Matmissbruk?

Hade du ätit lite mer till frukost kanske du inte blivit så "hungrig" på kvällen. Är det bara på kvällen du käkar så där sjukt mycket? Låter som en form av hetsätning tycker jag. Kanske du behöver träffa någon terapeut eller psykolog som kan hjälpa dig att komma i rätt bana.

En annan dag kan det se ut så här

macka, stekt ägg, stekt falukorv rakt på mackan sen nån paj till lunch en läsk mitt på dan, en chokladbit ur maskinen på övervåningen, middag med nåt snabbt. Edfter middagen hela tiden små'äta på nåt...

Tar en kaka, nån godisgrej, nachoss med salsa, allt som är ätbart in i munnen.

Jag äter alltså inte så mycket för att jag är hungrig!!

Äter bara för att det är gott o jag inte kan sluta tillslut!! 

Det är ofta så mycket annat som gör det till ett missbruk - vad har du för känslor, vad är det som gör att du "måste" äta så mycket, varför äter du så lite under dagen jämfört med kvällen, har du viktproblem, mm, mm.

Jag lever själv med ett stort matmissbruk, har haft bulimi sedan 16 års ålder (är 29 idag), varvat med enbart hetsätning (utan kompensering då alltså).
Är gravt överviktig pga av all min jojobantning och att kroppen jämt är inställd på svält.
Kom under behandling för några år sen - blev bättre från bulimin, men är nu tillbaks i skiten igen och har precis fått en akutremiss skickad till mitt gamla ätstörningsteam.

Just i nuläget äter jag urkasst. Äter i princip inget alls på dagarna för att sen, efter åtta på kvällen, kränga i mig mackor, mat, glass, godis, you name it. Jag mår skit, hela dagen innehar tankar om mat, kräkning, mat, måendet, bantning, mat, svält, mat, kräkning, osv.

Har gått och går hos beteendevetare just nu, mycket med just missbruk har ju med beteendet att göra och för att "bli av" med missbruket måste man ändra en mängd beteenden.

Om jag var dig, så skulle jag söka mig till vårdcentralen för att få hjälp, få dem att skicka en remiss till psykenheten/ätstörningsteamet (om du nu har någon sådan på din ort?)
Det är skitjobbigt och det är en lång väg "tillbaka", men det är väl värt att söka hjälp för det!

Vill du ha stöttning och uppbackning samt lite bra tips och råd så skriv det så går jag ut med min signatur.

Lycka till!

Hej,

japp övervikt sen några år tillbaks, allt slutade bland annat för att jag slutade träna o började att äta god mat.

Sen blev det mer o mer av det goda..
Anledningen till att jag kinte äter så mkt på dagen beror kanske på att jag e på jobbet då och har annat att "tänka" på än mat. Dock köpetr jag mig en chokladbit och en coca-cola lite då o då.  Sen vill man ju heller inte äta som en varg o småäta massa inför jobbakompisarna så att dem kan tänka "ha inte konstigt att hon e så tjock" inte för att det gör mig så mycket va dem tycker utan mer för att då blir det mer ok och acceptabelt för mig själv att vräka på där oxå.

Jag har helt klart ett stört beteende och även beroende av fel mat osv. Men det är såå svårt att bryta o man faller som du säger lätt tillbaks..

Jag har försökt med viktväktarna, lägga egna dieter, pulverdieter o xtravaganza. Men i längden tröttnar man ju.

Senaste dagarna har jag funderat mer o mer på att gå till vårdcentralen o verklitgen prata med dem, speciellt eftersom mitt knä har pajjat nu igen. Viktökningen slår på mitt knä =(
Va hos vårdcentralen i mitt gamla område o fick fysisk aktivitet samt utskrivet reductil för ca 2 års sedan men det fortsatte jag aldrig med..

Jag bor i GBG, du får gärna visa dig för mig härså kan jag inboxa dig.. Ha en trevlig helg!!

Hej ts och ni andra.
Jag hetsäter utan att spy, har gjort i åratal, men det sista månaderna har det varit varje dag och enorma mängder vilket resulterat i en enorm viktökning.
Vet inte hur jag ska ta mig ur denna cykel. Får panik när ja tänker att jag kommer hetsäta imon och lika mycket panik när jag tänker på att försöka sluta.
Klarar detta helt enkelt inte själv..

Jag har tidigare haft ett matmissbruk men är nu nästan frisk. För mig var ett första steg att få hjälp genom samtalsbehandling (fick psykodynamisk psykoterapeut men för egen del tror jag att KBT hade varit mer effektiv) och därefter har jag jobbat vidare på egen hand. Tycker att yoga och mindfulness varit väldigt bra verktyg, kanske kan det vara ett tips?

Den största förändringen kom överraskande nog när jag bytte mina p-piller mot kopparspiral för ett par månader sen, sen dess har mitt matsug kommit mycket mer sällan och känns mer lätthanterligt (någon mer som varit med om nåt liknande?).

Men oavsett hur mycket matsug man har går det att leva med utan att alltid behöva falla för det, men utan hjälp kan det vara väldigt svårt! Att vara noga med att ha en jämn och bra mathållning för att förebygga är ju bra, men det räcker inte. Man måste ändå veta vad man ska göra när suget efter mat ändå kommer, för det gör det ibland, hur bra man än ätit under dagen. Jag tror det är bra att söka hjälp, det finns många välundersökta metoder som professionella behandlare kan hjälpa dig med. Gör allt du kan för att ta dig ur det här! Det stjäl så otroligt mycket energi och livsglädje, helt i onödan. Lycka till och Kram!

Hej igen Ts! (och "Anonym (lillan)")

Jag kan ju säga att du börjat med ett enormt steg framåt - och det är just att inse ett sjukt beteende. Det svåra med att vara överviktig och ha denna typen av ätstörning (tycker jag alltså) är att man har så svårt att ta emot hjälp.
Jag menar - överviktig och ha ätstörning?! Då ska man väl vara smal??? Och så reagerade även många i min omgivning då de fick höra om mina problem och att jag gick i ätstörningsteamet.
Men jag har ju förstått de senare åren att man faktiskt är berättigad hjälp även som överviktig!

Nu är jag ingen expert, mer än på mina egna beteenden och störningar, men jag tycker inte att VV, pulverdrycker, mm är ett sätt att lösa problemen vi har, ofta skapar de bara mer ångest då man tenderar att misslyckas, vilket ofta resulterar i överätning. Allt blir en ond cirkel.

Om du vill, så inboxa mig så kan jag ge de tips och råd jag fick i starten, och vad som kanske är viktigast i prioriteringen (inte alltid maten som ska ändras först, ibland är beteendet viktigare att ändra). Dock råder jag dig ändå att söka hjälp via VC eller liknande, men jag hjälper gärna till som ett stöd om du vill.

Även "Anonym (lillan)" - du får också gärna inboxa mig om du vill.

Efter som jag själv halkat tillbaka i skiten, så ser jag gärna att ha någon att kämpa tillsammans med?

Hoppas vi hörs av!

Mvh / Angelica a.k.a "Anonym (A)"

Jag gör det. stört och det går i perioder för mig.

Jag tror att många kvinnor som äter så här (jag är en av dem) har hormonobalans i kroppen (ofta PCO) samt är vi ofta socker och kolhydratöverkänsliga.

Det räcker med lite socker för att trigga igång ett matsug. Alla kolhydrater omvandlas till socker när de hamnar i matsäcken. Det räcker med en liten sockergrej på morgonen så kan det vara igång.

Genom att äta mat som innehåller låg dos kolhydrater samt hög andel fett så ställs kroppen in i en bättre balans och sug efter mat, ätande och socker försvinner. Det du äter gör dig mätt och nöjd och kroppen kommer också att må bra av det. Efter minst 3 dagar (kan ta längre tid) kommer du känna dig mer pigg och får en utökad ork.

Ja, jag vill ha meer ork, jag vill vara sund och må bra.
Inte vara en häsofara för mig själv.
Förrästen många säger att dem äter o sen spyr, det gör inte jag. Jag äter o äter o äter o sen väntar en stund tills jag kan fortsätta trycka i mig mer...

Om jag hela tiden håller mig aktiv eller gör roliga saker tänkerj ag inte på mat eller annat att stoppa i... Inte heller om man e borta en helg o hälsar på svärisarna tex...

Hej igen TS!

Kan tyvärr inte komma in på din sida - så jag kan inte meddela mig annat än här igenom.

Och att du äter och äter utan att spy - är ändå en ätstörning, så hjälp tror jag du behöver ha oavsett vad. Hur tänker du när du äter? Är det enbart pga sug eller är det känslor inblandade också?
Det här med PCO kan ju vara en grej - det är dock inget jag har och således "funkar det inte" med att enbart ändra kosten för min del. För min egen del handlar det om problem som _yttrar_ sig i överätning med eller utan kompensation. För mig är det beteendet som måste ändras i första hand och sen tar jag itu med maten. Jag hoppas och tror att det ena ger det andra.

Vad känner du själv? Är du beredd att kämpa för att bli av med överätningen? Vill du ta emot hjälp? Känner du att det är beteendet det är fel på eller är det enbart dåliga kostvanor?

Usch, det är så svårt det där med ätstörningar. Allt blir en sådan ond cirkel; jag äter - får ångest - äter mer/spyr - får ännu mer ångest - svälter - blir vrålhungrig - överäter - får ångest - osv. Allt blir liksom till misslyckanden i mina ögon och vem orkar kämpa när det bara är en rad misslyckanden som ligger framför en? Samtidigt vet jag att man ska fokusera på de lilla positiva som finns - men fy f*n vad svårt det är.

Ända sen jag kom under behandling för min ätstörning för första gången så har jag kännt mig som två personer - en som vet allt om vad som är bra, vet allt vad man bör och inte bör äta - den andre personen är den som reagerar, låter känslorna segra över förnuftet.

Hör av dig Ts, om du vill!

Kramar / Angelica

Anonym (Julmust) skrev 2008-11-09 15:00:21 följande:

det kallas att ha en ätstörning, där man under dagarna försöker banta, för att på kvällen då hjärnan tycker sig gjort förtjänt av ngt gott för dem vart så duktig.
Sök hjälp så det

Hej

jag vet inte om det är känslor iblandade, har inte tänkt på det. Tror mer det är att jag blir sugen, hjärnan säger attjag ska ha allt det där, men samtidigt vet jag att det är fel, då auotomatiskt blir jag ju ledsen och besviken på mig själv för att jag inte kan skärpa mig.

En grej jag reagerat över är tex i matsalen på jobbet när man ser jobbkompisarna ta sina småtuggor o tuggar väl, medans jag oftast tar mycket på gaffeln o tuggar i utan att ens tänka på om det är gott eller inte..

Äter jag nåt som tex mc donken, pizza eller hemmalagad mat som e extra god så brukar man ju njuta av det som man kanske inte gör av pasta o köttbullar lixom, men jag har kommit på mig själv flera gånger att jag inte ens känner om det e gott eller ej, för jag hinner inte utan tänker mer att ååååh va gott mums gluffs gluffs* utan att faktiskt uppleva om det är gotte ller ej..

åhh va jobbigt det blev o förklara....

Jag e verkligen beredd att kämpa, jag vill ju så gärna. Fastän flera misslyckanden.
Jag tänker inte så mycket ordet misslyckad utan tänker att jag har prövat och försökt. Och för att pusha dig lite med, så vet jag att vi kommer klara oss. Det gör man alltid, bara man är bestämd och hittar sin väg!

Mina känslor och mitt förnuft krigar jämt. Det tillhör vardagen. Ta inte den där chokladen, det är ju onödigt, du behöver inte - Jo ta den, den e ju så god, du måste!

Tror inte heller att jag har PCO, hur tar dem reda på det?
Har gjort fler undersökningar och varit med på studier på sahlgrenska universitet sjukhuset där jag var med o skulle forska fram nya bantningspreparat, då gjorde dem kontinueliga undersökningar med massa blodprover, puls, fettvärde, kolla levervärden osv. Dem har aldrig upptäckt något ovanligt. Dessutom har jag ett "ovanligt" bra blodtryck med tanke på min övervikt.

Ne nu får jag sova, ska upp snart igen o har som sagt inte hunnit ägna nån tid till avkoppling?! Va e det?? Hnmmm

Ha de gott!!