Det här med vänner som inte hör av sig...

tror inte du ska tolka det som om hon inte vill ha med dej o göra , sådär e jag med när jag har perioder när jag har fullt upp.
inte med mina bästa vänner kanske men med andra...blir lixom bara så inget jag tänker på, o absolut inte för att jag inte vill träffa dom utan bara för att mitt focus ligger på annat håll just då

äsch ta det inte så allvarligt , inse att hon inte är en bästa kompis att det är en vän o ni hörs av ibland ...om du inte hör av dej skulle eran kontakt vara avslutad då?
i såfall kanske det ska vara så ...

men e det såatt hon faktist hör av sej så kanske du måste inse att eran vänskap inte är på daglig basis utan kanske en gång i månaden lr vad det nu kan vara ...

jag har vissa vänner som jag träffas lr hörs av med bara ca i gång per 6 månader...

tycker bara att du ska fråga henne rakt ut istället, behöver ju inte vara otrevlig...
många utav mina vänner höll också på så och till sist pallade jag inte mer... nu pratar jag knappt med dom mera, vill dom mig ngt så får dom mer än gärna ringa... tycker jag har gjort tillräckligt! om inget annat, fått en dyr telefonräkning efter allt mitt tjatande..
Okej hon kan ha väldigt fullt upp men ngn gång måste hon ju ändå ha en ledig stund...

Usch, jag är precis likadan som din vän. Tycker du kan prata med henne, och försöka få henne att fatta att du menar allvar.

Eftersom jag är så kass på att höra av mig och bestämma träffar har nästan alla mina kompisar tröttnat på mig...

Jag är nog också väldigt dålig på och höra av mig till mina vänner. Eller det går i perioder.

Men att hon inte svarade på ett sms ska du nog inte ta åt dig så mycket av. Ibland ska jag svara när någon har messat mig och så händer det något och sen glömmer jag bort det. Får väl skylla på för mycket och göra och dåligt minne när det gäller mig ;)

Anonym (Besviken) skrev 2008-11-10 14:18:14 följande:

Jadu, jag kommer att låta helt hemsk nu och jag har faktiskt bättrat mig på sistone, men i grunden har jag alltid tyckt att det är jobbigt, samtidigt som jag har väldigt svårt att planera och bestämma saker (och har haft mycket att göra).
Så under en lång tid funkade det så att den som hörde av sig till mig i rätt ögonblick, när jag var sugen på att hitta på något, var den som jag träffade.
Till mitt försvar, om det nu finns något, kan jag säga att jag själv inte förstod hur jag behandlade mina kompisar, jag trodde att all form av umgänge uppstod spontant, att det var så världen funkade. Det där med att höra av sig och planera fattade jag bara inte - eller såg inte.
Så din kompis är antagligen van vid att bli servad av andra, och det är inte säkert att hon förstår det själv.

Jag har en vän som jag bara ringer när jag har väldigt mycket tid eftersom hon kan prata i evigheter.

Sånt spelar in, så 10-15 kanske inte alltid är 10-15