization of the blood volume by day 3.·       Babies whose cords are not clamped begin to breathe more slowly than babies whose cords are clamped immediately. ·       So within 45 to 60 seconds after the birth, as the oxygen levels begin to increase, the umbilical artery, which is taking deoxygenated blood back from the baby to the placenta, begins to close, starting closest to the placenta. Each time the mother has a contraction, blood is pumped into the baby. The vein stays open (which is more than twice the size of the artery) so that if too much blood ends up going into the baby, the excess can backwash through the open vein and back into the placenta (our body is always trying to maintain homeostasis). True physiologic cord closure occurs between 1½ and 3 hours after birth. This seems to coincide with the surging of Oxytocin for mother and baby…see below. The place where you put the baby matters only if you cut the cord quickly after birth. The baby should be placed within 4 inches above or below the placental site. If you need to resuscitate the baby, place it below the level of the placenta.·       In a baby whose cord is amputated shortly or immediately after birth, instead of the blood going to the kidneys and the gut, the blood is preferentially redirected to go to brain, heart and lungs to maintain survival. Remember a full transfusion is approximately 100ml; it takes approximately 45ml to dilate the pulmonary capillary beds. A 50ml blood loss in a 7 ½ pound baby is equivalent to a 1000ml blood loss in a 150 pound non-pregnant person losing 1000ml of blood. A baby whose cord is amputated at birth is experiencing the same thing an adult experiences when they lose a large quantity of blood—in other words, hypovolemic shock, physically, psychologically and emotionally.


A baby whose cord is cut before the placenta is born is thus experiencing a pathological transition.  Aside from the physical insult, these babies take their very first breaths in an overwhelming state of fear and panic, thus imprinting them with negative messages about having support cut off, helping to form the basis for life philosophies based upon survival and scarcity rather than abundance and wholeness.”Judith Mercer   http://www.uri.edu/nursing/faculty/judith_mercer.html  

Illid, ja det är verkligen ett mysterium vad som hände när mitt barnbarn föddes.
De som skulle kunna rota i det och försöka ta reda på vad som egentligen hände är min dotter och svärson. Men de tycker inte det känns angeläget eftersom pojken (fyller snart 8)  trots allt mår väldigt bra, Ja faktiskt så är han ovanligt intelligent för sin ålder (om mormorn får säga det själv  ) Kanke det beror på att han fick blodtransfusion när han föddes? 

Så eftersom inte de vill rota i det så vill inte jag heller göra det mer än jag redan gjort. 
Hur som helst så är vi väldigt tacksamma för den fantastiska läkaren som insåg att det var bråttom med snittet, och som gjorde ett väldigt bra jobb. 

Förlåt,  jag skrev fel där. Det är Anne Frye som skrivit denna text, och inte Judy Mercer. http://www.midwiferybooks.com/

Anne har  även skrivit  Neonatal transitional physiology,  med hjälp av Judy Mercer.

Jag ser att den här tråden hunnit bli 3 månader nu. Om ingen startar en ny liknande tråd så är ni välkomna till min tråd Sen avnavling – barnets födslorätt www.familjeliv.se/Forum-2-13/m39509324.html

Som svar på ts: Ja du, det undrar jag med. Antagligen för att man är så totalt okunnig om vad en förlossning kan innebära både för mor och barn.

Det var länge sen den här tråden handlade om hemförlossningar...
Abuelita, du är en riktig trådnappare du... ;)

Grattis till flickan förresten

Eller så är det helt tvärt om...

Ja jag är en riktig trådnappare jag Men faktiskt så är avnavling inblandat i alla förlossningnar på ett eller annat sätt.  Fraför allt tidig avnavling på sjukhus och sen avnavling hemma.

När mitt barnbarns födelse har diskuterats här de senaste dagarna så har det handlat om  att sjukhusrutinerna förmodligen orsakade att det blev katastrofsnitt. Alltså som ett svar på TS´s fråga "varför i all världen...."