Inlägg från: camillarockstar |Visa alla inlägg
  • camillarockstar

    1-årstrots?

    Ha ha... Jag blir så glad när jag läser om 1års-trots!! Jag trodde ju (dum som jag var) att det är inget trots förrän dom är 3... tji fick jag. Vår 1 åring kan vara ett monster!!! Det var som värst strax innan han lärde sig gå.... sen har det lättat en aning, men det är fortfarande vilda fighter ang. om man får banka på tvn eller inte.... Flört

  • camillarockstar

    Håller HELT med om som du skrev att det är mycket negativt laddat med ordet trots. Jag ser det inte som något speciellt negativt, utan mer som en utvecklingsfas. Min sonär GRYMT envis, med det ser jag som en god egenskap. Men ibland blir det jäkligt jobbigt, men det är väl något man skrattar åt när dom större... Eller som man säger " Små barn-små problem, stora barn-stora problem" Glad


    Pretty in scarlet skrev 2008-11-10 22:53:01 följande:
    Ha, ha lite komiskt blir det att läsa om alla hyss. Jag märker att även min dotter håller på "att förändras". Jäklar vilken vilja hon har. Att avleda funkar inte heller här. Vi måste byta rum eller hitta ngn aktivitet som öveträffar det hon vill men inte får göra. Inte så lätt! Det handlar inte om trots utan bara att de lärt sig uttrycka sin vilja. Sunt tycker jag! Sedan blir jag lite ledsen när det skrivs om riktig "trots" i så negativ bemärkelse. Det är ju genom trotset de små markerar sitt eget värde och integritet. Det är ngt positivt (även fast det är skitjobbigt). Det är en jätteviktig process i utvecklingen!
Svar på tråden 1-årstrots?