Svårt att andas

@Lingah - Nu är ja ju ingen läkare, så jag kan inte ge dig en medicinsk rekommendation, men jag kan berätta för dig hur jag hanterar mina andningsproblem - jag hyperventilerar nämligen också, mer eller mindre konstant, och så har det faktiskt varit i många år, även innan graviditeten.

För mig hjälper det att lägga mig ner (i sängen eller soffan eller nåt), försöka lugna ner mig, och sen (när jag känner att pulsen är sådär på vilonivån) så andas jag ut och försöker att inte andas in direkt, utan jag försöker att hålla andan så länge det går. Det brukar inte funka längre än någon sekund, typ max 10-15 sekunder kanske, men när jag hyperventilerar som värst kan det hända att jag får panik direkt efter 2 sekunder (för att kroppen "tror" att det inte finns tillräckligt med syre i blodet, fastän det faktiskt finns för mycket). Då är det bara att fortsätta andas i några andetag och sedan gör man ett nytt försök.

När jag håller på sådär i ungefär 2-3 minuter kan jag oftast andas normalt igen (för då har kroppen äntligen fattat vilken syrenivå som faktiskt är den normala nivån). Jag försöker göra det här regelbundet så att kroppen vänjer sig och sköter sig automatiskt, men ibland glömmer jag och då börjar jag hyperventilera igen efter ett tag. Har nog helt enkelt fel andingsteknik (det började pga stress).

Jag läste om det här knepet med att lägga sig ner, andas ut och hålla andan i en hälsotidning för några år sen, efter att jag hade varit hos läkare och till och med fått lungröntgen utan att de hittade nåt. Fick ingen hjälp utav de, så tidningen blev min räddning.

Jag kan absolut inte garantera att det här knepet funkar i ditt fall (du kanske har mycket värre symtom än jag?) och jag kan inte heller säga att det är ofarligt att använda det med bebis i magen. Jag kan bara säga att jag använder det och att det hjälper mig. Så du får bestämma själv om du vill ta risken.

Lycka till!!!

Det kan vara så att det inte visar effekt direkt - man får liksom "träna hjärnan" lite innan den fattar att den sätter helt fel gräns på vad som är "normalt syresatt" (hjärnan tror ju liksom att man håller på att kvävas fastän man egentligen har alltför mycket syre i blodet - därav känslan av panik så fort man håller andan lite).

Jag minns inte exakt hur det var när jag började med den här "övningen" för några år sen, men jag har för mig att det är mycket lättare att uppnå den här "YES! Jag kan andas ordentligt!" känslan nuförtiden. Men det påverkas också av hur jag mår psykiskt - känner jag mig stressad är det mycket svårare att uppnå målet, så det är viktigt att man försöker vara avslappnad. Och går det inte just då, ja då får man försöka igen lite senare.

Jobbigast är det förresten när jag är förkyld, då kan jag verkligen sitta där och kippa efter luft som en fisk ur vattnet... inte kul alls, men annars går det oftast ganska bra, jag får bara påminna mig själv om att använda "knepet" då och då.

Och tänk på att det är viktigt att andas ut innan du håller andan, du vill ju inte syresätta blodet ännu mer under de här sekunderna.