Dolliver skrev 2008-11-10 01:03:42 följande:
Hej igen
TS!Kan tyvärr inte komma in på din sida - så jag kan inte meddela mig annat än här igenom. Och att du äter och äter utan att spy - är ändå en ätstörning, så hjälp tror jag du behöver ha oavsett vad. Hur tänker du när du äter? Är det enbart pga sug eller är det känslor inblandade också?Det här med PCO kan ju vara en grej - det är dock inget jag har och således "funkar det inte" med att enbart ändra kosten för min del. För min egen del handlar det om problem som _yttrar_ sig i överätning med eller utan kompensation. För mig är det beteendet som måste ändras i första hand och sen tar jag itu med maten. Jag hoppas och tror att det ena ger det andra.Vad känner du själv? Är du beredd att kämpa för att bli av med överätningen? Vill du ta emot hjälp? Känner du att det är beteendet det är fel på eller är det enbart dåliga kostvanor? Usch, det är så svårt det där med ätstörningar. Allt blir en sådan ond cirkel; jag äter - får ångest - äter mer/spyr - får ännu mer ångest - svälter - blir vrålhungrig - överäter - får ångest - osv. Allt blir liksom till misslyckanden i mina ögon och vem orkar kämpa när det bara är en rad misslyckanden som ligger framför en? Samtidigt vet jag att man ska fokusera på de lilla positiva som finns - men fy f*n vad svårt det är.Ända sen jag kom under behandling för min ätstörning för första gången så har jag kännt mig som två personer - en som vet allt om vad som är bra, vet allt vad man bör och inte bör äta - den andre personen är den som reagerar, låter känslorna segra över förnuftet.Hör av dig
Ts, om du vill!Kramar / AngelicaAnonym (Julmust) skrev 2008-11-09 15:00:21 följande:
Hej
jag vet inte om det är känslor iblandade, har inte tänkt på det. Tror mer det är att jag blir sugen, hjärnan säger attjag ska ha allt det där, men samtidigt vet jag att det är fel, då auotomatiskt blir jag ju ledsen och besviken på mig själv för att jag inte kan skärpa mig.
En grej jag reagerat över är tex i matsalen på jobbet när man ser jobbkompisarna ta sina småtuggor o tuggar väl, medans jag oftast tar mycket på gaffeln o tuggar i utan att ens tänka på om det är gott eller inte..
Äter jag nåt som tex mc donken, pizza eller hemmalagad mat som e extra god så brukar man ju njuta av det som man kanske inte gör av pasta o köttbullar lixom, men jag har kommit på mig själv flera gånger att jag inte ens känner om det e gott eller ej, för jag hinner inte utan tänker mer att ååååh va gott mums gluffs gluffs* utan att faktiskt uppleva om det är gotte ller ej..
åhh va jobbigt det blev o förklara....
Jag e verkligen beredd att kämpa, jag vill ju så gärna. Fastän flera misslyckanden.
Jag tänker inte så mycket ordet misslyckad utan tänker att jag har prövat och försökt. Och för att pusha dig lite med, så vet jag att vi kommer klara oss. Det gör man alltid, bara man är bestämd och hittar sin väg!
Mina känslor och mitt förnuft krigar jämt. Det tillhör vardagen. Ta inte den där chokladen, det är ju onödigt, du behöver inte - Jo ta den, den e ju så god, du måste!
Tror inte heller att jag har PCO, hur tar dem reda på det?
Har gjort fler undersökningar och varit med på studier på sahlgrenska universitet sjukhuset där jag var med o skulle forska fram nya bantningspreparat, då gjorde dem kontinueliga undersökningar med massa blodprover, puls, fettvärde, kolla levervärden osv. Dem har aldrig upptäckt något ovanligt. Dessutom har jag ett "ovanligt" bra blodtryck med tanke på min övervikt.
Ne nu får jag sova, ska upp snart igen o har som sagt inte hunnit ägna nån tid till avkoppling?! Va e det?? Hnmmm
Ha de gott!!